Svar på frågan
Jag kan inte minnas att något väckelsekristet sammanhang berömt sig av Luther. De flesta sådana sammanhang har ofta ett kyrkohistoriskt glapp mellan år 80 och mitten av 1800-talet.
För mig som gått åt det hållet från högkyrkliga gudstjänster, är det trevligt att det kontinuerliga historiska perspektivet bejakas mer och mer på sina ställen.
Till dina fem nattvardspunkter är det dock en bit kvar på tre-fyra av dem.
Torbjörn, jag delar de bedömningar som du här gör. Jag kan lägga till en historisk notis ang. nödvändigheten av vin för en 'riktig' mässa.
På 1560-talet blev det vinbrist i Sverige, krig med Danmark omöjliggjorde import. Ärkebiskopen Laurentius Petri gav då 1564 instruktioner i ett herdabrev. Man skulle först använda det vin man hade sparsamt. Man gick spä ut det med vatten, dock inte mer än att vinsmak fanns kvar. När vinet definitivt var slut, fick man inte fira någon mässa, utan fick nöja sig med en predikogudstjänst, med bibehållen liturgi så långt det gick. Instruktionerna gavs mot bakgrund av medeltida ordningar om 'missa sicca', mässa utan kommunion (ens för celebrerande präst).
Alltså: nattvarden är inte så viktig för saligheten att man får tumma på det rätta bruket!
Då kan jag bara konstatera att vi nog har olika gränsdragning mellan begreppen lågkyrklighet och väckelsekristet.
För en gammal Oas:are som jag så är jag nog ett mischmasch av det mesta.
Eller som jag ibland beskriver mig: "en nattvardsliturgiälskande schartauansk lågkyrklig karismatiker, med en vurm för den tidiga kyrkan".
Ett par frågor för att förstå rätt:
Skulle du tagit nattvard av Ulf Ekman, prästvigd och man, under dennes Livets ord på talet, på 00-talet när de blev mer liturgiska eller som katolik?
Vad gäller manliga präster vigda av en kvinna?
Vad gäller EFS präster?
Vad gäller fullt godkänt vigda präster med skum teologi? Här gissar jag iof att du svarar att sakramentet är giltigt även om prästen är bristfällig.
Mvh john
Fortsättnning av svar till John (slutet av mitt svar försvann).
Vad Ekman beträffar gäller i princip "en gång präst alltid präst". Men då hsn lämnade sv ky stod han ju utan sammanhang ( man kan se det så att prästen får sin .ämbetsrätt på "delegation" av biskopen) och en präst bör inte vara "frilansare".
Efs-präster är ju prästvigda i kyrklig ordning.
Manlig präst, prästvigd av kvinna? Om jag visste om det skulle jag nog avstå.
Frågan om godkänd präst med skum teologi? Prästens personliga brist kan inte förstöra nattvarden - om sakramentet firas korrekt i övrigt. Men man kan ju tänka sig att den skumma teologin får sådant genomslag, i både predikan och liturgins utformning, att det ger en felaktig prägling av hela gudstjänsten. Då blir det problem eftersom det bör vara som vi sjunger i en psalm "handling och bön må bli ett".
I en verklig nödsituation, jag tänker mig t.ex. en stad under ständiga bombanfall, där jag inte vet om jag överlever morgondagen skulle jag föreslagit att den prästvigda kvinnan celebrerar. Anledningen är att hon ju rimligen är den som kan ritualen bäst. Men man måste då också inse att den sakeamentala giltigheten kommer i bakgrunden inför mässans förmåga att genom upprepande av en kär ritual ge kraft här och nu i en hopplös situation.
Den som tänker annorlunda än mig kan byta ut den prästvigda kvinnan mot en diakonissa. Hur skulle ni tänka då?
