Torbjörn Lindahl

Ett möte med en invandrarfamilj och en sjukkommunion blev dagens huvudarbetsuppgifter. Utöver det lite förberedelser och lite själavårdskontakter vilket får förbli obebloggat.

 

Alltså har jag egentligen inget att blogga om.

 

Men jag kan inte låta bli att dela att jag numera allt oftare får tecken på att Gud handlar med människor. Kallar, berör, välsignar, helar, utrustar med nådegåvor, väcker längtan...

 

Kanske kan en sväng om detta** komma med i predikan på söndag. 

 

Vid dagens sjukkommunion var en av den sjukes vänner med. Han har varit med någon gång förr. Trevlig karl som jag lärde känna redan under min prästtid i Nederluleå. Vid det efterföljande samtalet utbrast han att kyrkan förändras och med tillägget "och inte till det bättre". Sånt kunde jag blogga om förr. Men numera tryter inspirationen. Beror det på tillväxande helgelse? Jag är inte längre så kritisk av mig. Eller beror det på uppgivenhet? När har jag senast upplevt att Kyrkomötet tog ett beslut som innebar att svenska kyrkan (eller något i kyrkan) blivit väsentligt bättre, som jag alltså glatt mig över? Jag kommer inte på något efter 1986 års kyrkohandbok.  Gör du?

- - - - -

* efter snart nio års bloggande börjar det bli svårt hitta på nya rubriker till bloggposterna

 

** div om själva faktum att Gud handlar genom den Helige Ande, inte några sentimentala exempel