Det kan inte hjälpas
Jag har svårt att helt komma från tanken på ny motorcykel. S k anabol moped som min gamle kamrat brukar uttrycka det. I ett år har jag nu regelbundet tittat på annonser på nätet. Några gånger har jag varit riktigt sugen. Några har jag ringt på. En har jag tittat på. Ofta har jag också tänkt (i alla fall försökt tänka) att nu är det färdig-haft med motorcykel. Men så kommer längtan tillbaka. Jag menar, tänk om man aldrig mer får stå på Storgatan i Älvsbyn och ljuga en stund med sin gamle kamrat under första majrundan. Hur kul vore det på en skala? Inte kul alls. Och tänk nu när man snart blir pensionär och själv styr sin sommartid; att kunna ta en tur söderut och besöka OAS-möte varje sommar. Ja, tänk att bara kunna fara hemifrån helt utan vettig anledning och komma bort från alla funderingar om det eventuellt är dags att dammsuga.
Och dessutom skulle det få mycket positiva andliga följder. Alla mina vänner skulle börja be intensivare :)
Kommentarer
Postat av: den gamle kamraten
Du kan ta bussen till Älvsbyn vilken dag som helst under veckan. I alla fall tror jag så. Luleå ligger ju så off-side att det kanske är så att vi inte ids ha kontakter ditåt varje lördag eller söndag. Går hursomhelst att kolla.
Väl i Älvsbyn är det på Storgatan lätt att hitta varandra för ljugarstunder - särskilt om det inte är en massa andra mopparjeppar överallt.
Eller så kan man sitta i vårt kök...
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback