talade vi om på jobbet i onsdags. På vårt storkollegium där all personal är samlad. Med regelbundenhet ska det undervisas om saken och påminnas om att diskriminering, kränkning, övergrepp av vad slag det vara må, inte får förekomma. Inte från arbetsgivaren mot anställd. Inte anställda emellan. Inget fel i det.
En grupp som kan bli diskriminerad är inte dom som har en funktionsnedsättning, fick vi lära oss, för det uttrycket får inte användas, för ledet ned kan uppfattas som om det är sämre eller mindre värt. Däremot kan dom som har en funktionsvariation bli diskriminerade.
Alltså insåg jag att jag inte har en höselnedsättning utan en funktionsvarierad hörsel. Alltid kul lära sig något nytt. Och den enda variation jag upplever är inte att jag ibland hör bättre och ibland sämre utan att det hela tiden blir sämre.
Och när man hör sämre så förskjunker man ibland i egna tankar när man inte orkar anstränga sig för att höra allt; och då tänkte jag att jag har väl blivit utsatt för kränkande särbehandling eftersom jag flera gånger under flera år till olika personer påpekat det svåra i att alltid höra allt som sägs just på storkollegier, utan att någon förbättring skett; och borde jag därför vara berättigad till ett skadestånd från arbetsgivaren.
Naturligtvis!
Alltså tycker jag - så här när vi just valt vår första kvinnliga biskop i Luleå stift - att arbetsgivaren borde utbetala det skadeståndet i form av att den funktionsvarierade på arbetsgivarens bekostnad får bjuda alla sina arbetskamrater på en öl på Bishops Arms.*
- - - - -
* om det är för att fira eller dränka sorgerna är upp till var ock en att själv bestämma. Här tvingar vi minsann inte in folk i något fack där alla måste tycka lika. Nej, vi gillar olika, som bekant. Något annat vore kränkande särbehandling.
