Sista dagarna
Viktigt i sammanhanget är att jag också döptes i församlingens huvudkyrka, dåförttiden dess enda.
Självklart måste din reaktionära kommunikation med en annan ärkereaktionär anmälas till Domkapitlet. Inom vårt allvetande parti ser vi mycket allvarligt på alla de som sätter sig emot kyrkans politisering. Du och din reaktionäre vän sätter käppar i hjulet för kyrkans sekularisering det måste du väl ändå förstå. Misstaget vi allvetande socialister gjorde var att släppa statskyrkosystemet alldeles för tidigt. Med facit i handen ser vi att vi misslyckades med att rensa alla reaktionära element. Nu återstår bara att domkapitlet, som påföljd för din antisekulära verksamhet hittar något lämpligt omskolningsläger. Nordkorea lär ha mycket ändamålsenliga inrättningar för detta ändamål. Någon socialistisk kyrkopolitiker kan säkert i broderlig socialistiska anda ta kontakt med de socialistiska vännerna i Nordkorea, som vad jag vet är 100 procent sekulärt, för enkelhets skull är allt 100 procent i Nordkorea), och ordna med ett lämpligt läger för din nödvändiga omskolning och sekularisering.
Jag ber just nu för dig, för jag förstår att det inte alltid känns så lättsamt humoristiskt med denna mystiska anmälan för något som jag uppfattade som lättsamt humoristiskt eftersom du menade det som så. Dessutom har du i sak helt rätt; fobier är allvarliga saker gillar inte uttrycket fobi för allt möjligt. Vilka ord ska vi till slut använda om de riktiga fobierna?
Varför vågar man inte säga som det är: om det är hat, säg hat, om det är rädsla, säg rädsla, om det är sympati, säg sympati liksom antipati är utmärkt för motsatsen.
Varför säga invandringskritisk om uppenbart rasistiska människor, medan den som säger att Jesus är vägen till Gud ska kallas islamofob?
