Förlåt oss våra skulder
Jag berördes starkt av filmen Jag instämmer i ett citat från tidningen Dagen en artikel skriven av
Marie Starck "– Jag säger inte att hon söp ned sig för att domprost Danell och de manliga teologistuderande i Lund mobbade henne, men hennes utsatthet som människa i kombination med utmaningen att vara själasörjare, måste ha bidragit till hennes missbruk. Det tog mig väldigt hårt, berättar Tom Alandh." ur http://www.dagen.se/insikt/jag-blev-valdigt-tagen-av-hennes-historia/
Jag hoppas att uppmärksamheten inte kommer att ligga runt Ingers alkoholism. Den skulle hon ha fått tampas med hur än förhållandena runt henne hade varit. Efter att i 14 år ha behandlat alkoholister och sett många få sitt liv förändrat, inser jag att det handlar om ett kemiskt beroende. Det går att skylla på att livet blivit för hårt, eller att livet blivit för framgångsrikt, eller att livet blivit för vardagsgrått, men alla dessa orsaker är fel. Har man anlagen för det kemiska beroendet och man smakar alkohol, är man illa ute hur än livet ter sig . En människa som bär på anlaget för alkoholism och börjat dricka,kan inte så självklart och enkelt välja mellan te och alkoholhaltiga drycker utan måste få kunnig hjälp med att förstå vad det handlar om. Ingen som super sig till döds har velat det. De har alla haft andra ideal de velat leva upp till. Hennes alkoholism har inget alls med frågan om kvinnliga präster att göra.
Jag lät bli att publicera en kommentar till detta inlägg eftersom den innehöll svepande och oprecisa negativa påståenden om medmänniskor av en typ som jag inte vill ha på min blogg.
