Hos domkapitlet
Det vore för väl om det blev så, som förslaget ligger!
Instämmer med Leopold.
Men oavsett utgång blir det till att fundera över konsekvenserna.
Fälls du (och det gör du naturligtvis inte!), så omöjliggör det ironi och skämt på bloggar om man är präst. Vilken präst kommer då att våga debattera, yttra sig eller ge sina åsikter till känna? Och vad mer av grundlagsfästa rättigheter kommer då att begränsas för oss i nästa steg?
Frias du (och det gör du naturligtvis!), så måste kyrkan hitta sätt för domkapitlen att arbeta så att saker inte dras i långbänk på det här sättet, med tillhörande energi-, frimodighets- och trygghetsdränering för hennes medarbetare.
Saken är kanske avgjord nu, men definitivt inte avslutad.
Allt gott, Torbjörn!
/Dan
Herren hörde måhända alla våra böner. Låt oss inte glömma att be för anmälarana också.
Håller med Dan. Tycker att man kan tillägga att frågan väl handlar om hur vi får hantera våra rädslor i det offentliga rummet? Uppenbart att alla rädslor inte får offentliggöras i det goda Sverige (liksom i en del andra länder).
Ligger den största utmaningen i att inse att det faktiskt inte är tillåtet att säga vad man vill utifrån ett gammalt tänkt rättighetstänk, utan att det bestäms av våra lagstiftare (i detta fall uttytt av domkapitlet)?
Ännu ett skäl för mig att säga att vi måste våga/få räkna med ett samvetstänk och motivera alt ursäkta ogenomtänkta saker och handlingar utifrån det.
Det kan inte vara domkapitlets uppgift att avlösa!
