Kampen för gudstjänsten

Gudstjänster hör till ett kristet - i vart fall kyrkokristet - liv. Vad vill man då ha när man går i gudstjänst? 
 
En präst som man uppfatter som riktig präst. Här kan människor ha lite olika önskningar. Somliga tycker att prästen i enlighet med ursprunglig tradition bör vara man, precis som Jesus och de första apostlarna. Andra tycker (också) att prästen bör stå i en vigningssuccesion som går tillbaka till apostlatiden. 
 
En liturgi som i huvudsak är i överensstämmelse med den som råder i alla de historiska kyrkorna världen över.
 
En predikan som man kan uppfatta som en naturlig fortsättning på de lästa bibeltexterna, dvs som Guds ord.
 
Nattvardselement som man kan uppfatta vara äkta. Bröd och vin. Inte saft (om än gjord av druvor). Många anser också att bröden ska vara av vete. 
 
Nå, om man nu önskar något av detta, får man då det? Om man önskar flera av ovanstående villkor, eller rent av alla? )Detta som för några årtionden sedan var mer eller mindre självklart nästan överallt.) På hur många ställen kan man då gå idag? Det är bara att konstatera att det finns allt fler som åker miltals varje söndag för att få en gudstjänst som dom känner sig trygg med. Och det trots att närmaste kyrka ligger på bekvämt promenadavstånd. Och det tragiska är att det är många av svenska kyrkans mest trogna och hängivna medlemmar som på detta sätt inte upplever sig få den grundläggande "service" som dom både har rätt till och genom sin kyrkoavgift betalar för.
 
I alla andra sammanhang där man betalar för sig men inte får den vara eller tjänst som man uppfattar sig blivit lovad, där kräver man pengarna tillbaka!  Är det dags börja kräva pengarna tillbaka även i kyrkliga sammanhang om ens lokala församling inte levererar (som det numera alltid heter)?
 
En god vän föreslog en ordning där man vid varje helg, där högmässa enligt kriterierna ovan inte levererats i egna kyrkan, skickar en räkning till hemförsamlingen på 100 kronor. Naturligtvis kommer man inte att få några pengar, men det viktiga är ju att visa sin önskan.
 
Men eftersom svenska kyrkan på alla nivåer (med enstaka undantag) är okänslig för önskemål från traditionellt sinnade kristna men desto mer känslig för ekonomiska realiteter så skulle man kanske pröva ett annat sätt att visa sin önskan.
 
Strax före 1 november varje år skickar man in begäran om utträde ur svenska kyrkan och några dager efter 1 nov (när man fått bekräftelse på sitt utträde strax före 1 nov) så begär man inträde igen.  Ett sådant handlande skulle få effekten att man inte betalar kyrkoavgiften följande år och därmed påverkar ekonomiskt men som medlem under större delen av året har man rätt till alla kyrkliga tjänster.*
 
Dock är det viktigt - oavsett om man ger sin vilja till känna genom faktura- eller utträdesmodellen - att man tydligt skickar med en förklaring att handlingen beror just på församlingens brist på leverans av acceptabel gudstjänst. **
 
Skulle det fungera? Givetvis. Jag tänker på filmen Nyckeln till frihet där den livstidsdömde som fått ansvar för fängelsebiblioteket bestämmer sig för att förnya bokbeståndet och förverkligar det genom att  under åratal regelbundet terrorisera berörd myndighet med brev i ärendet tills böcker levereras. Ni vet, ungefär som den fattiga änkan i Jesu liknelse, som får rätt mot den orättfärdiga domaren bara pga sitt tjat. Eller, för att nu tänka ekonomiskt, minns hur de svarta i amerikanska södern lyckades få bort segregeringen på bussarna genom total bojkott.
 
Kanske borde varje sådan faktura eller utträdesansökan skickas med kopia till biskopen i stiftet, eftersom det är på högre nivåer än församlingsplanet som de beslut fatta(t)s som nu gör att bristen på goda riktiga präster blir allt större.
 
- - - - - - -
 
* det enda man får passa sig för är att råka dö under den korta period man icke är medlem får då har de anhöriga inte rätten på sin sida om dom skulle önska kyrklig begravning
 
** detta kan inte nog betonas. Utträden som viljemarkeringar är verkningslösa om det inte tydligt framgår varför man handlar som man gör

Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte

"Nattvardselement som man kan uppfatta vara äkta. Bröd och vin. Inte saft (om än gjord av druvor)."
Känner mig mycket kluven här p g a hänsyn till nyktra alkoholister. Ett minne från min barndoms baptistkyrka i Tyskland är att druvsaft delades ut på läktaren och vin på bottenplanet varpå vår familj alltid satte sig på läktaren så att inte personer med alkoholproblem skulle känna sig utpekade...

Svar: Jo, det är ju dessa hänsyn. Problemet är ju när man tar bort vin och veteoblater helt av hänsyn till en liten grupp och låter den stora majoritet som inte har besvär likväl bli utan det dom önskar.
Torbjörn Lindahl

2017-02-14 @ 10:58:14
Postat av: Lennart Ö

Ja vad är det övergripande problemet idag med kyrkan ? Är det saften ? En bekant startade en firma för många år sedan , han fick många råd b.l.a att skaffa reklam både på bil och i annonser . Men han gjorde varken det ena eller andra , men ryktet gick hur duktig och ärlig han var , och han har aldrig varit utan jobb ,och än har han ingen synlig reklam ! Johannes döparen hade heller ingen reklam . ändå gick alla Jerusalems Samariens och alla bygderna runt omkring ut till honom . Han beredde väg för Jesu .

2017-02-14 @ 16:01:12
Postat av: den gamle kamraten

”Vad man vill ha eller inte ha” inte grundfrågan är för mig. För många blir det dock så och allt tänkande går ut på att kryssa mellan tjugoelva ”vill ha” eller ”vill inte” – musikaliskt, teologiskt, sociologiskt, alkologiskt och kanske patologiskt. Lösningar går inte att hitta annat än i form av kompromisser som skall ge lite åt alla dvs inte gör någon nöjd. ”Vad man vill ha eller inte” blir en återvändsgränd.
”Vad gudstjänsten ska va eller inte va” tycker jag ger en bättre infallsvinkel. Och påstår: Den skall vara en bro mellan två landmassor eller verkligheter: Gud och det Gud står för. Människan – de närvarandes – situation. Över bron går trafiken i två riktningar.
Ena riktningen är från Gud till människor. Den visar vad Gud har på hjärtat. Bibeltexter och eventuell predikan, Avlösning, ett dukat Bord och Välsignelse är sådan trafik från Gud till oss.
Den andra riktningen är böner av olika slag. De ger ord åt vad vi människor har på våra hjärtan – Trosbekännelse, Synda-dito, Böner och Förböner, Liturgiska sånger, Psalmer (som ofta i vår tradition är tonsatta böner), Mottagande av det dukade.
Sådant är ”trafik i bägge riktningarna” och kan rent koreografiskt göras tydligt på så sätt att den som leder gudstjänsten är vänd mot altaret när ord har Gud som adressat och vänd mot församlingen när han/hon talar å Guds vägnar. Ordningen för Högmässa ger bra möjlighet till sådant ”snurr på stället” – något som visar trafiken på bron.
Vet man ”vad gudstjänsten ska va” kommer ”vad man vill ha” på rätt plats – hoppas jag. Med tillägget att bänkperspektivet måste råda. Det är de som firar gudstjänst som äger den om man får uttrycka sig så. Prästen/gudstjänstledaren äger den inte! Han/hon bara leder det andra äger.

Så till detta med aktioner av olika slag,ett gissningsvis skämtsamt förslag. Jag tror inte det skulle leda någon som helst vart - faktiskt.
Men tanken på vilka som uteblir då de tycker att bron inte fungerar är ändå viktig. Och då är det ju så att flertalet människor inte går i gudstjänst alls! De har redan röstat med fötterna. Att få broar där är enligt min mening betydligt viktigare och svårare att fundera över.

Svar: Jag ser kanske ingen avgörande skillnad mellan "vill ha" och "ska va". Det många vill ha är ju bara att gudstjänsten ska va sådan att dom på alla sätt kan känna igen en riktig gudstjänst - i alla avgörande (!) detaljer.
Torbjörn Lindahl

2017-02-14 @ 16:40:38
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se
Postat av: den gamle kamraten igen

Rätt!
En "agörande" skillnad måste det inte vara frågan om. Men kan lätt bli. En Gudstjänst kan ju "vara det den skall vara" och vara det rätt på många olika sätt, dock kanske inte helt "som jag vill ha" den. Då gäller det att det första ledet blir avgörande viktigt så man inte hamnar i ett kattrakande om vad olika opinioner och lobbygrupper "vill ha".

Svar: Käre kamrat!Det handlar inte om "tycke och smak", inte om om psalmval, musikinstrument eller ens prästens klädsel. Jag kan acceptera både högkyrklig liturgi med processioner och bugningar och kyssande av både altare och evangeliebok i parti och minut; likaså en gammaldags mässa enligt 42 års ordning utan åthävor; och även en karismatiskt präglad gudstjänst med mycket lovsång och fri bön. Nej, det handlar inte om det yttre, om de som fäderna kallade adiafora. Det handlar om det som är konstitutivt för gudstjänsten och sakramentet. Att det finns olika uppfattningar även här betyder dock inte att det kan förenklas till "åsikter" och enskildas önskningar. Även om vi sannolikt har något olika syn på vad som är konstitutivt, så lovar jag att även du har dina tydliga gränser; du skulle knappast byta nattvardsbrödet mot renskav eller döpa i blåbärslikör - för att nu göra saken övertydlig.
Torbjörn Lindahl

2017-02-16 @ 12:28:58
Postat av: kompisen - på nytt

Självfallet! Och jag tror/vet att vi är ense. Det är grundhållningen - att man pratar om vad man "vill ha" (eller oftare inte vill ha - som öppnar vägen för folk att verka för om inte renskav och blåbärslikör (smaskens om än inte i kombination) så annat - hos oss en viss kvot nattvardslösa huvudgudstjänster.
Det är alltså grundhållningen jag betonar...

2017-02-16 @ 23:21:00
Postat av: Jonas M

Ett problem i sammanhanget att det inte finns EN fastslagen ordning för högmässan utan att det tillåts alla möjliga varianter. Man ska inte behöva sitta och läsa innantill i ett blad för att hänga med i mässan, utan de som går regelbundet - vilket alla borde göra, kan den ordningen utantill. Sen bör förstås den ordning som används vara djupt förankrad i den allmänneliga kyrkans tro och tradition med ett språkbruk som är hämtat från Bibeln.

När det gäller frågan om nattvarden och personer med alkoholproblem behöver man vara tydlig med att rätt element är nödvändigt för en giltig nattvard, om man nu tror det (vilket verkar variera). Man behöver också förklara varför man kan avstå från att kommunicera under bägge gestalterna; jag får precis samma innehåll om jag endast tar emot nattvarden under brödets gestalt, det är endast de yttre tecknen som blir tydligare när jag kommunicerar under bägge gestalterna.

Svar: Viss variation kan ju finnas i de moment som har alternativ. Men dessa bör användas enligt ett konsekvent mönster. Regelbundna gudstjänstfirare bör ha tydlig chans lära allt utantill. Man bör veta att agendor började användas när man skulle pröva en massa nya alternativ i församlingarna från 1976 - inför nya handboken -86. Idag borde agender inte behövas. Nya gudstjänstdeltagare lär bäst genom att se hura andra gör.
Torbjörn Lindahl

2017-02-18 @ 09:36:21
Postat av: Jonas M

Ja alltså viss variation följer ju av kyrkoåret, och att det för vissa dagar är en särskild liturgi. Men man bör ju ha samma text till de liturgiska sångerna (kyrie osv), samma trosbekännelse (utom påsknattsvakan) osv. Absolut inga sjungna "alternativa" trosbekännelser som 'Jag tror på en Gud..".

2017-02-20 @ 21:30:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0