Dubbelhelg

med mycket gudstjänster.
 
Högmässsa i Hertsökyrkan på Alla Helgons dags förmiddag. Kanske inte lika mycket folk som helgen innan. Nej, betydligt färre. 
 
Efter lunch i kyrkan prommenerade jag till Örnäset. Gick över kyrkogården och hann sätts ett ljus på pappas grav. Även förbi mamma på äldreboendet. Där mötte jag också  moster och morbror. Sen äntligen till Örnäsgården och Örnäskyrkan där det var dags inrikta sig på kvällens insats: minnesgudstjänsten för de under året avlidna. En fin stund. Vacker musik på tvärflöjt. Riktigt fint. Men deltagandet vid dessa gudstjänster har minskat markant.   Ca 80 deltagare nu. Ungefär som ifjol enligt vaktmästaren. Men för knappt 15 år sedan var kyrkan nästan full. Är det den allmänna sekulariseringen som gör sig påmind? Folk upplever inte längre kyrkan som den naturliga platsen att hantera händelser i livet? Eller är det vår egen konkurens i form av andakter i kapellet på kyrkogården?
 
Söndag åter i Örnäskyrkan på högmässotid då jag distribuerade. Bosse celebrerade o predikade och i gudstjänsten var ganska många från närbelägna bönhuset där det varit församlingsdagar med predikningar i dagarna tre.
 
Två av dessa predikningar åhörde jag en stund senare i bönhuset. De kallade talarna var båda sådana som jag känt alltsedan min ungdom. En präst från Österbotten och en lekman från Haparanda. Till den gudstjänsten hade även två andra vänner infunnit sig: Anders Alapää från Korpilombolo med biskop Göran Beijer. Båda dessa följde mig sedan på kvällshögmässa i Hertsökyrkan. Jag funderade ett kort tag på att låta biskopen välsigna men tänkte att jag inte skall göra något provokativt så här i domkapitelsanmälningstider. Att två präster ur Missionsprovinsen befinner sig bland gudstjänstdeltagarna kan man väl ändå inte bli anmäld för? Men i dessa tider kan man inte så noga veta. Numera spränger ju folk alla gränser. 
 
Biskopen kom sedan och sov över hos mig. Det är tredje gången i mitt liv jag haft en biskop i mitt hus. Första gången var några år in på 80- talet då biskop Olaus Brännström kom till mig för att diskutera något. Kan dock inte ha varit mitt bloggande! Så vad var det då? Minns inte. Andra gången en biskop besökte mitt hem var för knappt tio år sedan då Bertil Gärtner kom förbi i samband med ett av våra norrländska OAS-möten.
 
Givetvis känner man sig välsignad. Men för att ingen bland kära läsarna ska känna sig förbigången å egna eller andras vägnar nämner jag med glädje att jag också haft både församlingspedagoger, diakoner och kyrkomusiker i mitt hem under åren.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0