Årets första blogg
* om man deltager i en mässa som tar flera timmar så skulle jag kunna acceptera det. Men två och en halv timme bör alla unga människor utan vidare orka med. Och denna mässa tog mindre än en och en halv timme. Ren ovana att behöva springa iväg. Och rent oartigt också.
Att kyrkan och väckelsen fjärmar sig från varandra är nog lite svårt att ändra på. Men varför inte ta in kyrkan i väckelsen? På kort sikt (10-20 år) verkar det inte bli varken allmän övergång till MP eller en ren lekmannaledd väckelse (öst).
Gör så här istället kära biskopar: Utbilda och vig predikanter och andra med förtroende i väckelsen till vicediakoner med rätt att celebrera i sina hemförsamlingar. (Ni i FK hade visst ett liknande förslag) Detta kunde ske i samband med ett predikant och äldstemöte (andra kallar det seminarie) som behandlar nattvarden med ledning av 1.Kor. 11. Sakta men säkert blir man van med nattvarden i bönhusen. Dopet verkar fungera som tidigare på de flesta håll.
Övergången från barnatron till vuxentro. Vad säger den heliga skrift? Tron kommer av Guds ords predikan (Rom.10:17) Alltså mer Guds ord till ungdomarna efter konfirmationen. Söndagsskola kan vi jämföra med låg- och mellanstadiet, konfirmationen med högstadiet, men vi saknar gymnasiet i väckelsen. Varför inte börja med att gå igenom Romarbrevet (Jag gör det för närvarande i en grupp med Kaarlo Kult) ett par kvällar i månaden efter att man konfirmerats? Sedan kan man fortsätta av bara farten.
Tänk så mycket man hade kunnat lära sig om all världens trätor hållit sig på er nivå! Och eftersom trätobrodern var en dyr dito i diskussionen antar jag att betoningen ska ligga väldigt mycket mer på sista ledet än på första i det använda begreppet. :-)
Om inte Håkan Kero hunnit ta upp tråden redan :-) skulle det vara intressant med en vidareutveckling/fördjupning av dina tankar kring alternativen med mässor ledda av missionsprovinspräst kontra lekman. Vad är det som gör det ena tänkbart och det andra oacceptabelt? Eller för att ge lite mer ledtråd till vartåt jag syftar; Om "väckelsen" inom sig utser någon man att förvalta sakramenten, och insätter denne i ämbetet genom en offentlig handling - kan man fortfarande anse denne som lekman och kvarstår därmed det oacceptabla momentet? (Med reservation för att frågeställningen kan vara behandlad i tidigare blogginlägg.)
Det är lite tråkigt att MPr ska ses som ett så uttalat nöd-alternativ. Visst är det så att MPr till hela sin existens är en nöd-åtgärd men genom att inte bejaka åtgärdens nöd-vändighet så låter man mycket värdefull tid förflyta som kunnat användas till att återuppbygga Kyrka. FKs motion var ett bra initiativ, men vi vet alla att den var dömd att bli nedröstad. Och så kommer det att vara inom överskådlig tid. Om vi ser till de realistiska alternativen så återstår ju endast: anpassning till SvKs majoritetsuppfattning, lekmannaledd nattvard och MPr. Om de två första är uteslutna så blir endast MPr kvar. Initiativ utifrån till en liknande diskussion som FKs motion inom MPr vore intressant.
Vi måste inse att vi rör oss mot tider då prästen på många håll inte kommer att kunna vara heltidsavlönad och då måste vi också fundera på om 5 års heltidsstudier på universitet verkligen är nödvändigt. Kanske distansstudier i teologi och själavård samt ett antal års erfarenhet som predikant egentligen är att föredra? Här borde vi kunna lära av kyrkohistorien och de sju vigningar som den romerska kyrkan fortfarande bejakade fram till andra Vatikankonciliet (men bara till formen under senare tid).
Väckelserörelserna måste börja ta sitt ansvar för moderkyrkan och detta kan knappast göras inom dess officiella organisation eftersom den är ockuperad. Man måste sluta se sig som specifika sammanslutningar för kristna med en specifik andlig inriktning och ta sitt ansvar att vara Kyrka på de platser där Kyrkan i form av SvK fallit samman (andligt eller rent faktiskt försvunnit). Detta betyder förstås inte att man ska ge upp sin särart. Ska Kyrkan i Sverige överleva så finns inget annat alternativ. Sedan i en avlägsen framtid kanske våra barnbarns barnbarn får vara med och åter föra ihop denna överlevarkyrka med resterna av den organisation som kallas Svenska Kyrkan.
Tack, detta var ett sant ord i rätt tid. Jag blir så ledsen på stora samlingars gudstjänster längre norrut där kyrkan töms som i ett trollslag innan prediakn och nattvarden celebreras under ett fasligt springande i de stora dörrarna som släpper in kla och stora fläktar slår igång på ett ytterst störande sätt. Jag är ingen gammal lättstörd stöt jag tycker dte är underbart med barn som springer omkring i kyrkan men vuxna och halvvuxna, ja till och med gamla , som bara kommer för någon slags social konvenans skull och därför helst sitter och skvallrar i vapenhuset känns ovärdigt.
En annan tråkig sak som jag slagits av sedan min ungdom. Måhända är jag lite överdrivet öppen och fanatiskt delande min tro med andra, men det är trist att laestadianska ungdomar inte ställer upp till stöd eller till och med diskuterar emot kristen tro i till exempel skolan och sedan på bönen förklarar sig med att man inte ska läsa Bibeln på egen hand eller något annat värdelöst argument.
Jag tänker på Frank Mangs ord om religiöst vaccin som gör det svårt att få en riktig egen tro och ber och hoppas att Gud ska skydda alla barn och unga i den väckelse som en gång brann över hela Nordkalotten och ledde min släkt till frälsningsvisshet.
Jag tror, till skillnad från er gubbar här, att det är konservatismen som blivit avgud och om man tror att avsaknaden av kvinnliga präster skulle vara en väg till väckelse igen så är man fel ute. Den Heliga Ande blåser vart hon vill och kommer alltid på överraskande sätt. Det kan låta fegt och missmodigt, men jag tror att vi bara måste vänta och be-bönen har kraft för då får vi kontakt med den Heliga Ande, Gud själv.
Ett exempel. I många många år har jag och min vän bett om väckelse och arbetare till skörden hemma hos oss. Vi tänkte nog evangelister, kyrkfolk av luthersk typ eller frikyrkliga, men vi fick bönesvar i år: Ett kloster i Lannavaara. "Halleluja, vilken Gud vi har som allt förmår! Han ville göra ännu mer idag än han gjorde igår. Väntar du idag på bönesvar kan du börja tacka nu; han som hört dig bedja , han vill göra mera-höj ditt hjärtas lovsångsljud!"