Torbjörn Lindahl

har inte varit idag. Utan Första söndagen i advent.

 

Högmässa i den kyrka där jag oftast går. Enligt ursprunglig planering ledig. Sen hade jag lovat ta högmässan då Bosse var bortrest. Sen blev jag sjukskriven - men med rätt att jobba om jag orkade. Vad blev resultatet då av denna slalomåkning? Inte lätt att veta. Men jag var där. God vän och kollega "som alltid är där" gav en hjälpande hand.

 

Fullständig högmässa - givetvis. Inget annat är aktuellt numera. Den tid är förbi när man hade nattvardslös gudstjänst av hänsyn till alla ovana gudstjänstfirare som dök upp. Dom kommer inte längre. 

 

Ungefär lika många gudstjänstfirare som normalt. Mitt emellan 30 och 40 tror jag. Några ytterst få personer som jag aldrig sett i kyrkan förr vad jag vet, även om jag sett dem i andra sammanhang. Bl a den kollega som ledde begravningsgudstjänsten för min svärmor.

 

Den gamla traditionen med julstjärnor till kaffet upprätthölls. Men betydligt färre går åt numera jämfört med för 20-25 år sedan.

 

Roligt sjunga de gamla kära psalmerna. En annan kär psalm som jag i min barndom lärde mig betrakta som Sions Toner-sång sjöng jag senare under eftermiddagen tillsammans med mamma när jag hälsade på henne på boendet, nämligen Det susar genom livets strid. Den sjöng vi alltid i mitt barndomshem när vi om adventslördagkvällen tände första adventsljuset. Den seden har jag behållit. När jag påminde mamma om hur och när vi alltid sjöng den sången kom hon dock inte ihåg det. Att sjunga den klarade hon däremot med bravur.

 

Efter besöket hos mamma hade jag först planerat gå i bönhuset* och få lite mat och sedan övervara dagens sista predikningar. Men när jag kom i närheten av busshållplatsen så lockade bussen mer än bönhusbänkar (även om det finns mjuka dynor).

 

Att gå både på kyrklig gudstjänst på förmiddagen och bönhusgudstjänst på eftermiddagen har förr lockat mig ganska mycket. Men under sista åren allt mindre. Beror det på att högmässa numera alltid är "riktig" högmässa dvs med nattvard. Mer och mer börjar jag undra om inte katoliken Anders Piltz (f d svenskkyrklig som konverterat) har rätt när han säger att många lutheraners behov av så oerhört mycket predikande beror på för lite nattvard? Att man liksom i utspädd form måste få i sig mängder för att det ska motsvara den kompakta andliga näring man får i altarets sakrament, i det välsignade brödet och vinet som ÄR Kristi kropp och blod, kroppsligt, fysiskt.

 

- - - - - 

 

* rättstavningsprogrammet föreslog "hönshuset" (inte mitt fel!☺