Just nu
Vi glömmer väl heller inte S:ta Elin av Skövde och S:ta Ragnhild av Tälje? Eller S:ta Lina av Fröderyd? (För att nu begränsa sej till kvinnorna).
Inget ont om Birgitta Birgersdotter eller Elisabeth Hesselblad. Däremot kan man säga mycket om de påvliga "utnämningarna" (Nobelpriset i fromhet?). Det tänker jag dock inte göra nu.
Men jag sa till Elisabeth igårkväll att om och utifall hon hör mej - och orkar, det lär ju bli en viss anstormning efter helgonförklaringen - får hon gärna be för mej och min familj.
(Jag är ändå fortfarande betydligt säkrare på att min mamma, S:ta Ingrid, hör mej och ber för mej).
Någon sade att skillnaden mellan barn och barnbarn är, att de senare kan man åka ifrån när man är trött, vilket ju inte går med de egna barnen.
Ja, nog ÄR väl helgonen en vildvuxen flora (i vår Herres underbara hage)? "O vilka under helgonen äro". Vi ska naturligtvis inte ha några officiösa helgonutnämningar ö.h.t. och jag tänkte allra minst ta över sysselsättningen själv. "Herren känner de sina".
Vänder vi oss inte till de saligen avlidna i våra aftonböner (med bön om förbön) blir det ju också mindre viktigt med den kyrkligt approberade världsvida vördnaden. Hur vet kubanerna f.ö. att det där tillfrisknandet berodde på sal. Elisabeths förböner? Gud kanske valde att förbarma sej ändå - jag tror ju inte att han i varje läge straffar helgonåkallare med uteblivna bönesvar (varför skulle han?) när de trots allt för sin egen del ber i Jesu namn, det enda som kan ge oss hopp och verklig tro på bönesvar (vilket naturligtvis inte utesluter bön om förbön, men då i första hand riktad till ett säkert närvarande och bön-hörande trossyskon).
Men vi kan med eller utan påve frimodigt - enligt Hebr. 13:7 - tänka på och hedra våra ledare som talat Guds ord till oss. Och ta efter deras tro. Där - och just i den utsträckningen - vill jag gärna vörda både Birgitta och Elisabeth. Jag vill heller inte gräla med dej och Karlendal om det här, bara beklaga att inte fler aktivt valde att tacka nej till RKK:s inbjudan. Just en sådan här ceremoni hör till det som alla icke-romerska katoliker tydligt borde hålla sej borta ifrån. (Däremot lyssnar jag gärna till föredrag om EH).
Jag tycker att det är lite märkligt att Åke Bonnier ibland uttrycker tydlig Jesuscentrering och lika ofta en universalism om att alla vägar bär till Gud.
Är det bara jag, eller finns det ett mönster i att det förra används i det inomkyrkliga samtalet och det senare i det offentliga?
(Då räknar jag debattväxlingen i Världen Idag som inomkyrklig.)
Ang frågan om frågan om skapelse-evolution stannar skomakaren (fysikern) Thorsten vid sin läst vad detaljer i biologin och biokemin anbelangar. Som fysiker, och sedan ungdomen även intresserad och insatt i astronomi/astrofysik, är det dock omöjligt för mig att bortse ifrån att huvuddragen av kosmologin, astrofysiken, jordens utveckling talar ett tydligt språk m a p tidsrymder av miljarder, ej tusentals år och att det i fossiler i grova drag finns en utvecklingsprocess av livsformer med tiden.
Guds skapelsegärning förminskas för mig inte om den sker via en kombination av geniala naturlagar och finjusterade naturkonstanter som gör universum, vårt solsystem och vår planet möjliga med deras fantastiska mångfald, inklusive livets evolution i någon form. Sedan är jag inte sen att medge att populärvetenskapligt tillrättalagda och förenklade "evolutionsberättelser" och militanta nyateister som Richard Dawkins irriterar mig lika mycket som "ungjordskreationister".
Ja Torbjörn, absolut vill jag ha med S:ta Maria (Milla) av Åsele, S:t Laestadius andliga mor - och S:ta Maria Elisabeth (Maja Lisa) av Kåge, S:t Rosenius andliga mor.
Skulle vilja säga att det har vi nog redan "i vår ande", vi är bara lite ovana att likt aposteln säga "de heliga" om troende vi har ibland oss redan här på jorden, och särskilt om enskilda personer, helige (S:t) Laestadius eller heliga (S:ta) Milla. Där har påven trumf på hand - ofta tar vi i vår egen kyrka bara upp av påven approberade helgon i samband med Allhelgonavandringar för skolbarn t.ex.
Jag sjunger så gärna med både svarta och vita den sång som åtminstone tidigare brukade sjungas vid Lule Hockeys intåg på isen: "Oh when the saints go marching in, oh when the saints go marching in - oh Lord, I want to be in that number, oh when the saints go marching in."
