Torbjörn Lindahl

har jag varit på under dagarna fyra. Kom dock försent på onsdag kväll pga begravningen i Piteå. Men jag hann ändå uppfylla mitt löfte att vara biktpräst under senare delen av kvällsmötet. Två gånger till medverkade jag som biktpräst. Det är i OAS-rörelsen man tar emot bikt. Två gånger medverkade jag även i ett av omsorgsteamen (präst-diakon-läkare) vid helandegudstjänst. En fin uppgift. Märkligt att dom roligaste prästerliga uppgifterna utför man under semestern.

 

Huvudtalare vid mötet var en biskop från England. Jag uppskattade mycket hans undervisning om hur ordet och Anden hör ihop. 

 

I lördagens festhögmässa fick jag förtroendet predika. Eftersom det var apostladagen så handlade en del av predikan om ämbetet (evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete). När jag sa att prästämbetet är som skelettet i kroppen (Kristi kropp) så kan jag väl erkänna att jag här står i tacksamhetsskuld till biskop Göran som i kommentar på blogg (som jag dock inte kan rekommendera) uttryckt densamma tanken. Även det något skämtsamma att en kropp utan skelett blir en amöba var biskopens. Tack för det.

 

Alltid roligt och välsignat på OAS-möte. God undervisning och gamla vänner ska inte föraktas. Inte heller att själv bli förnyad genom bikt och förbön.