I samhället alltså.
Och notera i vilken ordning jag nämner dem. Evangeliet först. Därför att det är det jag vill betona och det jag anser att vi i vår tid behöver predika.
Annars är det ju ofta den motsatta ordningen - lagen och evangeliet - som gäller när vi introducerar dessa begrepp. I den ordningen för att lagen är det som människan spontant kan erfara. Den är skriven i människors hjärtan, är ju en biblisk tanke. Det märks i samvetet. Människan har en känsla för rätt och fel. Visserligen kan den känslan förvridas och förvanskas pga uppfostran och påverkan så att man får helt felaktiga begrepp om rätt och fel, men något slags begrepp om rätt och fel har alla människor.
Evangeliet å andra sidan brukar vi (i alla fall vi lutherskt präglade kristna) sammanfatta som syndernas förlåtelse.* "Och där syndernas förlåtelse är där är liv och salighet" (Luther). Och finns en kunskap och kännedom om evangeliet och förlåtelsen då finns en omkringvarande evangeliets anda. En attityd redan i förväg att vara beredd förlåta att ha förförståelsen att det alltid finns två sidor av ett mynt och inte i onödan fördöma.
Om evangeliet länge varit i svang i ett samhälle kommer något av dessa attityder även att prägla samhället och offentlig debatt. Men när kännedomen om evangeliet minskar så kommer även dessa evangeliets "kringattityder" att försvinna** och ensam kvar står den dömande lagen med sina kringattityder.
Det är det senare som nu blir allt tydligare i vårt samhälle. Jag har skrivit det förr men nämner det igen; den kollektiva fördömelsen av Mona Sahlins Toblerone är vår tids mest övertydliga exempel. Och i närtid: om en människa på minsta sätt upplevs uttrycka otillåtna åsikter: ut i kylan på direkten. Senast Stanley Sjöberg som fick sitt Facebook-konto blockerat och tydligen även portats från medverkan på känd "kristen" camping. Något tidigare en person som fick lämna uppdrag inom kristdemokraterna för att han ifrågasatt kommunal hissning av prideflaggan och jämfört med hur det skulle vara om man kommunalt hissade vissa andra flaggor. Och kyrkopolitiker i Växjö stift som fick lämna sina uppdrag efter ord av tveksamhet inför pridefestival.
Jag har inte följt frågorna så i detalj så jag kan inte avgöra om någon av dessa uttryckt sig på onödigt raljant eller annars olämpligt sätt. Men jag hävdar ändå det olyckliga i de fördömande attityderna mot dem; oviljan - och oförmågan? - att stanna till och ta ett seriöst samtal i stället för att omedelbart ta till fördömelsesläggan.
- - - - -
* i vår tid blandar folk ofta ihop förlåtelse med tillåtelse. Det får många olyckliga följder i argumentationen.
** eller också omvandlas evangeliet till lag. Fr a när attityder av kärlek och omsorg som människor frivilligt kunnat visa varandra blir något som man förväntar sig eller anser sig ha "rätt" till från andra
