Jo jag orkade till kyrkan

Första högmässan sedan 16 augusti. I morgon är det fem veckor sedan olyckan. Jag deltog i högmässan i Örnäsets kyrka. Alltid roligt gå där. Kyrkan invigdes ju året efter det att vi flyttat till Luleå. Det var alltså i allra högsta grad min ungdomstids kyrka. Den kyrka där jag första gången tog emot nattvarden efter min konfirmation och dess "första nattvardsgång" (jag konfirmerades på ett scoutläger). Jag minns den gången då jag föll på knä i kyrkan bredvid min tvillingbror (att min gamle kamrat också var med kan inte uteslutas, snarare är det sannolikt). Det var ett viktigt tillfälle. Jag var ju medveten om att de flesta bland klasskamrater och jämnåriga  - på den tiden konfirmerades ju nästan alla - lät första nattvardsgången även bli den sista. Själv var jag sedan länge inriktad på att första nattvardsgången verkligen skulle vara just första - i en lång rad. Och här blev då den viktiga - och får man nog säga - livsinriktningsavgörande, första efter den första. Med den bakgrunden känns det ju lite märkligt - som jag påtalat i något av mina yttranden till domkapitlet - att en del av mina anmälare (och även andra sociala-medier-kritiker) talar om mig som om jag inte hör hemma inom svenska kyrkan. I vilken kyrka hör jag hemma då?
 
Så fick jag det sagt också!
 
Sedan ett antal år firas dock inte huvudgudstjänsterna i Örnäset i stora kyrkorummet utan i det mindre Mariakoret längst ner i kyrkan. Jag upplever att det varit positivt för gudstjänstlivet. Gemenskapen tätare, folk ser varandra, hör varandra sjunga mm. För ca femton år sedan när vi byggde om Hertsökyrkan så flyttade vi under en termin alla verksamheter och gudstjänster till en lägenhet några kvarter bort. Där blev också en närhet mellen gudstjänstdeltagarna som jag upplevde på något sätt förvandlade hela gemenskapen. Och det följde sedan med tillbaka till kyrkan.
 
I morgon börjar alltså sjätte rehabiliteringsveckan. 6 - 8 veckor var läkarnas prognos för läkandet av revbensskadan. Man* får väl se.
- - - - - - 
* den uppmärksamme läsaren noterar att jag inte använde det nya uttrycket i tiden och skrev "en får väl se". Detta mitt uppenbara fasthållande vid ett gammaldags patriarkalt språkbruk torde väl också kunna ge anledning till en domkapitelsanmälan. Jag blir själv nästan mörkrädd när jag betänker vilka farliga tassemarker jag är i närheten av.

Kommentarer
Postat av: T Bertilsson

Det må äga sin riktighet att "en" numera nyttjas flitigare såsom pronomen. Dock måste det tillåtas mig nämna att "en", icke minst i vissa av rikets sydvästra delar, nyttjats dialektalt och därför icke enbart kan ses som ett modernt språkbruk. Med "en" förhåller sig det således på ett annat sätt än med det konstruerade tramsfeministiska begreppet "hen", ett ord jag aldrig någonsin kommer att ta i min mun och icke heller i skriven text givetvis undantaget de fall där jag kommenterarer ordet som sådant.

2015-09-21 @ 03:44:14
URL: http://fieldmarchal.blogspot.se
Postat av: Alma-Lena

Åh, denna bloggpost framkallar minnet av min fine konfirmandpräst som nu är emeritus, Jan-Erik Kuoksu som till oss konfirmander sa: Det är inte den första nattvardsgången som är den viktigaste utan den andra" och i mitt falla talade han verkligen profetiskt. Min andra nattvardsgång blev ett livsavgörande möte med Jesus en Allhelgonahelg i Gällivare några månader efter min konfirmation. Sedan bröt jag med vår tradition att fira nattvard sällan, den är ännu mitt viktigaste livsmedel och nådemedel som jag söker upp så ofta jag kan.

Svar: Precis så.
Torbjörn Lindahl

2015-09-21 @ 10:41:53
URL: http://barockbloggen.blogspot.se
Postat av: Elisabeth

Att ersätta "man" med "en" är tämligen enfaldigt eftersom det leder till otaliga syftningsfel. Någon måtta på stollerierna får det ändå vara.

Dessutom har jag i en tidning i en frågespalt kunnat läsa ett svar där en jurist (!) var så ivrig att använda "hen" att hon åstadkom grova syftningsfel. Frågan gällde relationen mellan arbetstagare och arbetsgivare och till slut gick det inte att utläsa vem "hen" syftade på. Fjantord! Förr i tiden avsåg "han" både män och kvinnor och var alltså (som det så populärt heter) inkluderande. Därför försöker jag numera att inte skriva "han eller hon" utan använder bara "han". Varför krångla till det?

2015-09-21 @ 16:55:31
Postat av: Hans

När jag läser din senaste bloggpost (har följt bloggen något år) så påminner jag mig min konfirmationsundervisning. Vi var 50 läroverksgrabbar som satt framme i koret i Karlstads domkyrka.
Vår präst och lärare och lärare sade åtskilliga gånger. "Grabbar, att tro på Gud - det är att lita på Gud". Vad detta har hjälpt mig genom livet och fortfarande gör när jag nu passerat 75 år.

Svar: Jo det är gott när man redan som ung får de rätta vägvisarna.
Torbjörn Lindahl

2015-09-21 @ 17:56:20
Postat av: Andreas Holmberg

Elisabeth, tala inte illa om det finska "hen" (fi. "hän"). Kunde vi ta över pojke (poika?) och pjäxa (pieksu?) och känga, går det säkert bra också med detta ord. Märker dock att den föreslagna objektsformen "henom" (icke till finnandes på finska, men harmoniernade med "honom" och "Henne") inte alls har slagit igenom som "hen", vilket jag beklagar, eftersom det bidrar till "hens" grammatiska otydlighet; jag menar, det uppstår ju fler enformiga och dubbeltydiga satser av typen "han slog han" när man inte har någon särskild objektsform. Så ska vi ha det finska låneordet "hen" i svenskan, vilket jag inte alls har något emot (finnarna får f.ö. gärna låna in "han" resp. "hon" när de särskilt vill markera kön också i pronomina), så tycker jag att vi även bör använda den föreslagna objektsformen "henom".

2015-09-22 @ 07:54:13
URL: http://efsidag.blogspot.se
Postat av: Andreas Holmberg

F.ö. var det ju roligt att få vara med vid den dubbla högtidsdag då min mor fyllde 70 och du återinträdde i högmässofirarnas gemenskap. Vi borde kanske införa något slags ordning för "kyrkotagning" av långvarigt sjukskrivna? Eller också skulle en sådan skrämma bort sjuka och skadade (liksom nyblivna mödrar?) från att över huvud taget bevista en högmässa igen ;o).

Roligt var det att se dej i vilket fall som helst - och att för första gången på mycket länge få hälsa på en domprost!

2015-09-22 @ 08:00:06
URL: http://efsidag.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0