En lagom liten bok

har jag läst i under senaste dagarna. Det är en äldre svensk Katolsk Katekes, ursprungligen utgiven i tre upplagor på 20-, 30-, respektive 40-talet. Men nu har andra upplagan utgetts på nytt i faksimil av Svenska Katolska Akademien som ägnar sig åt att nyutge "äldre särskilt värdefulla och eftersökta svenska katolska skrifter som sedan länge varit ur tryck." Själv beställde jag den via Bokus.
 
Att läsa ur en katekes är ju utan tvekan igenkännandets glädje för en lutheran. Frågor och svar i mängd. Frågorna ställda precis så att exakt rätt svar kan ges - på samma sätt som i vår kyrkas katekesutveckling.
 
Och inte bara den yttre formen känner man igen. Även innehållet till stora delar. Och kan ansluta sig till. Utan tvekan. Och konstigt vore det väl annars, trosbekännelsen är ju densamma, de tio buden och Fader vår likaså. Det är väl när man kommer till de konkreta tillämpningarna av buden och kristenlivet; och hur man får ett regelbundet fungerande böneliv, som den katolska katekesen blir mer detaljrik. Men oftast inte så att man blir främmande för innehållet. Det mesta kan man helt stå bakom. Jag menar: vilken lutheran håller inte med om att man söndagligen bör gå i gudstjänst (även om det här är just katolska mässan som avses) dagligen be morgon- och aftonbön och före och efter varje måltid tacka Gud? Och när man läser genomgången av högmässan så inser man hur oerhört "katolska" vi svenskkyrkliga lutheraner är.*
 
Det som är mest ovant i boken är nog det som har med avlaten och skärselden att göra. Mest kanske för att man inte riktigt begriper det som tycks förutsättas. Men av en del förklarande formuleringar att döma så tycks författarna förutsätta att inte heller alla katoliker riktigt begriper. Men dessa korta avsnitt kan man ju lätt hoppa över och ta till sig det sannskyldigt goda.
 
Eftersom jag alltid sett det som en av mina livskallelser att göra folk förvånade, att riva ner cementerade (felaktiga) tankebyggnader och utmana fördomar, så håll till godo med tre avnitt ur Katolsk Katekes:
 
1. I förklaringarna till första budet talas om "tro, hopp och kärlek" som vårt sätt att ge Gud den ära som tillkommer  honom. Och det vi framför allt ska hoppas av Gud är att "få våra synders förlåtelse, hans nåd och den eviga saligheten". Och därefter ges kommentaren:
"Av egen kraft kunna vi aldrig ernå de himmelska tingen."
 
Man får nästan för sig att Luther var katolik när han i sin katekes inleder förklaringen till tredje trosartkeln med orden "Jag tror att jag av min egen kraft och förnuft icke kan tro..."
 
2. Om att vörda helgonen.
Det ska vi göra "emedan Gud själv har förhärligat dem." Och vidare: "Om vi i sanning älska och ära Gud , då skola vi även älska och vörda hans vänner". (Vem kan säga emot det?)  Och sedan ett svar på en tänkt invändning:
"Därmed synda vi icke mot första budet, emedan vi icke tillbedja dem."
 
Var det någon som trodde annat?
 
3. Avlaten är kanske det mest missförstådda av alla katolska löror och bruk. Låt oss därför ta del av hur Katolsk Katekes undervisar. I två punkter kommenteras vanliga missuppfattningar:
 
"Felaktig är den meningen att avlaten skulle vara detsamma som syndernas förlåtelse."
och
"Det är förtal, att kyrkan skulle sälja avlat för penningar eller förlåta t.o.m. ännu icke begångna synder."
 
Så var det med det! Kommentarfältet fritt för vänner som känner behov frälsa mig från den katolska faran genom att nämna något negativt i historisk eller nutida katolsk lära eller praxis:) En särskild utmaning skulle det vara om någon kunde nämna något som jag inte hört redan för trettio år sedan. Själv försöker jag bara följa den första av de fem ömsesidiga förpliktelser som antogs vid mötet i Lund för två månader sedan: att mera se till det som förenar än det som skiljer.
 
- - - - - -
 
kyrkliga lutheraner alltså. Dom som (bara) är "bönhuslutheraner" känner sig kanske aningen främmande, men då är dom nog något främmande även för svenska kyrkans traditionella högmässa"

Kommentarer
Postat av: Bosse

Du skriver ungefär vad jag hävdat i åratal. Önskar att vi kunde se mer till det som förenar. Önskar också att Katolska kyrkan med dess tongivande konvertitgrupp skulle släppa sin avsky mot den kyrka de lämnat och också se till det som förenar, men det ligger låååååångt bort.

Svar: Jag motsäger dig inte. Men själv har jag ingen relation till katolska kyrkans "tongivande konvertitgrupp" - vilka de nu är? Själv känner jag väl mera behov av att kyla ner den typ av protestanter som inte kan höra ordet "katolik" utan att omedelbart komma dragande med medeltida avlatshandel o mord på huggenotter!
Torbjörn Lindahl

2017-01-04 @ 09:54:00
Postat av: Rebellas andra

Nu blir jag förvånad.

Varför läsa en så gammal, förkonciliär, katekes? Är papa Ratzinger inte tillräckligt rättrogen för dig? Vill du kasta dig i trad-katolikernas famn, de som firar ad orientem (givetvis på latin)? Det är väl mest de som gör återtryck av förkonciliära skrifter.

Det här låter kanske väl mycket som guilt by association. Jag menar dock att om man läser - eller rekommenderar - en urmodig katekes istället för papa Ratzingers, som ju till och med ligger enkelt åtkomligt på nätet. Då ligger idealen närmare ultramontanismen än modern katolicism. Ur Svenska katolska akademiens utgivning kan även rekommenderas denna pärla: en sprillans ny översättning av bannbullorna mot Luther.
http://www.bod.se/bok/9789176990834.html
Låter som att de som gjort den har band till de där som gjorde procession med en liten Maria-staty på gatorna runt domkyrkan i Lund, inför att påven skulle fira gudstjänst tillsammans med kättare och prata om försoning m.m.

I och med Andra vatikankonciliet började RKK tala om att det finns sanning i såväl andra kristna kyrkor som i andra religioner. Vill man slippa det pratet, tja, då kan man joina SSPX... med anspråken att vara mer katolsk än påven.

Svar: Jag har inte på något sätt valt att ställa olika typer av katoliker mot varandra. Jag läste just denna bara för att den helt osökt kom i min väg på nätet och väckte min nyfikenhet. Om människor som finns i kretsen kring denna boks utgivning går i några slags processioner i något sammanhang så är det inget jag har någon relation till. Jag har aldrig påstått att Ratzinger inte duger. Övertolka mig inte.
Torbjörn Lindahl

2017-01-04 @ 12:28:26
Postat av: Rebellas andra

Nej, det har du inte påstått (och jag har inte påstått att du har påstått. Däremot frågat. Jag lade också ett påpekande att jag förstår att det jag skrev låter som väl mkt guilt by association, mao att det inte var vad jag är ute efter).

Vissa saker har ett tydligt symbolvärde i katolska sammanhang som inte alltid är självklart utifrån. Från SvK-synvinkel är det t.ex. obegripligt hur stor symbolfråga firande ad orientem/versus populum är. Att argumentera för ad orientem utan att dissa stora delar av Vat II - det är en position som rent logiskt borde gå utmärkt men som nästan inte existerar. Från SvK-horisont går det däremot utmärkt att säga "ja vadå, bägge sätten har väl för- och nackdelar, i realiteten anpassar man sig väl till det kyrkorum man har att nyttja".

Nu blev jag ju inte katolik, men jag är övertygad om att förkonciliära katekeser också är en sån symbol som i de flesta katolska kretsar är om inte helt omöjlig, så apart.

Jag kommer att tänka på just en sån som du stör dig på - och jag håller med - en sån som argumenterar emot katolicismen på överdrivet sätt och gör videos på det. Stig... vad heter han. Andreasson.

https://www.youtube.com/watch?v=j74whXJBufg
Det här är bara del 1, av minst 5. I någon av filmerna - tror det är första men minns inte, och jag tänker inte rekommendera någon att spilla tid på att glo igenom dem - tar Andreasson upp och viftar med en gammal katolsk katekes - samma som din? vet ej - som han utgår från "för den är lite mer rakt på sak än den nya". Och sen sågar han vad som där står om påven och om Katolska kyrkan som enda vägen till frälsning. Eftersom detta inte har varit katolsk sanning sedan 1960-talet känns det tämligen oärligt. Frågan är om Andreasson förstår det.

Det är exakt på de punkterna jag förväntar mig att du ska hitta konstigheter i din bok. Förvisso har det funnits flera olika sådana här inofficiella katekeser - ingen var officiell före JPII:s/Ratzingers - så jag kan förvisso ha fel.

Svar: Vad ska jag svara på detta? "Ursäkta jag trampade visst på en mina"? Var kom plötsligt ad Orientem från? Själv firar jag alltid Versus Populum och har nog under hela min aktiva prästtid (snart 38 år) varit en av stans mest aktiva präster när det gäller argumentation för att man ska göra det snyggt och konsekvent.
Torbjörn Lindahl

2017-01-04 @ 13:23:04
Postat av: Rebellas andra

Ett exempel på att saker kan vara laddade fast det kan se obegripligt ut från andra håll. Bara det.

Men som det är nu gör visst alla förklaringar hur jag tänkte saken värre. Har inte menat något illa. Bugar ut.

Svar: Att sådant som den ene tycker är neutralt eller ofarligt kan upplevas laddat av en annan, där håller jag helt med dig. Att du skulle menat illa med något du skrev tror jag alls inte. De flesta människor menar för det mesta väl.
Ömsesidig bugning.
Torbjörn Lindahl

2017-01-04 @ 19:19:31
URL: http://https://rebellasandra.wordpress.com/
Postat av: Erica Hedman

Jag har inte tänkt på det här med likheter och skillnader mellan katoliker och protestanter så mycket numera. Tänker mer att vi är kristna. Jag är mer bekymrad över människors enorma längtan efter andlighet i samhället. Kombinationen av andlighetslängtan men också en attityd att "jag klarar mig bra utan andlighet" som många bär på idag. Människor längtar efter att bli sedda och hörda. En djupare mening. Ibland känns det som att det uppdrag vi har som kyrka i vardagen att missionera - försvinner mer och mer. Det pratas mer om diverse doktriner, skillnader i läror mellan olika kristna kyrkor och vi pratar mer om Gud än med med Gud. Hur kan vi ändra på det?

Svar: Jo, det viktiga för alla kristna är att tänke mer på det som förenar än det som skiljer. Och att tala mer med Gud än om Gud - helt rätt.
Torbjörn Lindahl

2017-01-05 @ 01:29:23
Postat av: Lennart Ö

Vi kan i de oändliga diskutera utifrån vår skriftlärdhet . vi kan veta så mycket precis som de rådsherrarna och skriftlärde . De visste att Messias ankomst var i antågande , men kände inte igen Honom när han väl kommit till vår Jord .
Kanske det vore på bra att stanna upp och göra en Andhämtningspaus !?

2017-01-07 @ 12:09:39
Postat av: Jonas M

Att läsa Katolska kyrkans katekes är sannerligen uppbyggligt, även för dem som inte är i Katolska kyrkans fulla gemenskap. Angående äldre katekeser är det mesta detsamma, om än språkbruket har ändrats. I vissa detaljer har också ändringar skett, t.ex. anges det ju nu uttryckligen att kommunion under bägge gestalterna rekommenderas, där det är möjligt rent praktiskt.

Angående åt vilket håll prästen står vänd bör man erinra sig att Katolska kyrkan förutom den romerska riten har många österländska riter i vilka prästen inte står vänd versus populum. Åt vilket håll man firar mässan är sannerligen inte avgörande för saligheten.

Svar: Delar helt din uppfattning
Torbjörn Lindahl

2017-01-14 @ 18:51:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0