Torbjörn Lindahl

heter en bok jag nyss köpt och läst. Artos förlag. Klart läsvärd, låt mig säga det direkt.

 

Det fanns en liknande bok, med samma titel som utgavs för några årtionden sedan. Den utgavs av dåvarande dekanerna i Svenska kyrkans fria Synod. Denna nya utgåva kan nog i någon mån uppfattas som en uppdatering av den gamla även om ingen koppling nämns mellan de båda böckerna.

 

Vad är då en pastoral? En beskrivning av hur man kan förverkliga ett svenskkyrkligt församlingsliv med nådemedlen - ordet och sakramenten - i centrum. Med nödvändighet blir den rätt prästcentrerad, men därför inte intressant bara för präster. Säkert skulle man kunna ha den som studiebok även för intresserade lekmän eller för kyrkvärdar eller andra kyrkoanställda.

 

Jag minns när jag läste den gamla pastoralen. Jag tyckte nog den var mer utmanande - då. Under den tid som gått sedan dess har jag ju alltmer anamat den syn som ligger bakom pastoralerna. Enkelt uttryckt kan man väl säga att synsättet är "högkyrkligt" men mycket av detta har ju under senaste årtionden blivit allmängods i stora delar av svenska kyrkan.

 

Livet med den söndagliga fullständiga högmässan i centrum beskrivs som helt naturligt och självklart. Med begreppet "församling" avses inte i första hand  någon administrativ eller organisatorisk enhet utan just samlingen av de döpta troende, i gemenskap med sin präst, kring ordet och nattvardsbordet.

 

Den enda punkt där jag i någon liten mån saktar in är när diakonens roll i liturgin beskrivs. I pastoralen beskrivs en förhållandevis djupgående liturgisk roll även för diakonen. Utan att gå in på detaljer tvingas jag erkänna att här känner jag mig inte riktigt bekväm med hur sakerna målas upp. Orsakerna till mina tvivel kan vara flerfaldiga. Kanske (men jag lovar inget) kan sakerna bli ämnen för framtida blogginlägg.

 

Men sammanfattningsvis: köp och läs boken. Det är den absolut värd.