Vi var en gång ett gäng
Då har jag just avslutat julvandringen och har tid att ägna mig åt förbön. Minst ett ljus kommer att brinna för dig i Örnäsets kyrka då.
Guds välsignelse!
En del dagar har det varit sorgesamt. Man blir ledsen och trött, men är kallelsen att vara kvar så blir man kvar. Så känns det för mig.
Var frimodig! Att ingen är syndfri, inte ens en präst, innebär inte att du ska behöva ta sk-t för något som varje normalbegåvad läsare insåg var pricksäker satir. Det är stifts- (och kyrko-) ledningen själv som borde nagelfaras för märkliga ställningstaganden och queeranpassningar (finns det någon särskild vits för ett barn med att ha en pappa, ja, hur var det nu? - och är man-kvinna-förbundet särskilt välsignat och väldesignat eller bara ett alternativ bland andra vid äktenskaps ingående?).
Och varför beundrar vi alltid folk som vågar kritisera det egna sammanhanget utom kanske just när det är vårt eget sammanhang det gäller?
Guds frid när du står inför "domstolen"!
Då ber vi imorgon 13.45.
Lysande skildrat Tobbe! Mitt i prick, och jag kan berätta att jag och vår son igår kväll hade glädjen att få lyssna till Bengt som med sin hustru Monika gästade studentföreningen Heimdal i Uppsala igår kväll och talade bla om Korpelarörelsen. Ämnet lockade måttligt men sonen ville höra den man han hört sin far berätta så många märkliga ting om, och som varit ett redskap för mångas andliga väckelse.
Framförandet var verkligen mycket bra, och vi slapp ältandet om en havererad rörelse-istället placerades allt in i den gnostiska ström som tiderna igenom svept genom historien och som väl snarast är ett normaltillstånd i dagens samhälle och delvis även kyrka.
Jag tänkte i mitt stilla sinne: "det här känns som och låter som på 70-talet, Pohjanen in full swing" Och jag undrade om ändock inte ungdomen därstädes kanske "oroades" en aning!
Håll fanan högt Tobbe!
Bästa hälsningar
Anders Rönnblom
