Idag - lite senare*
Kärleken till Svenska kyrkan är stark. Just därför blir sorgen över hur den förfaller så tung att bära. Att konvertera hjälper liksom inte, då får man ändå leva med sorg, fast den blir på ett annat sätt.
Ja, var och en måste ju bestämma själv.
Torbjörn, jag förstår din sympati för en god kristen broder som Mikael, och kan dela dina funderingar kring Svenska kyrkans framtid, men jag förstår inte hur du resonerar när du verkar gratulera snarare än beklaga Mikaels beslut. (Nu skrev du visserligen bara "Guds välsignelse!", vilket ju inte nödvändigtvis måste tolkas som en gratulation, men att du inte beklagar Mikaels utveckling skriver du ju öppet).
Han gick ju dock faktiskt inte direkt från pingst till Rom, utan via oss i Efs, och ingav stora förhoppningar om att med sin kunskap och verbala förmåga kunna stärka den (någorlunda) bekännelsetrogna fronten inom Svenska kyrkan. Han skrev ju efter sin omprövning i dopfrågan artiklar som togs in i både Nya Väktaren och Svensk Pastoraltidskrift.
Att han nu övergått till ett sammanhang där man väljer sej ett skyddshelgon att anropa om kvällarna (om förbön, jo, jag vet) och utfärdar jubelår där t.o.m. vanliga präster - fast bara påvetrogna förstås - får tillsäga människor som gjort abort syndernas förlåtelse (tillsammans med en mängd goda, sant katolska/allmänkyrkliga läror, visst) - det borde väl ur vår synvinkel beklagas? Att utan förbehåll gratulera ger ju intryck av att vi under snar framtid tänker oss - och önskar oss - få del av samma "förmån" som Mikael, nämligen att, bland mycket annat, få välja oss ett skyddshelgon.
(Jo, jag skulle naturligtvis inte beklagat mindre utan mer om han likt alltför många f.d. frikyrkliga blivit en företrädare för kyrkoledningens anti-högkyrkliga liberalteologi. Men i alla fall.)
Nej, Torbjörn, en enfaldig tro på skyddshelgon hör inte till det jag har svårast med heller! Det klargjorde jag även på Karlendals blogg. Däremot har jag verkligen ohyggligt svårt läran om skyddshelgon som kyrkolära, liksom jag har svårt för påvliga helgonförklaringar - enbart av påvetrogna och EN svensk på över 600 år! - och för kriterierna för dessa "utnämningar"! Herren känner de sina, men om just påven ("Sankte Pär"?) alltid känner dem vet jag inte precis. Petrus döpte ju t.o.m. trollkarlen Simon, och hade denne haft vett att hålla käften hade han kanske aldrig avslöjats som humbug (ifall inte Petrus fått en särskild uppenbarelse som beträffande Ananias och Safira - men har påven Guds löfte om att alltid "ha koll"?).
Idén om att de saliga döda leder varsin förbönskö (där man inte ens antas behöva vänta på sin tur som i en Oas-kö eftersom de saliga döda likt Gud själv har tid med oss alla) är ju dock mer en from fantasi - förvisso vacke! - än något vi har Guds ord och löfte på. Melanchton har så innerligt rätt i att de underbara löften om bönhörelse vi har i Skriften ("åkalla mig i nöden" o.s.v. "vadhelst ni ber om i mitt namn" o.s.v.) och de underbara löften om förbön vi kan få av en kristen broder och syster här i tiden ("var finner du Gud om inte hos din broder?" sägs ju vara en laestadiansk slogan, stämmer det?) inte har någon som helst motsvarighet när det gäller de saliga döda.
Några upplevelser av bönhörelse efter åkallan av en saligen hädangången kan man förstås ändå få - Gud är ju som sagt inte så småsint att han förmenar alla romerska katoliker bönhörelse bara för att de bett någon död men i Herren levande bistå sej - och jag förnekar inte möjligheten att de saliga döda ber för oss, i största allmänhet åtminstone, eller att de t.o.m. i vissa fall skulle kunna se och höra oss ("en stor sky av vittnen").
Men det jag förnekar är här, precis som i frågan om Marie himmelsfärd, påvens rätt att binda kristnas samveten vid något som så påtagligt går utöver Skriften. Blir jag katolik förväntas jag alltså välja mej ett skyddshelgon - fast är det obligatoriskt? - och utan alla löften i Skriften och utan att helgonet ifråga visar sej, bara på påvens auktoritet (som påstås vara "Kyrkans") tro att jag kan vända mej till mitt skyddshelgon i mina aftonböner och be om deras förbön. Jag kanske vänder mej till min döda mormor ändå, utan att påven helgonförklarat henne, och man behöver inte göra stor sak av allt småprat med de döda, men upphöja det till kyrkolära? Jfr "det flygande helgonet", piloternas skyddshelgon: http://www.dagen.se/kronikor/vem-ar-jordens-salt-1.746438 DET är mitt problem (bland mycket annat) med påven och den annars mycket önskvärda återföreningen.
PS. Det är mycket möjligt att Karlendals sista steg var förutsägbart, särskilt för den som höll tät kontakt. Fast jag såg det aldrig som någon naturnödvändighet - lika lite som Ekmans steg - eller som Andens entydiga ledning (i så fall hade jag ju följt dem genast). Och det vore ju förfärligt om vi i Svenska kyrkan - men nu säger jag alltså inte att du gjort det, Torbjörn! - närmast skulle börja rekommendera dem som t.ex. upptäckt sakramentens eller ämbetets betydelse att gå till påven! Eller om vi medan vi ännu är kvar i Svenska kyrkan och utåt arbetar för dess förnyelse (jfr aKf) slutar beklaga att verkligt kristtrogna lämnar den. (I det avseendet är jag alltså bekymrad över din hållning, Torbjörn - eller är det beklagligt om folk likt Eva Hamberg går till andra samfund men inte om de går just till påven?). Då bör man väl tåga ut själv innan man blir misstänkt för att bara vilja samla pensionspoäng vid orgeln (i mitt fall) eller altaret (i ditt). Den som inte längre församlar förskingrar. (Jo, jag tror att det ordet är tillämpbart även i en ytligare mening än vår Frälsare använde det på). Det är väl tillräckligt många ändå som tycker att vi borde lämna Svenska kyrkan utan att vi ska leda ut oss själva och frimodiga nyomvända, jfr Kjell-Ove Nilssons syn på Mpr http://www.kyrkanstidning.se/debatt/missionsprovinsen-borde-lamna-svenska-kyrkan och Roland Gustafssons svar http://www.kyrkanstidning.se/debatt/missionsbiskopen-lat-missionsprovinsen-och-svenska-kyrkan-samtala?key=98aee738c4c903b8073fb53e35d29eaa&time=1467205046. // Ett välsignat "laestadianskt" stormöte i Luleå önskas dej hursomhelst - eller far du till Torneå för att beskåda SRK:s? DS.
