En dag till
Det känns nästan som att bloggen håller på att bli en journal över min sjukskrivning eller över min rehabilitering. Men vad ska jag annars skriva om? Det händer ju inte så mycket omkring mig då jag bara är hemma. Man tänker kanske att jag skulle passa på läsa en massa nu när jag ingenting gör. Men faktum är att även läsning kräver ork som jag inte alltid känner mig ha. Men just idag har jag faktiskt läst några sidor.
Gick, som oftast, en promenad på förmiddagen även om jag idag inte kom mig iväg förrän 11.30. På eftermiddagen kom en kollega för att låna min bil, vilken mest står oanvänd. När han ändå var här fick han vara lite prästerlig och fira sjukkommunion med mig. Välsignat som alltid med mässa.
God vän har även varit här ett tag och hjälpt mig med div praktiska saker i huset.
Nu är dagen snart slut. Så värst länge till orkar jag knappast vara uppe.
Många vänner hör av sig och lovar mig förbön. Till alla er bedjare vill jag säga: be även för en yngre kvinna som i trafikolycka råkat mycket mer illa ut än jag. Jag skriver inte mer än så men Gud vet vem hon är.
Kommentarer
Postat av: Lena Sandling
Hej !
Jag förstår precis det här om att orka. Jag läser lite nu också. Du får gärna be för Aron o Sara vars lilla bejbis ligger fel i magen. Be att den vänder sig rätt. Om 3 veckor skall den födas. Blivande farmor Lena.
Postat av: Anna
Mitt tips är att skriva om dina drömmar. Det brukar alltid bli populärt.
Tror jag.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Anna
Nå, skriv om (dina ev ofödda) barnbarn då! Inte på min nuvarande arbetsplats men på tidigare har det berett mig en sådan enorm glädje att få ta del av mina kollegors barnbarns små (fram)steg inte bara under kaffepauserna utan dagarna igenom!
Postat av: Kristina Wallbing
Varför inte skriva om flyktingvågen, om barn som drunknar och om den barmhärtighet som väcks i människor?
Trackback
