Boken om övergrepp inom laestadianismen

Nu har jag också läst boken. Dvs boken som min gamle kamrat anmälde i ett inlägg på sin blogg för en tid (= exakt en månad!) sedan.* Här i Luleå fanns den dock inte inne på bokhandeln utan jag fick beställa den. Efter några dagar var den min. Att läsa den gick sedan snabbt när jag väl tog mig tid. 
 
Min gamle kamrat menade att eftersom boken beskriver skeenden med anknytning till norrbotten (laestadianismen) och författaren bor inom hans församling så vore det för hans del snarast tjänstefel att inte ha läst den. För egen del säger jag att eftersom jag trots allt har en ganska påtaglig relation till (delar av!) den laestadianska väckelsen och även varit engagerad i arbete** som motiverats av kännedom om den typ av skeenden som boken behandlar - så vore det snarast tjänstefel även av mig att inte ha läst boken.
 
Vad handlar den då om? Om allvarliga oegentligheter inom den laestadianska rörelsen, närmare bestämt kvinnoförtryck, misshandel och fr a sexuella övergrepp. Att sådant förekommit kan knappast längre förnekas och är inte längre någon hemlighet - precis som pedofilskandalerna inom katolska kyrkan. 
 
Är det då riktigt att skriva om det? Jag tror det. Om offren någonsin ska känna att dom får verklig upprättelse så måste även deras berättelser få höras (även om det naturligtvis knappast är nödvändigt att varje individs personliga historia kommer på pränt). Sker inte det på något rimligt sätt så kommer dom alltid att uppleva det som ett försvar för förövarna.
 
Vad kan man då lära sig av boken? Ja, kanske detsamma som katolska kyrkan tvingats lära sig: bikten och förlåtelsen kan bli ett sätt att sopa saker under mattan så att de ej hanteras. "Det man förlåtit ska man inte gräva i", typ.
 
Sen kan man nog lära en del om det som är all kristendoms - särskilt kanske väckelsekristendoms - värsta fiende: lagiskheten. Och det är naturligtvis inget som bara riskerar drabba laestadianismen. Faran lurar överallt. När den ursprungliga väckelseelden falnat men man i senare generationer likväl vill se samma "resultat" i form av hängivet leverne så frestas man kompensera den uteblivna omskapande väckelsekraften med större stränghet och hårdare regler.
 
Författaren påpekar tydligt att boken inte avser vara någon komplett skildring av laestadianismen och ingen bild av den stora gruppen genomsnittliga laestadianer som är uppriktiga och ärliga, men en berättelse som också måste berättas. Allt i boken har hänt hävdar författaren men beskrivet med romanförfattarens frihet. Läsaren ska alltså inte försöka identifiera enskilda händelser och personer. Jag gissar att författaren även blandar friskt mellan skeenden i olika laestadianska grupper.
 
Att författarens egna tankar och trostolkningar ibland lyser igenom tycker jag är uppenbart. En del av de tankar som han låter huvudpersonerna uttrycka är sådant (inte minst i själva ordvalet) som jag knappast tror att en person uppfostrad i laestadianismen skulle uttrycka. Det minskar något bokens trovärdighet.
 
Är det då nödvändigt läsa boken? Bör man det? Ja, kanske. Har man något slags ansvarsposition inom någon del av den laestadianska rörelsen så kan det kanske vara värdefullt om man läst den. I övrigt kan väl nyfikna och skvallersjuka hålla sig borta så får vi se hur många som blir kvar. Den som i stort sett saknar kännedom om den laestadianska rörelsen ska kanske inte börja med denna bok. Det vore som att försöka få en bild av den genomsnittlige svensken genom att bara tala med fängelsekunder. Likaså de litterärt längtande kan avstå. Delar helt min gamle kamrats bedömning att författaren knappast står på tur till nobelpriset i litteratur.
* Lawe Söderholm: Sprid ljus över ondskan (pris ca 250 spänn)
** jag fick förtroendet vara med i en arbetsgrupp inom Luleå Fridsförbund som utarbetade ett policydokument gällande hantering av svårigheter i församlingsgemenskapen. Gundtanken i dokumentet: sådana handlingar som är olagliga enligt samhällelig lag måste föras till rättsvårdande myndigheter även om Guds, människors och församlingens förlåtelse givits. Inget fromt sopande under mattan således
 
2014-10-26 @ 02:28:00 Böcker jag läst Permalink

Kommentarer
Postat av: Alma-Lena

Mycket bra recension måste jag säga! Tyvärr är ju detta sant i alla möjliga sammanhang men speciellt i slutna grupper kan förövare bedriva sina brott i skymundan. Tyvärr får förövaren ofta stöd i sin gemenskap medan, speciellt i patriarkala grupper, offren sällan får stöd.

Fridsförbundet har tagit en mycket klok policy. Hoppas den sprids till andra grenar av väckelserörelsen. Har på nära håll sett hur detta hanterats fruktansvärt fel i annan väckelsegren till offrets nackdel genom missbruk av bikten och idén om husfaderns makt.

Svar: Tack fär de vänliga orden.
Torbjörn Lindahl

2014-10-26 @ 19:08:41
URL: http://barockbloggen.blogg.se
Postat av: maria, Skonummer 39

Har också läst boken. Ingen vidare högtstående litteratur, men intressant på sitt sätt. Det är skrämmande hur religiösa människor kan missbruka makt på det där sättet och hur förlåtelsen kan bli något som den inte var tänkt att vara. Ibland undrar jag hur laestadianska ungdomar i stort egentligen mår, och nu menar jag inte de som blivit utsatta för övergrepp utan de som har ett förhållandevis normalt liv. Det är ju rätt stor skillnad på det som världen står för och det som predikas i bönhusen. Men jag egentligen ingen koll på läget nu för tiden. Har ingen kontakt alls med laestadianismen förutom med någon avlägsen släkting som är på sin ålders höst.

Svar: Jo det finns mycket som kunde vara värt ett ärligt och öppet samtal.Att det är skillnad på den livsstil som levs o predikas bland kristna och den som levs i världen torde bli mer och mer uppenbart ju mer samhället sekulariseras. Det gäller ju inte bara laestadianer utan alla kristna (förutsatt att det finns andra "kristna" än laestadianer förstås :) men det gäller ju att den avvikande kristna livsstilen inte bara är "defensiv" dvs man sitter blygt o tyst i sitt hörn och avstår en del av världsbarnens gärningar, utan att den är "offensiv" dvs frimodig offentlig bekännelse av Jesus och en tydlig övervinnand kärlek till dem som behöver.
Torbjörn Lindahl

2014-10-27 @ 18:10:16
Postat av: Anna

Sånt här förekommer ju överallt i samhället, så statistiskt även inom Laestadianismen. Men det är synd att media alltid ska blåsa upp sånt här när det gäller kristna grupper. I mångas ögon kommer detta nu bli vardagen inom de här grupperna. Trots att det kanske handlar om ett par familjer av ett tiotusental inom rörelsen. En annan sak - som kvinna har man även ett visst ansvar att inte låta sig förtryckas hur mycket som helst. Kvinnor påbjuds att underordna sig, men män påbjuds att älska som Kristus älskade... Jag tycker man har rätt mycket att stå på där som kvinna, och dessutom finns statliga resurser och frivillig organisationer som hjälper kvinnor. På 1800 talet var det nog svårare men idag finns massor en kvinna kan göra om hon blir illa behandlad.

Svar: Naturligtvis är det så att det som beskrivs i boken ifråga gäller ett fåtal av alla. Och det medger ju även författaren.
Torbjörn Lindahl

2014-11-22 @ 22:16:08
URL: http://www.bibelkristna.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0