Fastlagssöndag

var det igår. Själv var jag ledig men infann mig - givetvis! - ändå i kyrkan. Bosse ledde gudstjänsten. Lila skrud. Så har vi då varit inkonsekventa och haft grön liturgisk färg under förfastans två inledande söndagar och lila under den tredje. Tur att ingen liturgisk expert finns i närheten.
 
Dock kom jag försent* och missade inledningspsalmen Se, vi går upp till Jerusalem. Men det tog jag igen under eftermiddagen då jag besökte mamma och vi ordnade lite kyrkkänsla genom att tillsammans sjunga både 135 och 137 och be och läsa ur evangelieboken. Det är fantastiskt vad psalmerna betyder. Vilket privilegium att ha blivit  fostrad i psalmsjungandets ädla konst. Hoppas någon vill komma och sjunga gamla psalmer med mig när jag en gång sitter på "hemmet", tillräckligt klar för att uppskatta psalmsång och bibelord men alltför virrig för att själv kunna ta initiativet.
 
Efter kyrkkaffet igår tog vi åter upp våra samtal från förra året utifrån Carl-Eric Sahlbergs bok Miraklet S:ta Clara. Vi uppehöll oss väl denna gång mest kring de delar som handlade om gemenskapen och bönen. Några tankar föddes till gemensamt handlande i gudstjänstgemenskapen:
1. En bönestund före varje högmässa. Vi börjar på söndag kl 10. Hjärtligt välkommen.
2. Vi försöker göra en lista över alla som vill uppfatta sig som lemmar i gudstjänstgemenskapen. Så att alla kan lära sig vad alla heter och var dom bor. Ett första steg till mer gemenskap med och bön för varandra.
 
Det kan väl noteras att både gårdagens samtal och de flerfaldiga kyrkkaffesamtalen förra året i samma ämne, har tillkommit helt på initiativ av gudstjänstfirare. Här kan alltså konstateras att något skett i en svenskkyrklig gudstjänstgemenskap utan initiativ av präst eller annan kyrkoanställd. Ja, t o m utan att saken ens varit diskuterad på ett kollegium eller skrivits ner i en församlings mål eller nämnts i av kyrkorådet fastställd verksamhetsplan.
 
Det är ju nästan så man börjar tro på den Helige Ande. Vore jag inte "statskyrkopräst" med alla de begränsningar och hämningar det innebär, så skulle jag knappast kunna hindra ett högljutt halleluja!
 
- - - - - -
 
* orsaken till min sena ankomst var glömda hörapparater. I rondellen nedanför Kronan (gamla Lv7) fick jag vända och åka hem igen. Annars hade jag varit i god tid.

Kommentarer
Postat av: Andreas%252525252520Holmberg

Nog är det väl ändå viss skillnad på t.ex. Sexagesima och Fastlagssöndagen? Texterna och den kongeniala psalmen "Se vi går upp till Jerusalem i heliga fastetider" kan väl, trots Askonsdagens mer exakta belägenhet 40 fastedagar före påsk, ändå sägas motivera den botslila färgen (inte heller 1 söndagen i fastan ingår ju i den egentliga fastan eftersom varje söndag är en fest-dag).

Så jag gläder mej åt att även du verkar se färgen som adiafora - trots din ständigt lilafärgade blogg ;o) Hos oss får tjänstgörande präst avgöra och även om övriga stundom grymtar (vare sej det blir grönt eller lila denna dag) inser nog alla att det vore orimligt att göra saken till en stor stridsfråga. Det blir lite olika accentuering, helt enkelt (jfr allvars- och glädjesidan av Domssöndagen).

2017-02-27 @ 18:18:58
URL: http://www.efsidag.blogspot.se
Postat av: Lennart Ö

! De gamla psalmerna är helt otroliga de är hela predikningar med uppbyggelse i tron med förmaningar och tröst !
Satt och bläddrade i min gamla psalmbok som jag fick i mitt första skolår , och där var en psalm som jag aldrig hört sjungas i någon kyrka nr 364 Ju större kors ! från år 1715 . När jag upptäckte och läste denna psalm , grep den tag i mej eftersom jag var i djupa vådor och kval, denna psalm löste mycket i min situation , dessutom ringde en bekant strax efteråt till mej som hade fått för sej att bläddra i psalmboken . Han berättade att han hade hittat en gammal psalm och när han såg den så kom det för honom att han skulle ringa till mej och läsa upp den för mej, det var just denna psalm !

Svar: Fantastisk samordning av den Helige Ande!
Torbjörn Lindahl

2017-02-27 @ 19:20:46
Postat av: Lennart Ö

Ja visst Torbjörn är det fantastiskt när det glimtar ljus från Himmelens värld !
När våndor ,kval och nöd har drabbat mej , har många gånger den Helige Ande också visat sej som mest tydligt ! Jag tror ordet NÖDVÄNDIGT är och har en större innebörd än vad vi kanske tänker !?
NÖDEN VÄNDER , och Guds ordet blir levande genom den Helige Ande och förbyts till ljus och tröst!

Svar: Underbar tolkning av ordet nödvändig.
Torbjörn Lindahl

2017-02-28 @ 00:50:17
Postat av: jokke

Jag noterade färgförändringen, och trodde att ni insett ert misstag och förstod att det är bättre att ångra sig och slå in på rätt väg, än att envist och i konsekvensens namn göra fel ända till slutet. Förfastan är en viktig period för att rätt kunna gå in i Stora Fastan. Lila färg under förfastan signalerar att det är hög tid att börja förbereda sig.

Svar: Hm! Det var ju också en tanke.
Torbjörn Lindahl

2017-02-28 @ 05:29:00
Postat av: Stig Walldin

Fantastiskt med den gemensamma sångskatten! Jag brukade leda andakter på ett hem för senildementa.
Någon tant kanske sa adjö, när man kom och goddag när man gick.
Men när man tog upp någon av de gamla psalmerna, lyste hennes ögon! Och då kunde jag sända en tacksamhetens tanke till den gamla småskolan, där man varje vecka fick lov att lära sig åtminstone ett par, tre verser. Man begrep ju inte ett dugg, men de registrerades i "förrådet". Och när man en dag kanske sitter på hemmet, kommer en bra präst som använder sådana psalmer.
Samtidigt tänker jag på dem som nuförtiden inte får plugga psalmer. Vad för material har den helige Ànde att använda?

Svar: Jo, genom skolan fick många förr ett andligt arv. Mitt eget psalmsjungande har nog till stor del skett i hemmet. Och det särskilt fantastiska med psalmerna är ju den möjliga kyrkoårsvariationen (om man vill använda sig av den). I nutidens "lovsånger" finns ju inget av detta, bara samma (tyvärr ofta rätt banala) texter året om.
Torbjörn Lindahl

2017-02-28 @ 10:16:37
Postat av: Lennart Ö

Vi kanske inte tänker på innebörden i orden i vårt svenska språk !? Det har då och då kommit för mej vad som kan vara en djupare betydelse av sammansatta ord . som Ex : ordet MENINGSFULLT ,om man läser en hel mening bestående av många ord , och förstår innebörden då är och blir meningen full eller MENINGSFULLT .
Om jag inte förstår då upplevs det som MENINGSLÖST , alltså meningen är lös vi förstår inte innebörden . Därför hör man ofta någon säjer vad är det för mening med livet , då allt känns meningslöst!?

2017-02-28 @ 14:30:29
Postat av: Jonas M

Nu finns det i och för sig grövre liturgiska förseelser men jag tänker ändå att det passar illa med lila på sista söndagen inför fastan. Då är det ju lämpligt att vi har det lite extra festligt i församlingen då det inte är någon huvudgudstjänst idag på fettisdagen. Idag ska vi äta gott av fastlagsbullar och annat, imorgon inleds fastans där vi ska iaktta abstinens (absolut inga fastlagsbullar vilket tyvärr förekommer på mången sekulär arbetsplats m.m.!!)

Fastan är en förberedelse i sig (inför påsken), förberedelse för förberedelsen är väl mer att man för sig själv kan fundera på vad man tänker avstå från under fastan.

Jag ser också risken att det blir en otydlighet och minskad tonvikt vid själva fastan när man blandar ihop den med det som kommer före fastan.

Dock tror jag att en fasteväckelsen [självklart] inte uteslutande är beroende av den liturgiska färgen, men det som Andreas Holmberg beskriver som adiafora, är regler som finns av en god anledning och som bör följas.

När den präst som kom först använt lila var det naturligt att du också använde den färgen Torbjörn.

2017-02-28 @ 17:41:11
Postat av: Niclas Olsson

Glädjande att läsa om utveckling av gudstjänstgemenskapen! Beklagar det långa avståndet oss emellan. Hade varit glädjande att kunna besöka lite lättare och oftare.

Svar: Om du har vägarna förbi Luleå igen är du välkommen.
Torbjörn Lindahl

2017-03-05 @ 21:54:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0