Igång igen med vardagen

Idag var det mest informations- och planeringsdag. På förmidagen med alla som har sina tjänster i församlingens östra del, fd Örnäsdistriktet och Hertsödistriktet, numera sammanfört till "Område öst", av oss anställda allmänt kallat östblocket.
 
På eftermiddagen med alpha-arbetslaget. Ett roligt gäng att jobba med. Att skratta med. Och be med. Som utvikning blev det idag även ett samtal om betydelsen av vissa delar av nattvardsliturgin.
 
Och eftersom bloggvännen Per-Eric på sin blogg talat positivt om skriverierna på denna blogg, särskilt när jag ägnar mig åt viss kristen undervisning så kan jag ju dela det som sades idag:
 
Det handlade bl a om varför det är så viktigt att man har med de sjungna delarna av liturgin, fr a Sursum corda (Upplyft era hjärtan).* Så, vart hamnar vi när vi lyfter våra hjärtan? Naturligtvis i himmelen. Och vad utmärker himmelen? Jo, tiden är evighet, dvs tid i jordisk mening existerar inte. Alltså blir vi dels samtida med och därför deltagare i den himmelska bröllopsmåltiden, dels blir vi samtida med Kristi Golgataoffer så att när instiftelseorden läses och brödet bryts då är vi på Golgata där Kristus dör för oss. Och det är detta som är den djupa betydelsen i "gör detta till min åminnelse". Det är något mycket mer än bara "till minne av". Det betyder snarare gör detta på ett sådant sätt att Kristi offer blir levande och närvarande.
 
Nu får Per-Eric allt vara nöjd för den här gången.
* det är detta som mina vänner inom både öst och väst (laestadianer) på sedvanligt lågkyrkligt sätt fuskat bort i sina framarbetade varianter (i öst endast förslag, så vitt jag vet) till nattvardsliturgier. Om dom fattade vad dom i själva verket gjort då skulle dom förstå  hur totalt oacceptabelt ett dylikt stympande är.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Liturgin är fantastisk och den ska vi vara rädda om.

Svar: Absolut. Man kan inte ändra i liturgin för då känner ju inte helgonen igen sig, som en kollega - med hänvisning till ortodoxt tänkande - brukar uttrycka det.
Torbjörn Lindahl

2015-01-08 @ 13:16:01
Postat av: Andreas Holmberg

Ja, Kristi offer närvarande gång efter annan ("vi här ett heligt offer FÅR"). Men inte upprepat eller såsom av oss offrat; det har han gjort "en gång för alla" och "det är fullbordat".

Sen tror jag i o f s att när Jesus säger "till min åminnelse" så betyder just detta både språkligt och innehållsligt varken mer eller mindre än "till minne av mej" på vanlig platt nutidssvenska. Jfr apostlaorden "Kom ihåg Jesus Kristus!" Men visst är nattvarden, precis som du skriver, mer än så.

Svar: "Upprepat"? Hade någon nämnt det ordet? Inte jag. Själv inflikar jag alltid "en gång för alla" när jag i nattvardsbönen (den jag oftast ber) omtalar "det fullkomliga och eviga offer med vilket du försonat världen med dig själv".
Men när du - i sedvanlig luthersk renlärighetsiver - ändå för ordet på tal så kan jag inte låta bli nämna att jag tror att OM vi kunde lyfta oss över traditionell polemik där vi redan i utgångsläget vet vem som har rätt och vem som har fel, och vilka ord som är tillåtna och inte, då tror jag att t o m ordet "upprepa" SKULLE kunna tolkas så att det är i harmoni med din formulering "närvarande gång efter annan".

Men det är en lite annan sak än mitt huvudärende i denna sak i inlägget. Och som sagt, endast OM vi förmår följa Luthers ord om att "tolka och tyda allt till det bästa".

Att vi med ordet "åminnelse" försöker uttrycka något som trots allt går utöver ett rent "till minne av", det vidhåller jag nog. Se tex Kjell Petersson: Åkallan och åminnelse. Artos förlag.
Torbjörn Lindahl

2015-01-08 @ 13:18:58
URL: http://friapsalmboken.blogspot.com
Postat av: Håkan Kero

Gudsfrid käre trätobroder.
Ett tag sedan jag skrev en kommentar hos dig. Ville bara lämna en tanke som flög i mig då jag läste om väckelsens/lågkyrkligas känslor för liturgin. Jag får känslan att all innantilläsning ur en handbok blir överflödigt hos de lågkyrkliga, då predikan utan koncept är A och O i Gudstjänsten. Ibland kan det dock vara upprepade fraser i de konceptfria predikningarna som kommer om och om igen trots att det inte står skrivna i någon handbok.
Sedan har den lästa liturgin i allmänhet och den sjungna liturgin i synnerhet kopplats ihop med kyrkan som fjärmat sig från bibelns sanningar. Väckelsen har ojat sig över kyrkan långt före innan du och jag var födda. Allt som påminner om en avfallen kyrka vill man plocka bort oavsett om det är gott eller ont, när det inte finns nedtecknat i bibeln.
Liturgi i allmänhet blir ofta en upprepning, söndag efter söndag, utan att man tänker på vad man läser eller sjunger. Det grövsta exempel jag hört talas om, var när en flitig gudstjänstbesökare till kvinna sa att "hur kan man vara så säker på att Maria, Jesu moder var jungfru utan Josefs ingripande? En snäll kristen vän bad henne läsa trosbekännelsen för tusende gången och stoppade henne vid "avlad av den helige Ande, född av jungfru Maria" Plötsligt upptäckte hon vad hon suttit och läst söndag efter söndag i hela sitt liv.
Ett tips till er präster: Citera och förklara oftare i era predikningar, innebörden av de fina orden som upprepas varje gudstjänst.

Svar: Roligt höra av dig käre trätobroder. Jo, jag brukar då och då förklara liturgins betydelse i olika delar. Har gjort det under åren både i samband med högmässor, i bibelstudiegrupper, alphagrupper mm. Skulle gärna göra det även i lågkyrkliga sammanhang - om jag blev kallad.
Torbjörn Lindahl

2015-01-08 @ 18:58:27
URL: http://www.hkankerosblogg.blogg.se
Postat av: Hannes

Vi alla möter Gud på olika sätt och vis.. När jag går till kyrkan med min son på 3 år så ser jag hur glad han blir när exempelvis kyrkklockorna ringer, när processionen går genom kyrkan, när prästen celebrerar nattvard eller när han får ta emot välsignelsen vid nattvårdsringen. Jag vill tro att han får möta Gud just då och det gör mig glad.Ordet däremot ( av förståliga skäl) är inget han visar en vidare uppskattning för.. jag menar nu förstås inte att Ordet är sekundärt men jag kan 'hålla med ' min son att ibland är Gud även mig närmare i den stunden där jag får ta del av en 'riktig' liturgi eller också en fullsatt stadskyrka som tillsammans med flera körer sjunger 'Bereden väg för..'

Svar: Visst är det så. Barn uppfattar rörelse och sång.
Torbjörn Lindahl

2015-01-08 @ 22:47:40
Postat av: Per-Eric Simma

Jag är som väntat mycket nöjd! Inlägg som har undervisning är ju alltid uppskattade och blir man som undervisare inte kallad får man väl använda de kanaler som erbjuds! ;-)

Svar: Roligt att man kan glädja åtminstone någon.
Torbjörn Lindahl

2015-01-09 @ 23:01:17
Postat av: Andreas Holmberg

Nej, Torbjörn, du påstod verkligen inte att Kristi offergärning upprepas i nattvarden ens oblodigt, och jag beklagar att du tog mitt tillägg som kritik (kanske för att jag alltför ofta är alltför kritisk?). Jag ville bara instämma och förtydliga för läsare som kanske är mer romerska än du.

Mitt enda lilla ifrågasättande gällde alltså den vidare tydningen av ordet "åminnelse". Jag pratade häromdagen med en präst som menade att själva begreppet "den sunda läran" (ortodoxi) även måste inkludera ett sunt liv i Kristi efterföljd (ortopraxi). Jodå, själva sakerna måste följas åt (liksom tron allena frälsar men i praktiken aldrig är gärningslöst allena) men begreppen kan ändå behöva särskiljas för att allt inte ska bli en enda röra. Jag har även hört det omvända sägas, att till ett rätt och riktigt leverne hör en rätt och riktig lära, men jag behåller hellre de distinkta begreppen (utan vare sej ren separation eller ren sammanblandning, om vi nu ska jämföra med diskussionen om Kristi två naturer eller själva Treenigheten) som dock alltid bör fogas samman i våra liv.

På liknande sätt tycker jag att åminnelse kan få vara åminnelse och förkunnelse ("av hans död tills han kommer") kan få vara förkunnelse och tacksägelse (evkaristi) kan få vara tacksägelse och förlåtelse ("till våra synders förlåtelse") kan få vara förlåtelse, även om allt detta och säkert mer därtill hör till nattvardens härlighet. Men visst kan det hända att grundtextens ord för "åminnelse" eller "till minne av" betyder mer än en grundspråkligt olärd som jag vet om, och definitivt är vi överens om att det inte är en död utan högst närvarande persons "minne" vi firar.

Tack f.ö. för en fin nyårsmässa med rejäl "skriftetalspredikan" i Luleå på nyårsaftonen (känns redan som familjetradition)! Det kanske är vägen att få fira Åttondedag Jul och Jesusnamnet oftare även i vår hälsinglandsförsamling där vi oftast får nöja oss med nyårsbön för att ingen kommer på nyårsdagen. Välsignat också att i enlighet med din uppmaning vara kvar mässan ut och i gammal tradition sjunga psalmer under tiden (sånt har jag ju annars nuförtiden bara varit med om i Göteborgs S:t Pauli!). Även om Staffan helt barnsligt uttryckte sin glädje när gudstjänsten var slut, var barnen denna gång klart berörda även av "de heligas gemenskap". (Förra gången 2013 hade de dessutom just hört två predikningar på bönhuset och var nog lite "sönderpredikade").
Förutom att vara mina barn är de ju också mina "syskon i Herren". Tack för allt och God Fortsättning!

Svar: Nej, käre vän, jag tog inte dina ord som kritik. Snarare reagerade jag på att du så snabbt och oprovocerat förde tanken vidare in i en traditionell polemik mellan lutheraner och "katoliker" som om vi ständigt måste anstränga oss att se till att de historiska skyttegravarna hålls intakta.
Tack för dina positiva ord om nyårsaftonsmässan i Örnäset.
Torbjörn Lindahl

2015-01-10 @ 12:01:21
URL: http://friapsalmboken.blogspot.com
Postat av: Alma-Lena

Jag upptäckte liturgin från min superlågkyrkliga horisont strax efter konfirmationen och jag måste säga att det är en sådan vila i den. Upprepningen gör att jag kan lära mig utantill, låta orden bo i mitt hjärta och sångerna med ursprung i urkyrkan gör att jag firar gudstjänst med alla trogna i alla tider på ett mycket påtagligt sätt.

Vi diskuterar det mycket här. I min närhet finns de lågkyrkligaste lågkyrkliga som ogillar allt som liknar ritual, de vill inte ens påminnas om kyrkoårets dagar under de stora högtiderna. Det finns de som tycker mer som jag och de som är experter på liturgiska textilier och deras bibliska förebilder.

Tänk vilken härlig mångfald kyrkan rymmer!

Svar: Jo det är en rikedom att ha fått del av rikedomen i Kyrkan (= något större än organisationen "svenska kyrkan"!) Själv känner jag mig som samtidigt lågkyrklig (laestadian), högkyrklig (katolik) och karismatiker. Jag är tacksam för den bredd jag fått möta.
Torbjörn Lindahl

2015-01-10 @ 18:39:56
URL: http://barockbloggen.blogg.se
Postat av: Andreas Holmberg

OK, då förstår jag! Skönt att du inte tog det som jag ett ögonblick fruktade! Men tänk om någon tar dina upprepade, bibliskt liturgikompletterande ord "en gång för alla" som indirekt polemik mot viss romersk teologi (vilket det väl i viss mån är)? Och varje gång vi läser Nicenum (vilket vi ju gör alltför sällan) och kommer till orden "född och icke skapad" kan ju någon undra varför historiska skyttegravar måste hållas intakta.

Nu känner jag mej visserligen liksom du betydligt mer befryndad med påven än med Arius och biskop Wulfila (men Silverbibeln var en prestation och Herren känner de sina!). Men det är väl så att vi, precis som de påviska, för att motivera varför vi inte åter har kyrkogemenskap faktiskt i någon mening MÅSTE hålla skyttegravarna intakta, eller också de facto ge upp lärostriden (av ren utmattning?) och låta återförena oss. En återförening är också min bön och vision, och jag är gärna med om att skotta igen skyttegravar, som på Heden i Boden sommaren 1989, men först när vi nått reella fredsresultat kring mässofferslära m.m. Till dess måste vi nog ligga i åtminstone något slags beredskap, även om jag inte räknar påven - eller ens Wejryd och Jackelén - till de andliga fienderna på samma sätt som djävulen, världen och mitt eget kött.

Blir vårt reformationsjubileum om två år 1) en fest för att fira alla deformer den politiskt styrda Svenska kyrkan hittat på de senaste 100 åren eller 2) en fredsfest för att konstatera att vi nu är så gott som överens med romersk-katolska kyran (bägge sätten att fira ska väl ändå inte vara möjliga?) får jag svårt att delta. Men där tror jag att vi är överens och jag hoppas att det kan komma till stånd ett mer uppbyggligt reformationsjubileum, gärna med både föredrag om reformationen (gärna med föreläsare från både evangeliskt- och romerskt-katolskt håll) OCH fördjupade augustanastudier a la Dag Sandahl. Tack för svaret!

Svar: Ja tänk om jag själv underhåller skyttegravar. Hemska tanke! Men då får jag väl försvara mig med att just MINA skyttegravar är helt nödvändiga :)
Nej, reformationsjubileet fyller mig inte med några som helst positiva vibbar oavsett vad man fyller det med. Tanken på detsamma ger mig bara lust fly ut i ödemarken i en ensam stuga. Jag menar: ska katolska kyrkan år 2054 fira tusenårsjubileum av schismen med den ortodoxa kristenheten?
Torbjörn Lindahl

2015-01-10 @ 20:40:12
URL: http://friapsalmboken.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0