Torbjörn Lindahl

Hur lång sjukskrivning blir det? 

 

Jag skrev i förrförra inlägget att om en tid kommer ni se mig i predikstolen igen. Om en tid alltså. Jag skrev inte "kort" tid. Nej, åtskilliga veckor tar det nog. Men det går stadigt framåt. Nästan oförskämt bra.

 

Idag har jag fått besök av tre vänner. Dock ej samtidigt så det blir inte riktigt som besöket hos Abraham i Mamres terebintlund. Men roligt och givande ändå. Tillsammans med den förste passade jag på ta en promenad som, om än ej jättelång, likväl var lite längre än vad jag skulle vågat mig på i nuvarande skick med mina stapplande ben.

 

I morgon börjar tredje rehabiliteringsveckan. Eller ska jag tänka på hur illa olyckan kunde ha slutat och tänka att i morgon börjar tredje veckan av mitt extra liv som jag får till skänks? Vad ansvarsfullt det plötsligt blev. Och vilka ska då tänka att dom fått ett extra liv pga något som inte hände som kunde ha hänt? Alla som möter en långtradare på vägen som kunde sladdat över på fel sida?

 

Bäst att sluta tänka innan det blir för komplicerat. Bäst bara att tro att utan Gud skulle vi inte leva, röra oss och vara till en enda sekund.