Söndag i påsktiden

Men inte så lätt hålla reda på numreringen numera då man inte räknar söndag efter påsk utan söndag i påsktiden. Jag måste alltid tänka till ordentligt och oroar mig likväl att jag förberett fel söndag.
 
Idag var det rolig högmässa i Hertsön men det beror på att vi hade besök av en kör från Lycksele. Inte egentligen en kyrkokör, berättade ledaren, utan mer en körskola och en möjlighet för vissa få en vettig sysselsättning. Detta var första gången kören medverkade i en högmässa, fick vi höra, men det gick riktigt bra.
 
Givetvis blev det extra fart på psalmsången - den är inte helt urusel i vanliga fall heller! - med 35 extra sångare och man insåg att det är denna storlek på gudstjänsten som det ska vara om en komplett högmässa ska komma till sin rätt.
 
För körsångarna fick jag berätta att även jag har viss anknytning tjill Lycksele genom att min pappa föddes där när min farfar var komminister i församlingen på 1920-talet. Min farfar var i sin tur född i byn Knaften i Lycksele socken. Mer Lyckseleanknytning finns då en ännu äldre släkting - kan det varit farfars morfars far?* - det var farfars mor som kom från prästsläkten Lindahl - var kyrkoherde och prost där på slutet av 1700-talet. Han hette Erik precis som min yngre bror. Själv har jag extranamnet Olof vilket även burits av präster i släkten bla av den i västerbottens inland kände björnjägande prästen "Björn-Olle" (som sägs ha dödat bortåt 60 björnar, min farfars morfars kusin) vilken som ung adjunkt tillsammans med sin far, kyrkoherde med samma förnamn, var just de två präster i Åsele som av Lars Levi Laestadius vintern 1844 fick omdömet att dom "inte var av detta fårahuset".
 
Detta har jag berättat förr men tycker är så pass roligt att jag gärna delar det med nytillkomna läsare. En viss merit tycker jag det är att vara släkt (dock, som sagt, ej i rakt nedstigande led) med två av de garanterat mest kända oomvända präster som den svenska kyrkohistorien rymmer. Om man litar på Laestadii omdöme förstås. Nyttigt påminna sig sitt arv om man frestas tro att man är nå't.
 
Nå, dagens högmässa var för mig glädjande. Lyckseleanknytning fanns även genom assisterande präst då hans hustrus brorsson är präst där.
 
Efter högmässan tog jag en tur neråt västerbotten. Dock inte ända till Lycksele utan bara till Byske där jag hälsade på gamla goda vänner som jag känt sedan årtionden tillbaka men numera inte ser så ofta. Men en gemenskap i Anden finns och samtalen blir givande och uppbyggliga. Efter viss tvekan i valet mellan att sova över eller fara hem valde jag det senare.

* koll i släktregistret dagen efter visar att det var farfars morfars farfar som var kyrkoherde och prost i Lycksele

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0