Kampen för gudstjänsten
"Nattvardselement som man kan uppfatta vara äkta. Bröd och vin. Inte saft (om än gjord av druvor)."
Känner mig mycket kluven här p g a hänsyn till nyktra alkoholister. Ett minne från min barndoms baptistkyrka i Tyskland är att druvsaft delades ut på läktaren och vin på bottenplanet varpå vår familj alltid satte sig på läktaren så att inte personer med alkoholproblem skulle känna sig utpekade...
Ja vad är det övergripande problemet idag med kyrkan ? Är det saften ? En bekant startade en firma för många år sedan , han fick många råd b.l.a att skaffa reklam både på bil och i annonser . Men han gjorde varken det ena eller andra , men ryktet gick hur duktig och ärlig han var , och han har aldrig varit utan jobb ,och än har han ingen synlig reklam ! Johannes döparen hade heller ingen reklam . ändå gick alla Jerusalems Samariens och alla bygderna runt omkring ut till honom . Han beredde väg för Jesu .
”Vad man vill ha eller inte ha” inte grundfrågan är för mig. För många blir det dock så och allt tänkande går ut på att kryssa mellan tjugoelva ”vill ha” eller ”vill inte” – musikaliskt, teologiskt, sociologiskt, alkologiskt och kanske patologiskt. Lösningar går inte att hitta annat än i form av kompromisser som skall ge lite åt alla dvs inte gör någon nöjd. ”Vad man vill ha eller inte” blir en återvändsgränd.
”Vad gudstjänsten ska va eller inte va” tycker jag ger en bättre infallsvinkel. Och påstår: Den skall vara en bro mellan två landmassor eller verkligheter: Gud och det Gud står för. Människan – de närvarandes – situation. Över bron går trafiken i två riktningar.
Ena riktningen är från Gud till människor. Den visar vad Gud har på hjärtat. Bibeltexter och eventuell predikan, Avlösning, ett dukat Bord och Välsignelse är sådan trafik från Gud till oss.
Den andra riktningen är böner av olika slag. De ger ord åt vad vi människor har på våra hjärtan – Trosbekännelse, Synda-dito, Böner och Förböner, Liturgiska sånger, Psalmer (som ofta i vår tradition är tonsatta böner), Mottagande av det dukade.
Sådant är ”trafik i bägge riktningarna” och kan rent koreografiskt göras tydligt på så sätt att den som leder gudstjänsten är vänd mot altaret när ord har Gud som adressat och vänd mot församlingen när han/hon talar å Guds vägnar. Ordningen för Högmässa ger bra möjlighet till sådant ”snurr på stället” – något som visar trafiken på bron.
Vet man ”vad gudstjänsten ska va” kommer ”vad man vill ha” på rätt plats – hoppas jag. Med tillägget att bänkperspektivet måste råda. Det är de som firar gudstjänst som äger den om man får uttrycka sig så. Prästen/gudstjänstledaren äger den inte! Han/hon bara leder det andra äger.
Så till detta med aktioner av olika slag,ett gissningsvis skämtsamt förslag. Jag tror inte det skulle leda någon som helst vart - faktiskt.
Men tanken på vilka som uteblir då de tycker att bron inte fungerar är ändå viktig. Och då är det ju så att flertalet människor inte går i gudstjänst alls! De har redan röstat med fötterna. Att få broar där är enligt min mening betydligt viktigare och svårare att fundera över.
Rätt!
En "agörande" skillnad måste det inte vara frågan om. Men kan lätt bli. En Gudstjänst kan ju "vara det den skall vara" och vara det rätt på många olika sätt, dock kanske inte helt "som jag vill ha" den. Då gäller det att det första ledet blir avgörande viktigt så man inte hamnar i ett kattrakande om vad olika opinioner och lobbygrupper "vill ha".
Självfallet! Och jag tror/vet att vi är ense. Det är grundhållningen - att man pratar om vad man "vill ha" (eller oftare inte vill ha - som öppnar vägen för folk att verka för om inte renskav och blåbärslikör (smaskens om än inte i kombination) så annat - hos oss en viss kvot nattvardslösa huvudgudstjänster.
Det är alltså grundhållningen jag betonar...
Ett problem i sammanhanget att det inte finns EN fastslagen ordning för högmässan utan att det tillåts alla möjliga varianter. Man ska inte behöva sitta och läsa innantill i ett blad för att hänga med i mässan, utan de som går regelbundet - vilket alla borde göra, kan den ordningen utantill. Sen bör förstås den ordning som används vara djupt förankrad i den allmänneliga kyrkans tro och tradition med ett språkbruk som är hämtat från Bibeln.
När det gäller frågan om nattvarden och personer med alkoholproblem behöver man vara tydlig med att rätt element är nödvändigt för en giltig nattvard, om man nu tror det (vilket verkar variera). Man behöver också förklara varför man kan avstå från att kommunicera under bägge gestalterna; jag får precis samma innehåll om jag endast tar emot nattvarden under brödets gestalt, det är endast de yttre tecknen som blir tydligare när jag kommunicerar under bägge gestalterna.
Ja alltså viss variation följer ju av kyrkoåret, och att det för vissa dagar är en särskild liturgi. Men man bör ju ha samma text till de liturgiska sångerna (kyrie osv), samma trosbekännelse (utom påsknattsvakan) osv. Absolut inga sjungna "alternativa" trosbekännelser som 'Jag tror på en Gud..".