Alpha-grupp, katoliker och en spark i ändan

Tro det eller ej, men detta är exakt vad denna bloggpost ska handla om.
 
I onsdags kväll hade vi information (för andra veckan i rad) om vårens alpha-kurs som börjar kommande onsdag kl 18.30 i Hertsökyrkan. Båda gångerna har det kommit intresserade så det verkar bli en grupp även denna termin. Detta är något som faschinerar mig, att det kommer nya deltagare varje gång. Gud tycks ha hur många människor som helst i beredskap att komma "under ordets hörande". Vi borde givetvis vara ännu ivrigare att fiska upp dem.
 
Jag påstår - igen! - att den statistiska erfarenheten säger att det inte finns någan annan verksamhet i församlingen som långsiktigt och kontinuerligt ger lika många personer som blir bekännande kristna och regelbundna gudstjänstfirare. Andra alternativ vi brukar tro på (när det gäller att nå vuxna) är ju tex körsång, att vi når dem via barnen osv. Inget av det har tillnärmelsevis samma statistik, påstår jag. Varför satasr vi inte inom kyrkan på mer medveten evangelisation riktad till vuxna?
 
Idag hade jag två begravningar med åtföljande minnesstunder. Så idag fick jag jämföra en hemgjord smörgåstårta med en från Gammelstads konditori. Den förra var nog godare faktiskt. Men upplevelsen kan ju bero på att det var dagens första.
 
Den första minnesstunden hölls i Hertsökyrkan och där känner man sig ju alltid hemma. Den andra i katolska kyrkan. Kanske var det det enkla faktum att serveringspersonalen tilltalade mig "fader" som gjorde att jag kände mig så hemma? För faktum är att jag gjorde det, trots att det är länge sedan jag var i byggnaden. Kanske är det min ande som längtar till ett stabilare kyrkligt sammanhang. För att uppväga katolikkänslan i magen var jag tvungen avsluta kvällen med besök i östlaestadianska bönhuset. Där samtalade vi om Predikaren.
 
Där erbjöds möjligheten att skriva på en lista för Kristna Värdepartiet. Inte för att jag har någon stor tro att dom ska lyckas och inte för att jag kommer engagera mig i partiet och tveksamt om jag skulle rösta på dem. Men bara deras eventuella existens innebär en viss spark i ändan på Kristdemokraterna. Det kan dom behöva. Läste för någon dag sedan i Dagen en debattartikel av någon kristdemokrat. Han hävdade att Kristdemokraterna försvarar kvinnors rätt till legala och säkra aborter. Blev tvungen läsa deras principprogram i denna del för att fördjupa min kunskap. Där var resonemanget en aning mer komplicerande, och det är givetvis bra. Men om de invecklade krumbukterna likväl i praktisk politik formuleras som ett försvar för rätten till abort, då tycker jag att Kristdemokraterna förlorat så mycket av sin ursprungliga kärn-ideologi att det är tveksamt om man som kristen längre har skäl stödja dem (om man nu någonsin gjort det, vill säga).
 
Och efter detta relativt långa inlägg så får vännen Per-Eric låta sig nöja och inte klaga på att jag bloggar för lite (vilket han gjorde när vi möttes i bönhuset :)
 
 

Kommentarer
Postat av: Per-Eric

Om bloggaren har stadiga 75 besökare per dag även utan uppdateringar, så tyder det på att det är fler än undertecknad som väntar på livstecken! ;-)
Har själv noterat att man som bloggläsare blir lätt orolig när inga uppdateringar kommer - och frågan är hur länge man ska sitta lugnt och vänta innan det blir ens allmänmänskliga skyldighet att anmäla bloggaren som saknad? :-)

2014-02-01 @ 21:07:30
Postat av: Erica H

Ja, nu när du skriver om alphakurser kan jag inte låta bli att kommentera nu när jag "tittar in" ;-) Eftersom jag själv blivit bekännande kristen genom just domkyrkoförsamlingens alphagrupp så tycker jag själva konceptet är bra.

Tror däremot det behövs mycket mer "hjälp" i att på sikt slussas in i ett regelbundet gudstjänstliv. Vet bara hur svårt jag själv tyckt det varit. Hur det går att lösa med ngn form av mentorskap eller liknande vet jag inte, men steget att börja "gå regelbundet i kyrkan" efter alpha/beta/gammasteg osv är ganska stort. Själv kände jag mig både ensam och förvirrad. Jag hade behövt någon som jag kunde frågat saker om; en "vanlig församlingsbo". Nu var det många som "fångade upp" mig i Björkskatakyrkan. Det tillsammans med två andra kristna

2014-02-02 @ 21:31:22
Postat av: Kristen

Ja Alpha-kurser är ett mycket bra verktyg för människor att våga ta steget och närma sig den kristna tron och kyrkan. Jag håller med Erica H att för det senare, dvs för att närma sig kyrkan utanför alpha-träffarna, behövs draghjälp och där är mentorskap en god idé. Kanske behövs också en ännu tydligare undervisning på Alpha om vad det innebär att vara en kristen och att delta i Gudstjänstlivet? Att det innebär såväl glädje som gemenskap och dessutom är en viktig uppgift för oss alla i Guds rike? Jag tänker då bl a på ordet från Heb 10:25 "och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig." Vi får nu bedja och tacka Herren för alla som kommer på vårens samlingar i Alpha-grupperna och för ledarna!

2014-02-02 @ 22:45:23
Postat av: maria, Skonummer 39

Vilken tur att det inte fanns alphakurser i min ungdom så jag fick den stora förmånen att hitta till kyrkan genom körsången!
Justdetja, josåatte.....

2014-02-03 @ 16:33:56
Postat av: sven-åke nilsson

Jag kommer ihåg att det var tal om att börja med Alpha i Eskilstuna Fors församling för ca. a6-17 år sen. Men så fick man höra att folk kunde komma till tro. Då förbjöds prästerna att ägna sig åt Alpha.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0