Torbjörn Lindahl

drygt dagarna två. Det var alltså mina två bröder jag lunchade med igår. På en av restaurangerna i Universum (hör till universitetet för den som ej vet). Vad jag vet har jag varit där en gång förut. Det var hösten 1972 då jag gjorde det sk diakonala året inom KGF. Jag reste runt bland KGF-föreningarna i stiftet. Vid detta tillfälle när jag var i Umeå kunde jag passa på att gå på ett föredrag på Universum troligen ordnat av någon kristen studentförening. Talaren var Bo Giertz och hans ämne "En tro som håller". Efter att ha nämnt flera exempel på tro som inte håller så sa han att den tro som håller är en tro som "har med Gud att göra". Förmodligen kan man invända att all tro har väl med Gud att göra, men gissar att han tidigare talat  om varianter av tro som bara är teoretiska utan att bli verklig relation. Bo Giertz var på något slags turne i norrland den hösten för kvällen innan hade jag hört honom i Piteå stads kyrka dit jag åkte med mina föräldrar. Jag vet att jag tyckte det föredraget var bättre, men dess ämne har jag glömt.

 

Men nu var jag alltså i Umeå igen. Mina båda bröder jobbar på universitetsområdet så gemensam lunch på Universum blev perfekt. Fick även se deras respektive arbetsplatser. Yngre broderns på morgonen då jag promenerandes följde honom till jobbet och sedan fortsatte med en längre  morgonpromenad; tvillingbroderns efter lunch.

 

Efter morgonpromenaden gick jag in i sjukhuset och beslöt efter apoteksbesök att be Laudes i sjukhuskyrkans andaktsrum. Under åren då jag besökt yngre brodern och tagit en promenad har jag då och då tittat in där. Nu unnade jag mig sitta där en längre stund. Minnena är många från Norrlands Universitetssjukhus och dess andaktsrum där jag bad många böner för tolv år sedan när näst äldsta dottern var mycket nära döden och 

genomgick en mycket komplicerad operation. När jag nu tog mig tid sitta ner en längre stund i stillhet och betänka det som skedde för ca 12 år sedan så kände jag hur minnet av de dramatiska händelserna fortfarande liksom kunde krama mitt inre med kraft. Hur mycket värre måste det då inte vara för dem som verkligen förlorat ett barn.

 

Några som gjort det besökte jag senare på kvällen.

 

I morse körde jag hemåt. Tidig lunch på Palzerian i Öjebyn. Arbete har jag ägnat mig åt på eftermiddagen (prästkollegium med genomgång av nytt schema. Det blir säkert bra men lite annorlunda) och kvällen (alpha).

 

Miljövänlig hemresa med buss efter arbetsdagens slut. Årskortet på LLT är mitt avlatsbrev som sätter mig fri att köra MC på sommaren.