Årets första blogg

Nu är det nyårsdagens kväll. Gårdagen dominerades för min del av den årliga mässan vid Fridsförbundets (östlaestadianerna) nyårssamling. Ca 300 personer i kyrkan på nyårsaftonskväll. Roland Wälivaara som var en av talarna under helgen var anlitad för mässan men han bad mig celebrera och han själv skriftetalade. Två präster var vi alltså och två lekmän som hjälpte till i distributionen.
 
Att jag känner viss kluvenhet inför detta (hat-kärlek brukar man ju kalla det) är ingen hemlighet. Att jag i den laestadianska församlingen känner stor samhörighet och har många vänner, många av mina allra närmaste andliga vänner, är inget jag förnekar. Men jag lider samtidigt över att se hur hela rörelsen sakta glider bort från ett kyrkligt liv. Det är inte bara dess eget fel. När svenska kyrkan genom sin prästvigningspolitik de senaste årtiondena i praktiken stängt dörren för prästkandidater från mer konservativa väckelsemiljöer så är det inte konstigt att kyrka och väckelse sakta glider från varandra.
 
Många i de laestadianska sammanhangen kommunicerar numera ytterst sällan. Nägra gånger per år och då för det mesta i samband med stormöten eller andra större samlingar. Många saknar helt ett normalt regelbundet nattvardsliv. Det är synd. O, vad jag skulle önska att de stora ungdomsskarorna skulle fostras bli mer medvetet "nattvardskristna". Då skulle man för det första slippa ovanan att många går ut ur gudstjänstlokalen när de själva kommunicerat, istället för att deltaga till gudstjänstens slut. Detta är ett fruktansvärt oskick!* Det borde läggas föräldrar och predikanter till last att dom inte ordentligt förmanar och undervisar om den saken. Men med ett mer regelbundet nattvardsliv skulle de unga också lära sig att känna glädjen i den fullständiga gudstjänsten.
 
Jag önskar också att många unga skulle lära sig bli mer aktiva kommunikanter. Som det nu är så ser man vid kyrkans knäfall många som med fullständigt oengagerad blick bara stirrar rakt ut i luften. Nej, titta aktivt på brödet och kalken och var medveten om att du tar emot. Man får ibland upplevelsen att många unga befinner sig vid nattvardsbordet, inte av egen aktiv vilja, utan därför att dom är tvungna. Det är säkert så att många befinner sig i den känsliga övergången mellan fäderneärvd barnatro och egen vuxentro. Men den saken skulle man behöva predika mycket mer om. När jag i min ungdom mötte denna andliga rörelse (till stor välsignelse för mig!) så var det just tilltalet till de barndomskristna att bli personligt kristna som var det som utmanade och hjälpte vidare på vägen. Men idag verkar det som att tanken att man kan bli en som bara flyter med till det yttre utan att förvärva en egen tro, är något som man tror bara kan drabba kyrkokristna och katoliker. Predikas det någon gång om detta i de egna laestadianska leden så kritiseras predikanten omedelbart för att ta tron från de barndomskristna.
 
Lite mer väckelse skulle det behövas i "väckelsen".
 
Två präster var vi alltså igår kväll. En, några år över pensionsålder. Den andre, några år under. Man inser att vi inte finns kvar i evighet. Hur går det sedan? Kommer det finnas präster i laestadianernas led, eller åtminstone präster att samarbeta med? Vad blir alternativet? Missonsprovinsen? (tänkbart nöd-alternativ, enligt min mening) Lekmannaledda mässor? (oacceptabelt alternativ för mig).
 
Ikväll har jag också firat mässa. Denna gång komplett högmässa i Hertsökyrkan. Flera som deltog hade visserligen varit på nyårsaftonens mässa. Men vad gör det? Ju fler mässor, desto större välsignelse! Och dessutom innebar en mässa i Hertsön att det kom åtminstone några som annars inte skulle fått någon gudstjänst under helgen. Ännu viktigare det! Och det ger mig vatten på min kvarn: man ska fira regelbundna gudstjänster i tid och otid, då kommer det till sist folk. Men det förutsätter förstås att även prästen med glädje firar mässa även med en mindre skara.

* om man deltager i en mässa som tar flera timmar så skulle jag kunna acceptera det. Men två och en halv timme bör alla unga människor utan vidare orka med. Och denna mässa tog mindre än en och en halv timme. Ren ovana att behöva springa iväg. Och rent oartigt också.
- - - - -
PS. Min käre trätobroder Håkan Kero lämnar ibland kommentarer som leder till intressanta meningsutbyten oss emellan. Senast i kommentarerna till föregående inlägg.

Kommentarer
Postat av: Håkan Kero

Att kyrkan och väckelsen fjärmar sig från varandra är nog lite svårt att ändra på. Men varför inte ta in kyrkan i väckelsen? På kort sikt (10-20 år) verkar det inte bli varken allmän övergång till MP eller en ren lekmannaledd väckelse (öst).

Gör så här istället kära biskopar: Utbilda och vig predikanter och andra med förtroende i väckelsen till vicediakoner med rätt att celebrera i sina hemförsamlingar. (Ni i FK hade visst ett liknande förslag) Detta kunde ske i samband med ett predikant och äldstemöte (andra kallar det seminarie) som behandlar nattvarden med ledning av 1.Kor. 11. Sakta men säkert blir man van med nattvarden i bönhusen. Dopet verkar fungera som tidigare på de flesta håll.

Övergången från barnatron till vuxentro. Vad säger den heliga skrift? Tron kommer av Guds ords predikan (Rom.10:17) Alltså mer Guds ord till ungdomarna efter konfirmationen. Söndagsskola kan vi jämföra med låg- och mellanstadiet, konfirmationen med högstadiet, men vi saknar gymnasiet i väckelsen. Varför inte börja med att gå igenom Romarbrevet (Jag gör det för närvarande i en grupp med Kaarlo Kult) ett par kvällar i månaden efter att man konfirmerats? Sedan kan man fortsätta av bara farten.

Svar: Jo, vi i Frimodig Kyrka motionerade förra året (2012) om att sv kyrkan borde utreda möjligheten att efter engelsk förebild införa ett "Non stipendiary Ministry) dvs oavlönade präster vilka har rätt förvalta sakramenten i sin lokala församling. Dock menade vi att dom givetvis ska vara ordentligt prästvigda. Inte någon slags kyrklig oklarhet, som diakon m prästrättigheter el dylikt.
Så klart sa kyrkomötet nej. KM säger nej till alla bra idéer och ja till dom dåliga. Inte heller tar våra biskopar det ansvar i saken som vill skulle önska (inte Lule-biskopen heller, blir jag tvungen att kritiskt uttrycka, hur god vän jag än personligen är med Hans Stiglund.
Torbjörn Lindahl

2014-01-02 @ 11:06:51
URL: http://hkankerosblogg.blogg.se
Postat av: Per Henriksson

Tänk så mycket man hade kunnat lära sig om all världens trätor hållit sig på er nivå! Och eftersom trätobrodern var en dyr dito i diskussionen antar jag att betoningen ska ligga väldigt mycket mer på sista ledet än på första i det använda begreppet. :-)

Svar: Jo, det är med ganska mycket kärlek som Håkan och jag kallar varandra trätobroder.
Torbjörn Lindahl

2014-01-02 @ 21:21:45
Postat av: Per Henriksson

Om inte Håkan Kero hunnit ta upp tråden redan :-) skulle det vara intressant med en vidareutveckling/fördjupning av dina tankar kring alternativen med mässor ledda av missionsprovinspräst kontra lekman. Vad är det som gör det ena tänkbart och det andra oacceptabelt? Eller för att ge lite mer ledtråd till vartåt jag syftar; Om "väckelsen" inom sig utser någon man att förvalta sakramenten, och insätter denne i ämbetet genom en offentlig handling - kan man fortfarande anse denne som lekman och kvarstår därmed det oacceptabla momentet? (Med reservation för att frågeställningen kan vara behandlad i tidigare blogginlägg.)

Svar: Det är ju så att det traditionella kyrkliga sättet att insätta präster är genom vigning av biskop. Inom luthersk tradition finns olika uppfattningar om det är nödvändigt eller bara är en god ordning som komplement till ett skeende av den typ du beskriver. Jag lutar väl själv åt att det är nödvändigt eller åtminstone en så god ordning att den inte utan verkligt skäl bör förkastas.
Alltså: jag tycker att en präst ska vara vigd av en riktig biskop. Om nu vigning av kristna präster inte längre kan ske genom den officiella kyrkan då får Mpr bli alternativet. Där finns biskopar som kan viga.

Det är min syn.
Torbjörn Lindahl

2014-01-02 @ 21:46:51
Postat av: Populisten

Det är lite tråkigt att MPr ska ses som ett så uttalat nöd-alternativ. Visst är det så att MPr till hela sin existens är en nöd-åtgärd men genom att inte bejaka åtgärdens nöd-vändighet så låter man mycket värdefull tid förflyta som kunnat användas till att återuppbygga Kyrka. FKs motion var ett bra initiativ, men vi vet alla att den var dömd att bli nedröstad. Och så kommer det att vara inom överskådlig tid. Om vi ser till de realistiska alternativen så återstår ju endast: anpassning till SvKs majoritetsuppfattning, lekmannaledd nattvard och MPr. Om de två första är uteslutna så blir endast MPr kvar. Initiativ utifrån till en liknande diskussion som FKs motion inom MPr vore intressant.

Vi måste inse att vi rör oss mot tider då prästen på många håll inte kommer att kunna vara heltidsavlönad och då måste vi också fundera på om 5 års heltidsstudier på universitet verkligen är nödvändigt. Kanske distansstudier i teologi och själavård samt ett antal års erfarenhet som predikant egentligen är att föredra? Här borde vi kunna lära av kyrkohistorien och de sju vigningar som den romerska kyrkan fortfarande bejakade fram till andra Vatikankonciliet (men bara till formen under senare tid).

Väckelserörelserna måste börja ta sitt ansvar för moderkyrkan och detta kan knappast göras inom dess officiella organisation eftersom den är ockuperad. Man måste sluta se sig som specifika sammanslutningar för kristna med en specifik andlig inriktning och ta sitt ansvar att vara Kyrka på de platser där Kyrkan i form av SvK fallit samman (andligt eller rent faktiskt försvunnit). Detta betyder förstås inte att man ska ge upp sin särart. Ska Kyrkan i Sverige överleva så finns inget annat alternativ. Sedan i en avlägsen framtid kanske våra barnbarns barnbarn får vara med och åter föra ihop denna överlevarkyrka med resterna av den organisation som kallas Svenska Kyrkan.

2014-01-03 @ 12:26:22
URL: http://populisten.wordpress.com
Postat av: Alma-Lena

Tack, detta var ett sant ord i rätt tid. Jag blir så ledsen på stora samlingars gudstjänster längre norrut där kyrkan töms som i ett trollslag innan prediakn och nattvarden celebreras under ett fasligt springande i de stora dörrarna som släpper in kla och stora fläktar slår igång på ett ytterst störande sätt. Jag är ingen gammal lättstörd stöt jag tycker dte är underbart med barn som springer omkring i kyrkan men vuxna och halvvuxna, ja till och med gamla , som bara kommer för någon slags social konvenans skull och därför helst sitter och skvallrar i vapenhuset känns ovärdigt.

En annan tråkig sak som jag slagits av sedan min ungdom. Måhända är jag lite överdrivet öppen och fanatiskt delande min tro med andra, men det är trist att laestadianska ungdomar inte ställer upp till stöd eller till och med diskuterar emot kristen tro i till exempel skolan och sedan på bönen förklarar sig med att man inte ska läsa Bibeln på egen hand eller något annat värdelöst argument.

Jag tänker på Frank Mangs ord om religiöst vaccin som gör det svårt att få en riktig egen tro och ber och hoppas att Gud ska skydda alla barn och unga i den väckelse som en gång brann över hela Nordkalotten och ledde min släkt till frälsningsvisshet.

Jag tror, till skillnad från er gubbar här, att det är konservatismen som blivit avgud och om man tror att avsaknaden av kvinnliga präster skulle vara en väg till väckelse igen så är man fel ute. Den Heliga Ande blåser vart hon vill och kommer alltid på överraskande sätt. Det kan låta fegt och missmodigt, men jag tror att vi bara måste vänta och be-bönen har kraft för då får vi kontakt med den Heliga Ande, Gud själv.

Ett exempel. I många många år har jag och min vän bett om väckelse och arbetare till skörden hemma hos oss. Vi tänkte nog evangelister, kyrkfolk av luthersk typ eller frikyrkliga, men vi fick bönesvar i år: Ett kloster i Lannavaara. "Halleluja, vilken Gud vi har som allt förmår! Han ville göra ännu mer idag än han gjorde igår. Väntar du idag på bönesvar kan du börja tacka nu; han som hört dig bedja , han vill göra mera-höj ditt hjärtas lovsångsljud!"

2014-01-07 @ 21:33:20
URL: http://barockbloggen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0