Torbjörn Lindahl

-besök blev det i förmiddags. En undersökning bara. Ingen nära förestående bortgång.

 

Men det jag tänkte orda om är just uttrycket sjukhus. Det är ju helt oacceptabelt. Jag menar det heter ju inte ens vårdcentral längre utan hälsocentral. I vart fall i Luleå. Hur i alla fridens tider kan det då få fortsätta att heta sjukhus?

 

Den frågan ställde jag mig då jag i förmiddags efter bussresa mot stan klev av linje 6 och började gå mot buss på linje 1 med orden ”Sunderby sjukhus” i klartext både framtill och på sidorna. Som kära läsarna redan vet så heter det inte funktionsnedsättning heller utan funktionsvariation. Och jag har inte en hörselnedsättning utan en hörselvariation vilken tvingar mig ha två hörapparater.

 

Men till sjukhus måste man. Och tusentals stackars Lulebor ska flera gånger dagligen påminnas om sina sjukdomar (som dom antingen har eller tvingas frukta att dom ska få) när dom ser bussarna på linje 1 eller 2 med dom förskräckliga orden ”Sunderby sjukhus (min kurs)  i eldskrift över framrutan. Att inte Landstinget kan hitta på något positivare! Jag menar om kommuner i länet kan lansera sig som Friska Gällivare och Trivsamma Haparanda då borde väl Landstinget kunna komma med något bättre än det deprimerande SJUKhus. Man blir ju sjuk bara vid tanken. 

 

Det naturligaste vore givetvis friskhus. Ni vet platsen där man blir frisk. Och det blir man. Oavsett om det märks eller inte. Tidningsreportagen har ju åtskilliga gånger berättat om människor som ansetts så färdigvårdade att dom skickats hem trots att dom saknat all nödvändig hjälp. Nåja, personligen ska jag absolut inte klaga. De gånger jag legat inlagd har jag alltid fått stanna tills jag klarat mig och varit nöjd med hemfärd.

 

Men nu handlade det ju inte om vad som sker därinne utan om vad som som sker med en stackare som jag bara när man därute ser ordet sjukhus.

 

Alternativet Friskhus kan ju dessutom i hastigheten bli Friskus. Är det ett gym eller vad? Vårdhus går naturligtvis inte heller för sig då vi just tagit bort vårdcentralerna. Hälsohus då? Men då blandas det väl ihop med Hälsans hus som faktiskt finns (eller åtminstone har funnits inne i stan någonstans). Och det är inte ett sjukhus.

 

Nå, vad sägs om bättringshus? " God bättring" står det ju på alla gulliga vykort man får av släktingar och vänner när man ligger på sjuk(!)hus. Men tänk om alla norrbottningar som hamnar i bättringshuset skulle ta Johannes döparen och Frälsaren och apostlarna Petrus och Paulus på orden och göra bättring i  ordets bibliska och kristna betydelse, dvs låta sig föras till omvändelse och tro på Kristus. Det vore nå't. Då  skulle jag som präst tycka att det vore både friskt och trivsamt.

 

Kanske förbättringshuset? Nä, nu kommer jag inte längre. Återstår inget annat än fortfara vara sjuk. Om inte min gamle kamrat träder in till min hjälp. Han är ju en sannskyldig innovatör när det gäller nyskapande av ord. Och så kan han även på denna ringa blogg få ägna sig åt exponerad kreativitet, eller vad det nu är han påstår sig göra på sin egen blogg.

 

Jo, nu kom jag på det. Vi bestämmer helt sonika att "sjuk" är ett patriarkalt ord då blir vi av med det. Det går säkert att finna någon kvinna i landet som har traumatiska minnen av någon sjukdomsperiod* då hon efter ett antal dagar hemma i sängen känner sig frisk nog att åter gå till skolan och få vara med kompisarna medan den stränge fadern säger nej, du är fortfarande sjuk och stannar hemma. Så klart är det helt oacceptabelt att denna stackars kvinna i hela sitt liv burit detta trauma som gett henne ångest så fort hon mött ordet sjuk i vilken ordkombination som helst. Ska vi nu föröka hennes börda också vid åsynen av ordet sjukhus? Om patriarkat-knepet t o m kan få kyrkan att ur sin handbok rensa bort massor av Fader och Herre så ska väl detsamma tricket kunna vara vägen att få landstingen och lagstiftaren (riksdagen) att göra upp med ordet sjukhus.

 

Jag känner mig redan mycket bättre.

 

- - - - -

 

* förlåt. Hälsovariationsperiod heter det natuligtvis