Idag blev jag påmind om
att jag för rätt många år sedan utbrustit att om det och det händer i kyrkan så ska jag sluta som präst. Nu är det ett bra tag sedan det hände och jag är fortfarande kvar. Hur ska man tolka det? Som god förändringsbenägenhet? Eller som dålig förmåga stå vid sitt ord? Eller att jag har lätt slänga ur mig saker jag inte menar?
Det är frågan.
Många frågor att besvara.
Kommentarer
Postat av: Stig Walldin
"Ske icke som jag vill, utan som Du vill" var det någon som sade.
Vart skulle vi gå, vi som upplevde oss kallade av Gud till vår tjänst.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: den gamle kamraten
För rätt så många år sedan hände det väl att man hasplade ur sig både ett och annat...
Ungefär som soldater som säger att om det eller det händer måste vi kapitulera, desertera eller fly.
Jag gjorde "riktig lump" och i "Soldatinstruktion för Krigsmakten (numera Försvarsmakten" stod det: "Varje meddelade om att motståndet skall upphöra är falskt!" Därför jobbar man vidare så länge Herrens bön bedes i gudstjänsten.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
