Liknelser

förefaller ju vara bloggstilen för dagen.
 
Först den om kyrkan som ett träd där de olika grenarna och kvistarna är olika konfessioner och samfund.
 
Sedan den om livet på en liten ö som skilts från fastlandet av havsnivåns höjning och som nu riskerar bli översvämmad.
 
Nu kommer en tredje. Man kör på en större väg i avsikt komma mot ett visst mål. Många som färdats tidigare har uppfattat att den stora vägen går i fel riktning och kommer missa målet. Därför har man byggt en avfart och genväg. I långa tider har den fungerat, men när vi nu kommer på vår lilla sidoväg så märker vi att den börjat vara dåligt underhållen. Den blir sämre och sämre, mer och mer igenvuxen och det blir allt svårare ta sig fram med bil. Till slut är det omöjligt. Vad återstår? Att ta sig tillbaka upp på stora vägen och se om den också - trots allt! - kommer till målet, särskilt som det börja komma rykten att det faktiskt går komma till målet även på den vägen?
 
Men några entusister finns som vill fortsätta på vår lilla väg. Dom ser att där vägen är slutligt igenvuxen kan man ana en liten stig. Går det ta sig fram där? Jo, kanske. Med hjälp av machetes införskaffade från afrika (där dom är vana bana sig väg genom djungler:) börjar man röja upp den gamla avfartsvägen så det åtminstone ska gå att ta sig fram bekvämt gående. Kommer man kunna göra den lilla vägen så attraktiv och känd att fler än den lilla skaran entusiaster vill beträda den?
 
Ungefär så kanske när jag nu äntligen kommer fram till det jag för en tid sedan utlovat: att skriva något om min syn på Missionsprovinsen som ett eventuellt framtidsalternativ.
 
Jag har berört ämnet förut. Hittade av en tillfällighet två inlägg jag skrev i maj 2010. Du kan ju spana in dem om du vill här och fr a här. Större delen av inläggen handlar inte om Missionsprovinsen men ger en del omkringtankar som kanske kan vidga vissa perspektiv. I dessa två inlägg handlar det mest om de laestadinska gruppernas eventuella relation till Mpr.
 
Min fulla förståelse för tillkomsten av Missionsprovinsen har jag uttryckt även i andra inlägg under åren. Min vilja att ha goda relationer till dess aktiva och medlemmar likaså. Min kompletta ovilja att fördöma dessutom. Biskop Göran Beijer i Missionsprovinsen är en god vän sedan den tid vi båda var dekaner i Synoden. Vi träffas då och då och ringer och mailar varandra ibland. I praktiken fungerar han nog som biskop för mig. Skulle jag behöva ett gott råd i en knivig fråga är han nog den mest naturlige för mig att vända mig till.
 
Redan Synoden med sin uppbyggnad var ju ett slags embyo till det fria stift vilket som en tanke föddes inom Synoden. Nu blev det Missionsprovinsen som förverkligade idén i och med sina biskopsvigningar. Ett fritt stift inom svenska kyrkan, så definierade Missionsprovinsen sig själv. Nu tror jag dom ändrat det till ett fritt stift i svenska kyrkans tradition. Liten försämring, tycker kanske jag. Man ska göra anspråk på sin plats i kyrkan även om man står utanför den svenskkyrkliga apparat som regleras av riksdagsbeslutade lagar och styrs av politiska partier.
 
Mpr har alltså upprättat ett svenskkyrkligt biskopsämbete vid sidan om det lagreglerade, men ett ämbete som utan tvekan har samma "kvalité" som svenska kyrkans. Den förste Missionsbiskopen vigdes av kenyansk biskop som har sin succesion via kyrkan i Tanzania tillbaka till svenske biskopen Bo Giertz. Alltså kan Missionsprovinsens biskopar och präster betraktas som "riktiga" och man kan tryggt ta emot sakramenten ur deras hand.*
 
Kommer då Missionsprovnsen att lyckas? Kan den vara ett alternativ? Ja, för en svenskkyrklig som ser sina överlevnadsmöjligheter inom svenska kyrkan allvarligt hotade på sikt borde den ju vara det naturligaste alternativet och principiellt förstavalet före konverteringsalternativet som jag i flera inlägg diskuterat. Hela svenska kyrkans andliga tradition men utan alla tveksamheter som en lutheran skulle få på halsen i den romerska kyrkan.
 
Men frågan är: kommer den att överleva? Har den tillräckligt med självständigt liv eller är den trots sin opposition så beroende av sin svenkkyrkliga bakgrund att den dras med i djupet när det stora skeppet sjunker?
 
Som en nödlösning och som ett kortsiktigt alternativ, utan all tvekan. Och som alternativ till den väg som vissa lågkyrkliga rörelser (bl a en del av mina laestadianska vänner) kommer att frestas av: att lekmän tar sakramentsförvaltningen i egna händer; absolut! Ska den laestadianska rörelsen kunna bevara det mikroskopiska arv av lutherdom som den fortfarande har kvar och inte övervinnas av den reformerta sektsjukan så är det nog helt nödvändigt att den väljer att inordna sig i Missionsprovinsens kyrkliga struktur och allmänkyrkliga lutherska arv.
 
Hittills tror jag att de flesta som prästvigts inom Mpr är sådana som fått sin prästkallelse på något sätt inom svenska kyrkans ramar men som inte kunnat komma vidare den vägen, men om Missionsprovinsen på längre sikt ska överleva måste den ju få sådana levande gudstjänstgemenskaper att inom dess krets nya prästkallelser kan uppväckas. Lättare att bygga upp något nytt när man står i en väckelsevind, betydligt svårare när man befinner sig i en rädda-vad-som-räddas-kan-situation.
 
Men min personliga hälsning till alla vänner inom Missionsprovinsen: Lycka till och Gud välsignelse er!
Jag är med er i Anden, kanske till slut även i organisationen!
* men man bör veta att Missionsprovinsens präster inte har svenskkyrklig vigselrätt och att personer dom döper inte automatiskt blir medlemmar i svenska kyrkan
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Maria, skonummer 39

Nämen nu börjar du ju bli som Råttfångaren i Hameln! Livsfarligt!!!!

2014-07-30 @ 23:26:04
Postat av: Håkan

De som inte kan vara på OAS eller stormötet i Kiruna, kan lyssna från Kiruna på nätet. Kl tolv börjar det idag, sedan kl tio lördag o söndag. Sprid vidare denna länk http://radio.6net.fi:8000/taltforeningen.m3u
så blir de bundna inte utan Guds ord.

2014-08-01 @ 08:43:53
Postat av: Gunnar Andersson

Tack för välgångsönskan och välkommen också i organisationen om du framöver skulle fatta det, som jag tycker goda, beslutet! :-)
För övrigt är det intressant att läsa din blogg med dina olika reflektioner.

Gunnar, en av prästerna i Missionsprovinsen

Svar: Tack.
Torbjörn Lindahl

2014-08-01 @ 22:58:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0