Semester

Är det för mig fr o m idag. I praktiken från i fredags eftersom helgen var ledig. Denna i praktiken varande första semesterhelg ägnade jag till stor del åt arbete med att tömma mammas lägenhet tillsammans med bröderna som befann sig i staden i dagarna två. Dock kunde man ta paus i arbetet och gå i mässan i Hertsön där kollegan Bosse celebrerade. Fr o m idag går han också på semester. Då får det kanske bli Mc-turer om söndagarna till andra pålitliga ställen. Förena nytta med nöje är ju en skön konst.
 
Men saken är allvarligare. De som vill ha möjlighet leva ett tryggt (i alla fall så pass tryggt som tidigare varit möjligt inom svenska kyrkan) allmänkyrkligt sakramentalt liv kommer på sikt få det allt trängre. Hur löser man den konflikten, är en fråga jag allt oftare ställer mig - och även vädrar på bloggen för att åtminstone några bland kära läsarna kanske skall förstå. För ca en vecka sedan hade jag en upplevelse där det upplevda skeendet styrde mina tankar in på konverteringsspåret - igen! Men det diskuterade jag ju ganska mycket för knappt ett år sedan så jag avstår från att förstöra sommarfriden för kära läsarna ytterligare ett år.
 
Pratade i telefon med bp Göran och han påpekade i sammanhanget att den instundande pensioneringen inget har att göra med en prästs kallelse eller möjligheter att fungera i ämbetet. Pensioneringen är en världslig sak och dess tidpunkt kan staten ändra hit eller dit. Har inget med ämbetet att göra. En präst är alltid präst. Och bör alltid leva och fungera (så långt krafterna och förståndet räcker, ska jag kanske tillägga) i en gudstjänstgemenskap. Kommer den möjligheten finnas en dag?  Eller måste man skapa den?
 
Till helgen gör kyrkan i Luleå en insats på Luleå Pride. Jag skriver dock inget om det. Förra året när jag gjorde det fick jag hjärtflimmer med sjukhusbesök som följd. Nu prioriterar jag hälsan.
 
 
2015-06-08 @ 09:38:00 Kyrkligt Permalink

Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Ska du konvertera får du vara så snäll och göra det INNAN pensionsåldern, Torbjörn. Att plocka prästlön från ett samfund man implicit eller explicit rekommenderar utträde ifrån (jfr debatten kring Engquist i Råneå contra Bergman i Bjurholm) och att så fort man jobbat färdigt byta samfund själv känns oetiskt (Engquist gick i alla fall ur i 40-årsåldern och jobbade sedan på posten tills han dog ett par decennier senare). Framhärdar du till 65 (eller 67 som jag hoppas!) är du enligt min ringa mening skyldig Svenska kyrkans folk ett så inomkyrkligt evangelisk-lutherskt arbete som möjligt. Gärna i kombination med Fridsförbund och Missionsprovins för att inte behöva bryta nattvardsgemenskapen (som ju konvertering till RKK innebär). Det är andra än du som bör lämna Svenska kyrkan, och det ska vi så här inför reformationsjublieet frimodigt framhålla. Det var re-formation, inte de-formation, som åsyftades, jfr Giertz härliga roman Tron allena. Politiska partier och nyteologer har ingen legitimitet. Släpper vi den hållningen lämnar vi med berått mod tiotusentals konfirmander åt hbtqip-gräddan. Se Braws psalm http://www.friapsalmboken.blogspot.se/search/label/%C3%84lskar%20du%20Sveriges%20kyrka Å andra sidan ser jag liksom du "Sveriges kyrka" som något mer än Svenska kyrkan; jfr min bearbetning av Eklunds Fädernas kyrka: http://www.friapsalmboken.blogspot.se/search/label/Fr%C3%A4lsarens%20kyrka%20i%20Sveriges%20land

Svar: Du beskriver situationen exakt som den är.
Torbjörn Lindahl

2015-06-08 @ 12:57:47
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: Maria

Jag förstår.

2015-06-08 @ 15:25:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0