Nu undrar jag
Intressant diskussion. Vilken yttre kyrka ska vi vara med i? Jag har haft positiva kontakter med katolska kyrkan i Sverige. Där har jag mött mycket fromma människor som velat följa Guds ord och inte tummat på sanningen för det omgivande samhällets syn. En kyrka som blir stor och dominerande vill ofta liera sig med samhället runt omkring och tjäna det mer än Gud. Är det en fråga om makt? Jag anser att svenska kyrkan alltmer följer den vägen som det ser ut idag. Katolska kyrkan i Sverige följer inte staten på samma sätt här i Sverige.
Men det är bla tre saker som gör att jag inte skulle bli medlem där. 1. Nattvardsgemenskapen. Att bara kunna dela den med de som tillhör samma kyrka och då inte kunna dela den med sina närmaste. 2. Celibatet för präster. Det är en tradition och att upphöja en tradition till ett villkor för att bli präst är svårt. Det finns inget stöd i bibeln för det. 3. En präst som jag känner var först präst i ett katolskt land i Europa. Han hade svårt att inte tro och gärningar följdes åt. Om en präst blev kär i en kvinna fick han rådet av sin biskop att sköta det snyggt dvs ha förhållandet vid sidan om så ingen visste om det. Det var allmänt förekommande råd, som inte bara gavs av enskilda biskopar. Det fick honom att lämna katolska kyrkan.
Alla kyrkor och väckelser dras med problem. Var vill jag ha min tillhörighet? Risken är att jag lämnar en välkänd röra för att finna en annan. Jag söker mig därför till sammanhang där Gud får vara i centrum och det finns respekt för Hans ord men tyvärr, de sammanhangen blir svårare och svårare att finna.
Jag känner så väl igen mig i denna tankar och i din längtan efter förening med vår moderkyrka. Men som det nu är, är en övergång till RKK inte tänkbar, även om jag till stor del delar den tro som finns beskriven i Katolska Kyrkans Katekes. Jag har därför valt att bli medlem i Mpr, i den s.k. St.Sigfrids trosgemenskap, som innebär medlemskap utan att tillhöra någon koinonia. Detta gör att jag har en andlig gemenskap med trossyskon som delar den katolska tron i enlighet med Svenska kyrkans bekännelse och dessutom har en biskop (+Göran) som står för denna katolska tro. Roland Kristensson, kh em. (präst i SvKy i snart 46 år)
Det finns en sida vad gäller succession, som man ofta glömmer bort. Kristen tro bygger primärt inte på en 'lära', utan på ett budskap, budskapet om vad Jesus sade och gjorde, och om vad som hände med honom. Vi kan i vår tid nå det budskapet direkt genom att boktryckarkonsten har gett oss tryckta biblar. Men länge handlade det om ett budskap som en budbärare överlämnade – och det gör det i grunden fortfarande.
När man skall bedöma ett budskap, överlämnat av en budbärare, handlar det inte bara om budskapet i sig, utan minst lika mycket om budbäraren: är han trovärdig? (Det är ju en bedömning som man på motsvarande sätt måste göra av ett vittnesmål i en domstol.) Därför kan till slut inte vem som helst träda fram med sitt budskap. Frågan måste ställas: Från vem har du fått det budskap du för vidare?
Apostolisk succession handlar därför om (minst) två saker, om innehållet i budskapet, och om vem som har förmedlat budskapet till den, biskop eller präst, som har sänts att föra det vidare.
Intressanta inlägg och kommentarer. Har läst en hel del om den tyska evangeliska kyrkan ( EKD) på sistone, just för att förstå hur stor skillnaden kan vara i de lutherska kyrkorna här i världen. Själv är jag uppvuxen i just den del av världen och nog har man alltid varit dragen till ffa liturgin i den romersk- katolska kyrkan. För mig personlig är det sätt att kommer närmare Gud, på samma sätt som jag njuter att gå i de stora kyrkorna i mitt hemland. Ordet är nog alltid det viktigaste men trots allt tycker jag att vi kan försöka skapa en gudomlig känsla i våra gudstjänster. Och just därför är jag tacksam för den svenska kyrkan, där man får ta del av Ordet, där jag känner igen mig från 'min' kyrka i Tyskland men samtidigt där jag kan få ta del av en liturgi som är mer katolsk.
Det som jag också har svårt för med den romersk katolska kyrkan är att den upplevs lite mer 'kravbunden', dvs. att man komplicerar vägen ( och upprätthållande relationen) till frälsning /Jesus. Bibeln är så mycket enklare för min del, jag tror att Jesus har dött för mina synder.
Ja, nu var det några ord från någon som inte har en teologisk utbildning, och kanske mer av en personlig kommentar men ja, så fick det bli.
