Några korta snuttar från Almedalen
har jag råkat se på TV. Antingen om det kommit i nyhetssändning eller om det varit paus i fotbollen och man kunnat zappa runt bland kanalerna för att kolla läget. Några minuter har jag sett från några olika partiledartal. Ebba Bush Thor, Jan Björklund och Jimmie Åkesson. Jag får nog säga att Kr-ledaren upplever jag som bäste talaren av dessa tre. Då syftar jag inte på innehållet, utan på förmågan att uppträda och hålla tal med bra flyt. Av de ännu kortare snuttar jag sett av uppföljningar där partiledare blivit intervjuade tycker jag att Björklund framträder som en som är duktig på att argumentera för sina ståndpunkter. Detta har alltså inget att göra med om jag delar hans synpunkter eller inte. Karaktären av missnöjespolitiker framträder, i mina ögon, alltmer hos Åkesson. Jag förstår att han lockar anhängare. Men hans förslag till lösningar framstår ofta som lättvindiga. Däremot har jag svårare uppfatta någon tydlig rasism i det han säger.
Nå, detta var inledningen. Precis som med mina predikningar; den allra första delen av predikan som i mitt manus ofta bara motsvaras av en kort formulering, typ "inledning om bakgrunden till texten" el dyl, tenderar ofta bli väl så lång som predikans huvuddel. Men då står jag å andra sidan i god tradition från de gamla postillorna, dessa predikosamlingar som skrevs medan det bara fanns en årgång texter så man skulle predika över samma evangelietext varje år. För att predikanten skulle få någon variation så skapades predikomönstret där man inledde med exordium dvs en startpredikan över ett egenvalt kort bibelord (inte sällan ur GT) innan man kom till saken och predikans huvudämne med utläggning av evangelietexten. Och denna inledning kunde ofta bli nästan lika lång, (i enstaka fall t o m något längre) än själva predikan.
Nå, så till saken. Jag råkade också se en kort stund av en debatt mellan SD-representant och miljöpartist (uppfattade ej namnen) om svenska värderingar. Vad detta är skulle utredas. Debattörerna lyckades inte under den korta stund jag hade ork att följa samtalet. SD:aren kunde inte få fram mer än att vi i Sverige är artiga. Kändes kanske lite tunt. Min ringa erfarenhet från resor även utanför Norden säger mig inte att människor annorstädes skulle vara mindra artiga än svenskar. I vissa fall snarare tvärtom. Men jag får ju reservera mig för att "sverigevännen" * kom med något mer substantiellt senare under samtalet.
Men det som mest förvandlade mina ögon och öron till frågetecken var miljöpartistens ord. När hon skulle nämna "svenska värderingar" så blev det jämställdhet HBTQ-personers rättigheter och fri abort. Hur svenskt är detta frågar jag mig verkligen.
Jämställdhet? Förr talade man oftare om jämlikhet. Det uppfattades ha mer med lika rättigheter att göra. Sen kantrade det mer mot jämställdhet som har mer med lika möjligheter att göra. Och numera ligger fokus på utfallet. Riksdagen får bli exempel. En gång räckte det för jämlikheten att både män och kvinnor hade rösträtt och att båda hade rätt kandidera. En sådan formell jämlikhet anses idag helt otillräcklig, idag ska utfallet bli 50-50 vad mandaten beträffar. Och denna förskjutning från jämlikhet/rättighet till jämställdhet i betydelsen faktiskt utfall är i vår samhällsdebatt en förhållandevis modern företeelse.** Har den verkligen hunnit sjunka så djupt i den svenska myllan att den inte bara är något uppskattat, eller eftersträvansvärt (om det nu är det) utan att det har hunnit bli (genuint) svenskt?
Aborträtten likaså är inte heller gammal. Det är inte århundraden sedan 1 januari 1975. Jag minns de intensiva debatterna på samhällskunskspslektionerna under min gymnasietid (gick ut 1972). Nä, ska jag hänga med på att något är svenskt så tycker jag det åtminstone bör ha funnits redan när jag var liten. Ett bättre exempel vore väl allemansrätten.
Med HBTQ-rättigheter detsamma. Här har ju skett en oerhörd omsvängning i folkopinionen på bara några årtionden. Rätt eller fel kan man givetvis ha olika åsikter om. Men att hela detta komplex skulle vara betjänt av omdömet (typiskt) svenskt?
???
Lite historiskt perspektiv tycker jag saknas. Ska man i djupare mening tala om vad som är svenska värderingar så kan man inte komma undan vår kulturs och vår historias förankring i den kristna etiken. Sådana värderingar som är lika gamla som granarna och tallarna i skogen, som kungahuset och svenska flaggan, sådana värderingar vore värda kallas svenska. Men fri abort- hur utmärkande just svenskt är det på en skala?
* sverigevänner var ett tilltal till åhörarna som Åkesson flera gånger använde
** det var väl ännu på 60-talet som dåvarande statsministern Tage Erlander (s) yttrade nå't i stil med att vi kommer naturligtvis i framtiden få se en ökande andel bemärkta kvinnor som riksdagsledamöter, men den helt övervägande delen kommer givetvis alltid att vara män (fritt ur minnet). En politiker som yttrade sig så idag skulle ju erfara att hans politiska karriär var avslutad ca 30 sekunder senare.
Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte
Son invandrad från Tyskland tycker jag i mångt och mycket att Sverige är ett "Tyskland light".
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Jonas M
Ja "aborträtt" och samkönade äktenskap är sannerligen inget man är stolt över när det förknippas över att vara något svenskt. Därvidlag är det inte bättre i många andra länder.
Tyskland är sannerligen inget föredöme.
Jonas M
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Thorsten Schütte
Jag är tveksam om ett pliktskyldigt kuratorssamtal kan omvända en kvinna från att göra en abort till att "kissa ut en melon" (förlossning enligt Annika Lantz).
Postat av: Jonas M
Jo när det gäller abort är det väl lite bättre är förstås med det obligatoriska samtalet, men i grunden är det fri abort. Det är väl CSU som tydligast präglas av katolsk sociallära som har verkat återhållande i att ytterligare försämra för de ofödda barnen. Läste att det nyligen hade diskuterats att göra det lagligt med abortreklam.
Postat av: Lennart Ö
En psalm från år 1819 F. M . Franzén
En sådan Guda inspirerad psalm ligger nog rätt i tiden
Men det land där Gud förgätes ,
röner snart vad ofrid är .
först av egna det uppfrätes ,
sedan av förtryckarns här .
skylar trampas ner i blod,
Högar stå där byggden stod
Ack där synd och otro råda , hjälpa icke svärd och spjut. skulder uppå skulder båda Nöd och undergång tillslut .
Värdslig klokhet, värdsligt mod hämma ej fördärvets flod
Trackback
