Torbjörn Lindahl

Annandag. Också det ska firas som riktig hegdag. Med ordentlig högmässa. Allt enligt blogg som jag inte kan rekommendera. Särskilt inte som jag just börjat denna ringa bloggs andra tioårsperiod. Kan inte just då provocera fram ny domkapitelsanmälan.

 

Högmässa i Hertsön igen. Å kvällen denna gång, i enlighet med tradition som vi haft i många år. Betydligt förre än på påskdagen, men ändå så många att det för några årtionden sedan skulle betraktats som synnerligen välbesökt för att vara Hertsökyrkan på en så pass udda dag. Om jag räknade rätt, fem (sex inklusive kantorn) deltagare som inte var med igår, bland ca tjugo gudstjänstfirarna. Tur att vi gav dem chansen till en riktig påskgudstjänst.

 

Nu vet vi att Kristus är uppstånden, att han i sin kyrka lämnat de nådemedel som vi behöver för att kontinuerligt och långvarigt kunna leva i tron. Det är nästan som att jag redan börjat längta till nästa söndag då vi åtet får möta vår uppståndne frälsare i ord och sakrament. Nästa söndag får vi även annan glädje. Då kommer - om Gud vill och vi får leva - vår tidigare musiker Joel med familj och hälsar på. Det blir ett kärt återseende.