Torbjörn Lindahl

har börjat nu. Lördagen före första söndagen i advent är dagen då jag tar ner adventssaker från vinden. OBS! Inga julsaker. Det får anstå till dagen före julafton. En adventljusstske och fyra (!?) adventstjärnor; stjärnorna placeras i fönster på båda våningarna,  på var sida av huset. 

 

Den sedvanliga tända- första- adventsljuset- och sjunga-Det-susar-genom-livets-strid - cermonin som brukar genomföras kl 18 blev inte av som brukligt på rätt tid. Strax före kl 18 kom nämligen äldste sonen och undrade om jag inte hade lust övervara mässan i katolska kyrkan (så han fick skjuts). Ok, man kan väl lika gärna inleda adventstiden i ett Guds hus som hemma. Inte många närvarande. Vårt inträde ökade deltagarantalet med nästan 50%. Efteråt blev vi inbjudna på kvällste i prästbostaden och fick ett givande samtal med f. Björn,* som tjänstgjort i Luleåförsamlingen en tid och som jag gärna velat träffa igen eftersom vi tidigare mötts  i OAS-sammanhang. Vi fick även träffa f. Conny som efter mässa i Boden inkom till angränsande prästbostad. 

 

Trevlig och givande kväll utan tvekan. Men oj, så hemma man känner sig i katolsk mässa. Kanske bäst att mota katolske Olle i grind genom att berätta att jag i fredags kväll var i östlaestadianska bönhuset och talade om nattvarden. Det gjorde jag tre gånger för drygt två år sedan också,  vilket jag även bloggade om. Jag minns att jag då tyckte att jag inte hann riktigt färdigt så det var ett lätt val att fortsätta när jag i söndags fick förfrågan om att ansvara för undervisningen i fredagstimmens vuxengrupp. Jag talade mest utifrån Joh 6, pratade om värdet av nattvarden och försökte uppmuntra till mer frekvent kommunion än som ofta är vanligt i laestadianska sammanhang.

(Paus)

Nu är adventsljuset sedan en god stund tänt (jo, det hann bli under lördagen) och psalm 109 sjungen i gemenskap med hemmavarande sonen. Jag konstaterade sedan hur mycket våra välkända psalmer** betyder för kyrkoårskänslan.

 

* han berättade även att det ska firas en ekumenisk gudstjänst (medverkan både från svenska kyrkan och katolska kyrkan) i Jokkmokks gamla kyrka den 21 dec (Vintersolståndet, årets mörkaste dag) kl 18.30 med temat Kristus är världens ljus

 

**  Det susar genom livets strid blev ju "psalm" i svenska kyrkan först med 83 års psalmbok, men jag är uppvuxen med den i Sions toner redan från barndomen