Brutit mina rutiner. Illa!
Ända sedan slutet av min barndom eller början av min tonårstid har jag haft en fast rutin vid paltätning. Den går ut på följande:
1. Första palten äts med smör eller (oftast) margarin.
2. Andra palten äts med lingonsylt.
Skälet till denna noggrannhet är att jag uppskattar både smör/margarin och sylt som tillbehör. Men inte tillsammans. Och eftersom det är lättare att skrapa bort resterna av fettet, som man bara har som en klick på tallrikskanten, inför syltens ankomst än det är skrapa tallriken ren från sylt inför smörets påläggande, så har det blivit i den ordningen.
Och så har jag ALLTID gjort! I ca 50 år! Och inte missst en enda gång...
...förrän idag!
Måste ha varit sällsynt disträ. Gick till kylen och tog syltburken och tänkte att Bregottasken kan jag ta sen. Varför? Borde gjort tvärtom. Oförklarligt. Och oförlåtligt.
Brott mot så-har-vi-alltid-gjort-och-så-ska-vi-ha-det-i-evighet-Amen är visserligen i sig själv en allvarlig förbrytelse, men det finns ytterligare en komplicerande faktor.
När man haft många begravningar, i mitt fall har antalet gått över gränsen till fyrsiffrigt tal för många år sedan; då har man ett antal gånger (tröstefullt (?) nog inte i de flesta fall men till räckligt många för att det ska fastna i minnet) hört om ändrade rutiner strax före dödsfallet. T ex:
En avlidens bror berättar:
- varje vår när vi första gången kom till stugan i skärgården så brukade min bror alltid...men inte sista året
En avlidens vuxna dotter berättar:
- varje morgon brukade pappa stiga upp tidigt och dricka kaffe och läsa i lugn och ro innan övriga i huset vaknade... men inte sista morgonen.
Har du hört liknande förut? Säkerligen.
Alltså funderar man - på skämt eller allvar är dock frågan. Är plötsligt allvarligt förändrade paltätningsrutiner ett tecken på något större? Men det gäller att inte bli skrockfull. Ska man oroa sig?
Varför det?
Så får jag övergå till lite allvar (träd upp i tid och otid) och skänka kära läsarna lite romarbrevsallvar:
"Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår."
"Om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst."