Utedag var det idag

Kvarterets fixar- och städardag. Kratta gemensamma ytor, reparera lekplatser mm. Full fart i ca sex timmar. Hann också fara med lite möbler till kyrkstugan. 
 
Även i övrigt har helgen varit händelserik. Stiftsfullmäktige fredag-lördag här i Luleå. Jag var dock inte inkallad denna gång. Men jag var ändå in till stsn och hann träffa Frimodig kyrkas ordinarie representanter. Vi är ju en liten nomineringsgrupp. Vi får utnyttja alla chanser att mötas.
 
Taco-kväll och familjegudstjänst i Hertsökyrkan fredag kväll. Det har nu blivit en etablerad och uppskattad tradition.
 
Möten med andra vänner har det också blivit. I något fall så slumpartat välsignat att man bara kan tänka att någon måste styrt det hela. 
 
Sammantaget alltså en helginledning att glädja sig åt. Nu återstår helgens huvuddag; söndagen, med - naturligtvis! - högmässa! Den sjätte mässa jag firar eller deltager i denna vecka (räknat sedan i måndags). Här är det nattvardsväckelse!

Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Ja, det är väl där det slutar - eller slutar det där? - med att man "måste" ha mässan mest varje dag. Det blir liksom för glest att ta emot sakramentet varje dag, och Jesus sa ju inte "så ofta ni gör det" utan "gör det ofta" (eller hur var det nu?).

Jag säger inte att det är fel att ta emot det oftare än en gång i veckan, men jag önskar att ingen heller framställer det som fel att ta emot det en gång i månaden. Bönen är själens andedräkt och vi bör stundligen leva bedjande, ordet är själens föda och bör intas dagligen i ett andligt ätande, dopet räcker en gång i livet och nattvarden, "det förkroppsligade Ordet", ja - vad ska man säga om frekvensen där? En gång om året - typ skärtorsdag - är för sällan, en gång om dagen (skulle jag säga) för ofta för att det ska bli tid till en sund beredelse (gärna med bikt) - men allt däremellan lämnar jag till vars och ens samvete (att ERBJUDA sakramentet ofta finner jag dock vara en god kyrklig ordning).

Men vi har en välsignad Heliga Trefaldighets helg eller Missionshelg även i EFS Njutånger, som började igår med kolbullar och gårdsloppis till förmån för vårt sommarhem, som fortsätter idag med 11-gudstjänst i bönhuset (kyrkoherde Pär (FK) predikar) och på måndag med 11-kaffe och berättelser av Gunbritt Örjebo från Jämtland om människor hon mött.

Nå, loppisen och 11-kaffe med berättelser, sång och andakt kan väl inte i andligt avseende mäta sej med en högmässa. Men en sång- och predikogudstjänst i missionshuset på Missionsdagen är verkligen inte fy skam! "Alla dina ord är ande och liv" och "Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord." Och "varhelst två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."

(Konstigt nog var det visst nattvard i bönhuset oftare förr, när det inte var nattvard i kyrkan varje gång det var gudstjänst där. Ska be prästen att köra nattvard i bönhuset nån gång oxå - då blir det väl "nattvardsväckelse"? ;o).

Svar: Vad är "för ofta"? Och vad "för mycket" när det gäller predikan? Två/söndag+ytterligare fyra en helg i månaden som i ett av bönhusen härstädes?Nej, sex gånger på en vecka är inte min normala personliga nattvardsrytm. Den frekvensen beror på önskemål om sjukkommunioner. (Fader Gunnar firade väl på sin tid periodvis ca 200 sjukkommunioner /år?) Men jag får erkänna att i förmiddags när jag satt i kyrkan var nattvardslängtan lika stor som vanligt trots att jag kommunicerat torsdag, fredag, lördag. Ingen känsla att "det räcker".
Torbjörn Lindahl

2016-05-22 @ 07:55:07
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: SigridL

Och såväl Andreas som övrig menighet slapp höra det numera berömda kollektcirkulärets text. Mötesledaren avstod denna text och kunde tillräckligt bra tala om vad kollekten gick till. Jag kunde inte göra annat.

Svar: Och prästen här läste ej ur något cirkulär. Men när nu dess innehåll blivit känt via Bloggardag så är det klart: inga mer pengar till Svenska kyrkans internationella arbete.
Torbjörn Lindahl

2016-05-22 @ 18:39:41
Postat av: Andreas Holmberg

Nej, jag trodde inte det var din "normala" nattvardsfrekvens, Torbjörn. Och visst kan man "äta sej hungrig" på både ordet och sakramentet. Jag har all respekt för längtan till nattvarden och vilja att fira den ofta, och sjukkommunioner är verkligen en central pastoral uppgift.

Men ordet kan vi dela ut frimodigare till "kreti och pleti" än sakramentet. Fast jag undrar inte på att verkligt fromma som fått lära sej en viss slags nattvardsteologi - eller för den delen erfarit Brudgummens ljuvlighet i nattvarden - börjar tycka att det blir för långt mellan de verkligt konkreta Jesusmötena när man "bara" får nattvarden en gång i veckan.

Och då kan jag börja undra om förhållandet (och proportionerna) mellan Ordet och Sakramentet längre beskrivs helt nytestamentligt? Jag uppskattar din teologi och din undervisning - inte bara jämfört med G Hallonstens! - och din vilja att dela ut sakramentet. Men begreppet "nattvardsväckelse" har ju alltför ofta använts även om något slags allmän massutskänkning i extremt folkkyrkliga och liberalteologiska sammanhang (nu vågar folk gå till nattvarden, nu sätts minsann inga skrank upp - som det där om bot och bättring kantänka).

Jag skulle nog vilja prova tanken att t.ex. laestadianismen åtminstone tidigare varit en nattvardsväckelse. Med tanke på den starka ställning nattvarden (faktiskt!) där har haft - trots att den meddelats enligt 1811 eller 1942 års tråkiga handböcker och inte alls med hög- eller fornkyrklig frekvens. Eller gör den låga firandefrekvensen att beteckningen blir omöjlig?

Svar: Visst används ordet "nattvardsväckelse" med högst olika innehåll. Så det är skillnad på den ursprungliga "högkyrkliga" nattvardsväckelsen - Bo Giertz hävdade ju t ex att vägen till ökat nattvardsfirande inte var att predika om nattvarden utan att predika Kristus - och det senare ytliga svenskkyrkliga sättet att "krydda" snart sagt vilket kyrkligt evenemang som helst med en liten mässa. Ett mässfirande som i bästa fall behållit något av de yttre goda formerna men tappat mycket av innehållet.Jo, laestadianismen var nog en gång i tiden en "nattvardsväckelse" - tillsammans med mycken övrig norrlandsfromhet. Här i norra halvan av Sverige blev aldrig nattvardsförfallet lika stort som på många platser i bl a mellansverige där nattvard bara firades en gång per år - vid konfirmandernas " första" (?) nattvardsgång.
Torbjörn Lindahl

2016-05-22 @ 23:17:55
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: den gamle kamraten

Intressant kommentar-samtal! Men jag undrar...

Vad är den Nytestamentliga grunden för tankekedjan "Alltd bön - vecklig predikan/förkunnelse - glesare Mässa"?
Apostlagärningarna 2:42 parallellställer väl sakerna? Och gudstjänstpå Herrens dag (=söndag) är utan att duka Mässa är väl ett relativt nytt lokalt påfund - Sverige och 1700-tal? Eller?

Svar: Nej, nattvard mer sällan än en gång i veckan är väl svårt motivera med bibeln i hand.
Torbjörn Lindahl

2016-05-23 @ 23:28:43
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se
Postat av: Populisten

Liksom DGK tror jag detta med att fira veckans huvudgudstjänst är ett 1700-talsfenomen. Eventuellt tidigt 1800-tal. Boven är som många kyrkliga missförhållanden i Sverige upplysningen och dess rationalitetsiver. Rätt mycket av det vi tror är del av vårt lutherska arv är egentligen skapat under en upplysningsteologi som rationaliserade bort allt onödigt och mystiskt. Kvar blev en predikant i svartrock och en passiv församling.

2016-05-24 @ 18:43:27
URL: http://populisten.wordpress.com
Postat av: Andreas Holmberg

Problemet med Apg 2:42, gamle kamrat och populist, är väl i så fall att den "bevisar för mycket"? D.v.s. att om "de 4 B:na" antas parallellställas också tidsmässigt så skulle man om man ville följa bibeln inte kunna samlas till bön och apostolisk undervisning (och inbördes hjälp) utan att också fira nattvard! Och det är väl ändå inte självklart ens ur ett nytestamentligt perspektiv? (Därmed inget ont sagt om daglig mässa i en smekmånadsfas" eller i en kommunitet eller vid en s.k. reträtt).

Att "hålla fast vid bönerna" innebär väl i nytestamentlig kontext förutom den ständiga bönen minst tre (eller sju?) särskilda gemensamma bönetider om dagen, men att "hålla fast vid brödsbrytelsen" innebar väl inte ens då samma frekvens? Och såväl antalet gemensamma bönemöten som gemensamma bibelstudier och nattvardsgudstjänster har varierat och måste få variera (även om allesammans är goda saker). Gott är väl visserligen om åtminstone huvudgudstjänsten på söndagen (gärna även annandagsgudstjänsten ;) innehåller "alla 4 B:na", även om mycket av "den inbördes hjälpen", "bönerna" och bibelstudiet bör och kan ske i annat sammanhang.

Min poäng är alltså inte att det är dumt med nattvard varje söndag (även om förfaringssättet, precis som dopet, måste kunna diskuteras i en missionssituation - jfr hur vi informerar s.k. konfirmander och deras föräldrar; är det viktiga att "få upp statistiken" eller att ge en god beredelse?). Min poäng är att den som nästan dogmatiskt börjar insistera på (den goda) traditionen med söndaglig mässa snabbt kan övertrumfas av någon ännu frommare som insisterar på daglig. Men Jesus är oss ändå alltid nära med sitt ord och sin Ande och om man så vill även fysiskt i församlingen, "Kristi kropp".

Detta inte sagt för att förringa hans särskilda närvaro i sakramentet, tvärtom: jag vill bara undvika påskina att vördnaden för sakramentet är proportionell mot firandefrekvensen (den är inte omvänt proportionell heller, naturligtvis).

2016-05-25 @ 13:39:05
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: DGK

Det var en kul förkortning: DGK för Den Gamle Kamraten. Tack!

Jag förstår hur AH resonerar. Det följer den klassiska lågkyrkliga EFSiga formeln som rankar bådemedlen Bön > Bibelläsning > Predikan > Nattvard. Jag kan den men förstår den inte.

De två första leden är ju de egna, de en kristen gör själv. När man ger råd för sådant brukar man säga "Be när du läser" och "Läs Guds ord till dig när du ger dina ord till Gud". Sakerna ställs i jämvikt - typ.

De två senare leden sker i församlingen tillsammans med andra och skulle väl rimligen kunna vara parallella de också - eller?

Dessutom: Farhågan att söndaglig mässa skulle ge krav på daglig är långt bortom problemhorisonten. Sådana "extremister" väger i alla opinioner lätt mot den andliga anorexi de många nattvardsovilliga ofta avslöjar när de motsätter sig söndaglig Mässa.

Svar: DGK - vad är det för dumheter? I det här kommentarfältet heter du "den gamle kamraten". Basta! I vart fall när du skriver själv. Kom ihåg att du tillhör denna bloggs väsen. Sådant förpliktar.
Torbjörn Lindahl

2016-05-25 @ 22:58:17
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se
Postat av: +Göran

Först en kommentar till Den gamle kamraten: Du beskriver bibelläsning som en enskild företeelse. Men det var inte förrän på 1800-talet som människor fick en egen bibel (de hade dock tidigare en egen psalmbok, med kyrkoårets urval av texter). 'Bibelläsningen' blev vad man hörde i kyrkan och vid husförhör.

Sedan: I tankarna omkring nattvarden saknar jag ett perspektiv. I fornkyrkan, återupplivat numera av Rom, kallas nattvarden evkaristi, tacksägelse. Det handlar inte bara om vad vi får, utan också om vad som förväntas av oss.

Jag bodde 1982 i Beirut, bl.a. för studier av av de ortodoxa kyrkorna. Jag besökte då många gudstjänster, där jag inte kunde kommunicera. Men jag fick klart för mig att de var meningsfulla i alla fall – de blev även för mig tillfällen till att frambära min tacksägelse till Gud för hans mäktiga gärningar.

2016-05-27 @ 09:44:28
Postat av: den gamle kamraten

Visst +Göran! Jag vet. Och skriver vidare för att bibringa denna bloggs många andra läsare det viktiga påpekandet:
Tillgång till läsbar Bibel är ett modern-kristet fenomen. Också Psalmböcker och Katekeser är ju relativt moderna påfund. I 1500 memorerade gemene man möjligen sådant samt en del böner. Och deltog i gudstjänster där Mässan dukades, Evkaristin firades. Huruvida man på individnivå brukade det prästerna dukade är nog en annan sak men det förändrar inte faktum - man dukade.

Att som jag gjorde parallellställa Bön och Bibel är ju möjligt idag då tillgången finns - och därförkanske vettig.

Så till detta med denna bloggs "väsen" som jag tydligen enligt bloggaren är en del av. Men är det "samma väsen" eller "liknande väsen"? Stundar hären bloggologisk strid? Eller handlar det om "oväsen"? Varken jag eller bloggaren (numera) oväsnas ju nämnvärt.

Och till sist en maning till bloggaren:
INGEN NY MC!! Dålig idé! Den förra höll ju på att innebära att du förpassades ur folkbokföringen! Lägg stålarna på nåt annat!

Svar: Om jag inte lägger stålarna på ny MC finns risken att jag lägger dem på en ny resa till Rom. Kommer kära läsarna att gilla det bättre?
Torbjörn Lindahl

2016-05-27 @ 18:30:47
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se
Postat av: den gamle kamraten igen

Spara slantarna!
Vi reser tillsammans någonstans någon gång framöver.
Inte Rom - för tjockt med folk.
Men Patmos - på retreat i Uppenbarelsegrottan. Eller nåt!
Vill fler med?

2016-05-27 @ 23:32:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0