Adventstidens sista vecka
är påbörjad nu.
Fjärde söndagen i advent var det igår. Högmässa höll jag i min vanliga kyrka. Helt ovanligt mycket folk, nästan 60 personer. Men "bara" drygt 30 kommunikanter. Då förstår man att det var många utöver de rege lbundna gudstjänstfirarna.
Dels var det medverkan av en körgrupp om 8-9 personer, Meänkööri (och är det körsång så följer alltid några körsångaranhöriga) som sjöng på, ja, det måste väl varit meänkieli. Av sångtexterna förstod jag bara enstaka ord men melodierna väcker samma känslor som vanligt, oavsett språk. Efter gudstjänsten frågade jag hur många som förstod texterna i sångerna. Ca en tredjedel av gudstjänstdeltagarna räckte upp handen. Säger det möjligen något om hur stor del av Luleås befolkning som består av tornedalningar? Nå, en fin upplevelse var det. Välkomen tillbaka, Meänkööri.
Ett annat skäl till det höga deltagarantalet var de många från ett sorgehus som kom för att höra tacksägelsen över sin mor/svärmor som länge bott i församlingsdistriktet.. Sällan de anhöriga sluter upp så mangrant. Den avlidna var 98 år gammal.
I predikan talade jag om Maria, Herrens moder, givetvis. Som oftast i tre delar.*
1. Det Maria är - Herrens moder, värd att prisas salig mm - är hon pga (sin relation till) Kristus.
På samma sätt är vi det vi är - Guds barn, förlåtna mm - pga Kristus och hans verk.
2. Det Maria är, blir hon genom tron. Elisbeths ord: "salig hon som trodde".
Samma för oss: det är genom tron vi bli delaktiga av den frälsning Kristus förvärvat åt oss.
3. Det är i gemenskapen med Elisabeth (och dem som eventuellt fanns omkring henne) som det bli klart vem Maria är; när Elisabeth kallar henne "min Herres mor".
Och för oss är det naturligtvis i kyrkans/församlingens gemenskap, i samvaro med trons bröder och systrar, i delaktigheten av ord och sakrament som vår nya identitet som Guds barn blir oss given och uppehålls.
Så nu när jag efter nästan nio bloggår äntligen följer min ursprungliga blogginspiratörs, Hanna, ord och refererar en predikan så återstår att se om min gamle kamrat bara scrollar förbi** eller tar del av djupsinnigheterna:)
- - - - -
* jo, jag vet naturligtvis att enligt klassisk svensk predikotradition så är det tillämpningen som ska vara tredelad. Predikans huvuddel kan lika gärna ha två eller rentav fyra delar. Men onekligen ligger det någon slags naturlig pedagogik i tre delar.
** som svar på motsvarande handlande från min sida!
Kommentarer
Trackback
