Torbjörn Lindahl -

Min gamle kamrat ringde

Han gör det ibland. Och ibland är det jag som ringer. Vi gör det när lusten att ljuga en stund* blir alltför påträngande.

Roligt att ha någon att prata med som man är tillräckligt god vän med och där det finns tillräckligt stort ömsesidigt förtroende för att man ska kunna vara helt uppriktig, men å andra sidan är tillräckligt oense med för att samtalet ska ha en viss spänst. Vi kom bl a att tala om skillnaden mellan förr och nu i våra prästerliga jobb. Förr var det mer att göra upplever vi nog båda. Fler konfirmander och fler kyrkliga handlingar.

Min gamle kamrat som på alla sätt är mer språkkunning än jag gav mig också en språklektion och lärde mig att administration betyder till tjänst men att detta som är till tjänst lätt blir byråkrati vilket betyder kontorsvälde.

Vi kom också att beröra den tendens till ökad stordrift som nu gör sig gällande i det att pastorat och församlingar slås samman till större enheter. Kunde inte låta bli att påpeka att Frimodig kyrka motsatt sig denna utveckling och tappert - men förgäves - kämpade emot i kyrkomötet inför det senaste stora strukturbeslutet. Vilka konsekvenser för medinflytandet och initiativet får de allt större enheterna?

Kom att tänka på en föreläsning som mitt dåvarande arbetslag fick höra på Hotell Nordkalotten för ca 20 år sedan. Ett avsnitt i föreläsningen handlade just om initiativet och beskrev fem olika initiativnivåer, från lägsta till högsta. Det hela exemplifierades med anställd som i slutet av körning med firmabilen märker att det troligen är punktering på ett av däcken.

Nivå ett: gör ingenting

Han ställer bilen i garaget och lämnar in nycklarna

Nivå två: påtala felet

Ställer in bilen men säger vid nyckelåterlämnandet - "det är punktering"

Nivå tre: föreslå en åtgärd

- "det är punktering, den måste lagas"

Nivå fyra: inkludera sig själv

- "det är punktering som måste lagas. Jag skulle kunna fixa det på en gång"

Niva fem: åtgärda och rapportera

- "det blev punktering på bilen. Jag for till verkstan och lagade det. Här är kvittot på mitt utlägg"

I det arbetslag som jag på 90-talet var arbetsledare för konststerade vi skrattande att de flesta låg på nivå fem. Det gjorde det lätt att vara arbetsledare. Men det gällde ha förmåga hänga med i svängarna. Jag kan inte säga att jag personligen ständigt ligger på nivå fem, men idealet har jag alltid bevarat och det fyller mig alltid med glädje var gång jag får anledning minnas.**

- - - - - -

* ursprungligen min gamle kamrats uttryck

** denna del är en av tre korta avsnitt jag kommer ihåg från en tre timmars föreläsning. De två andra handlade om skillnader mellen kvinnors och mäns sätt att reagera och uttrycka sig

2015-02-02 @ 21:41:20 Kyrkligt Permalink

Kommentarer

Postat av: den gamlekamraten

När två av vår typ - surkyrklingar i 60-årsåldern -kommer i ljugartagen blir det lätt att det låter som om "det var bättre förr" - när det på många sätt var värre. Det skall inte bara uppfattas surt och gnöligt. Vi är mer konstruktiva än så. Men...

Det är ju ett faktum att det numera jämfört med för säg 30 år sedan är färre gudstjänster, färre kyrkliga handlingar, färre konfirmander, färre grupper av olika slag. Men det är inte färre personal. På något sätt är det nu fler som gör mindre än färre gjorde förr.

Men administrationen har vuxit med beslutsgångar, formaliteter, reglementen, redovisningar och jag vet inte allt. Mer administration av mindre verksamhet - i sanning märkligt.
Och då kan man gnöla lite...

Samtidigt är det ju åxå så att det ger möjligheter. Blir det mindre att göra kan man använda tiden, ta arschlet ur vagnen och fingrarna ur nyss nämnda kroppsdel och hitta på nåt evangelisatoriskt - typ. Jag säger inte att det är lätt. Eller ens kul jämt. Men man kan. Skräpa på samhället, prata med folk på badhuset, hem(be)söka folk som Jehovas Vittnen och Mormonerna gjorde förr i världen. Man kan! Eller skulle kunna...

Svar: Så rätt, så rätt.

Torbjörn Lindahl

2015-02-02 @ 23:35:01
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se

Postat av: Lena Sandling

Tack för din blogg. Jag läser då och då och nu var det bra att läsa om motivation. Jag har fått en större motivation och glädje i Hyssna församling. Jag kan tänka mig att det är kämpig tmed många saker i Domkyrko. Men kom ihåg att det är viktigt att du finns där.

2015-02-06 @ 18:19:33

Postat av: den gamle kamraten

Måste jag ringa igen för att det skall bli något skrivet?

Svar: Du kan ju pröva och se om det hjälper.

Torbjörn Lindahl

2015-02-10 @ 23:12:52
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se

Postat av: den gamle kamraten

Brrriiiiiiing! Brrriiiiiiing! Brrriiiiiiing! Brrriiiiiiing! Brrriiiiiiing! Brrriiiiiiing!
Eller kanske mer tjyrkligt:
Ding-Dåång! Ding-Dåång! Ding-Dåång! Ding-Dåång!

2015-02-11 @ 17:00:41

Postat av: Bodil

Instämmer med föregående kommentarer... :/

Svar: Vilken hunger efter inlägg på denna ringa blogg

Torbjörn Lindahl

2015-02-11 @ 22:24:18

Postat av: Bosse

Hallååååå!!!! Finns det någon där????

Svar: Ända sedan i måndags då jag kom hem har jag gått och tänkt på ett inlägg om Teologifestivalen. Men jag har ännu inte kunnat bestämma mig om det hör hemma i kategorin "kyrkligt" eller om jag måste öppna en ny kategori "religionshistoria" (studier av främmande religioner).

Torbjörn Lindahl

2015-02-12 @ 17:53:37

Postat av: Ann O Nym

Haaaallllllllllllåååååååå!!!!!

har du inte ens nåt ointressant om anabola mopeder

Svar: Motorcykeln är på verkstad i Piteå. En topplockspackning behöver bytas. Och då passar jag på att få en del annat gjort så hojen är fräsch till säsongstarten.

Torbjörn Lindahl

2015-02-12 @ 23:45:57

Trackback

Torbjörn Lindahl

Kulturblogg för personliga åsikter och skämtsamma allvarligheter.

Min gamle kamrat ringde