Vice pastor
* dessa synpunkter har jag vid mer än ett tillfälle framfört till domprosten, därför kan jag även framföra dem på bloggen
Ja, vad ska man säga? Som vanligt är det väl så att en persons markering är en fis i rymden, men att en gemensam aktion (jfr fackföreningsrörelsens själva grundidé) kan få stort genomslag. Jag tycker att din första tanke var fullt rimlig - jfr hur arbetarrörelsen strejkade som svar på arbetsgivarens lockouter - och att alla som liksom du fick "kyrkoherdeförbud" tillsammans i gengäld borde ha vägrat tjänstgöra som kyrkoherdevikarier. Det hade varit alldeles sakligt rimligt och inte någon enskild hämndlystnad högfärdighet (som det kunde ha uppfattats som ifall "bara du" hade gjort så).
Likadant vid äktenskapsdeformen: om alla deformkritiska som Sandahl m.fl. var inne på hade slutat viga till det nya könsneutrala äktenskapet och istället tillhandahållit tjänsten välsignelse av borgerligt ingånget äktenskap hade det ju fått ett enormt genomslag. (Särskilt om ni fått sparken så klart ;o). Jag vet att t.ex. kyrkoherden i grannförsamlingen på kontraktskonvent ventilerade sin motvilja mot att i statens tjänst alls fortsätta förrätta några s.k. "kyrkliga vigslar" ö.h.t. Men "söndrade vi falla": eftersom inte alla i praktiken ville stå upp för idén så gjorde inte någon det.
Jag föreslog ju min stiftschef Persenius, som dåförtiden offentligt deklarerade att deformen stred mot Bibeln, att ställa kabinettsfråga innan beslutet skulle tas och tillsammans med Stiglund och Hagberg avisera sin avgång ifall äktenskapet könsneutraliserades också inom kyrkan. Det hade kanske inte förhindrat eller ens uppskjutit beslutet, men varit en fullt rimlig aktion utifrån a) frågans dignitet och b) den allvarliga reservation de själva lämnat ("strider mot Bibeln"). Istället nedlät sej alla tre till att "lojalt" administrera beslutet i sina stift, och Hagberg upphörde tydligen att viga par till äktenskap ö.h.t. för att inte uppfattas diskriminera homosexuella (om jag kommer ihåg ett av hans intervjusvar korrekt).
Och jag själv? Vad har jag gjort? Tja, bara envetet kritiserat äktenskapsdeformen - som jag hoppas utan homofoba övertoner - så att jag inte bara inte fick förlängt som kantorsvikarie i Bollnäs utan också fick ett totalt orgelspels- och orgelövningsförbud hösten 2009 som av allt att döma gäller än (osäkert dock om det numera sträcker sej ända till Undersvik och Kilafors eftersom kyrkoherden numera är kyrkoherde i det nya "storpastoratet").
...men naturligtvis var det "en fis i rymden" - och särskilt modig har jag sällan varit. Inte särskilt konsekvent heller och just nu njuter jag Svenska kyrkans "köttgrytor", just nu närmast gynnad av mina Frimodig Kyrka-liknande åsikter till dess den lokale kyrkoherden om fyra år går i pension. Sedan lär det bli andra bullar...
Tror att jag lånat och läst just den boken av henne för ca fem år sen. :) intressant att se just parallellen mellan att vara frälsningssoldat och att vara jesuit.
Jag kommer också att vara VP - vilket jag närmast tolkar som Viktig-Petter - men i mitt fall bara en vacka. Nästa.
Inför denna har jag förvarnat både herden och de andra medtjänarna om att jag skall passa på att BESLUTA och ÅTGÄRDA. Naturligtvis har jag inte berättat om vad.
Vi kanske skulle ha en konferens...
Pojkar! Det började tidigare, det där förbudet. Under Hellstens tid fick jag inte vara vice pastor ens på landsorten. När det var biskopsvisitation fick jag sitta i bänken. Och efter visitationen skrev Mugabe-beundraren Hellesten ett brev till mig. Han bad mig uppsöka läkare. Jag kände mig inte det minsta kränkt. Jag var stolt över att vara så frisk att jag inte stannade i det där dårhuset. Brännström lovade mig tjänst - dock inte bland svenskarna - utan i någon finsktalande församling. I dag skulle han väl sitta inne bakom lås och bom för sådan rasism, men det var andra tider. Hellsten skickade mig till Malmberget för att jag där bland svenskarna skulle få lära mig lite folkvett - jag som finnturvila från Tornedalen. I min självbiografi skall ni få läsa mer.
