Det pratas om det ibland. Och särskilt nu inför påvens besök i landet. Från mången s k "protestantiskt" håll ifrågasätts att katolska kyrkans nattvardsbord inte är öppet för alla. Önskningar framförs om att påven under sitt sverigebesök ska säga, eller åtminstone antyda, något som visar att en förändring är på väg. De delade (icke gemensamma)* nattvardsborden förklaras vara en anstöt för den icketroende världen. Det borde undanröjas.
Själv har jag aldrig riktigt förstått detta med önskan om gemensam nattvard. Jag har alltid tyckt att det mer är enhetens mål än dess medel.
1. Att just delat (alltså: i betydelsen "icke gemensamt" , snarast sönderdelat)** nattvardsbord skulle vara någon särskild anstöt förstår jag inte. Svenskar på många mindre orter i landet har redan i åtskilliga årtionden vant sig att å central plats i samhället se en lång anslagstavla uppdelad i sektioner där Svenska kyrkan, EFS, Filadelfia, Betel, Elim, Ebenezer och Frälsningsarmen var för sig annonserar Väckelsemöte lörd 19 och Helgelsemöte sönd 11. Enda undantaget var Svenska kyrkan som hade helgsmålsbön lörd 18 och högmässa sönd 11. Om inte denna upplysande anslagstavla - och den verklighet den visar - är anstöt nog så spelar det väl ingen roll om de kristna bakom kulisserna firar nattvard var för sig eller tillsammans?
Alltså: så länge samfunden består - och vi vill fortsätta leva i dem! - så gör väl just splittrat nattvardsbord varken till eller från. Vill vi fira gemensam nattvard på söndagen så bör vi omedelbart på måndagen lägga ner de samfund som genom sin blotta existens är en splittring. Och vill vi behålla samfunden, ja, då är det som det är.
2. Varför är så många "protestanter" så angelägna att bli godkända vid just katolska kyrkans nattvardsbord? Förstår inte det heller. I hela mitt liv har jag levt i vetskapen att jag som barndöpt inte är välkommen till nattvard i troendedöparförsamlingar. Jag har aldrig brytt mig. Aldrig längtat efter det. Vill dom ha det så är det deras ensak. Nöjd och glad tar jag emot Kristi kropp och blod i mitt eget samfund.
Alltså: vill man nu så nödvändigt kommunicera i katolska kyrkan så får man väl konvertera. Anser man istället sin samhörighet i det egna samfundet och det egna samfundets existens, vara så viktigt att det är värt ens engagemang då får man offra något annat. Den som gifter sig med flickan i grannhuset väljer faktiskt bort flickan på granngatan. Äta kakan och ha den kvar är dåligt handlingsmönster.
- - - - -
* och ** lägger till förklaringar inom parentes då jag uppmärksammades på det jag redan insett: det här blev språkligt otydligt. Se kommentar.