Jo det blev den text jag tänkt

Men predikan blev helt annorlunda än jag igår trodde. Så kan det gå. Fin gudstjänst. Två prästkollegor som inte finns i den egna församlingen var med och distribuerade + en lekman. 290 kommunikanter + många barn som inte kommunicerade. Om man betänker att högst ca tio procent av de kommunicerande var i pensionärsålder så förstår man att utvecklingen i denna rörelse kommer att bli helt annorlunda än i kyrkan i övrigt.  Vilka konsekvenser drar kyrkan av det?
 
Efter mässan blev det dock ett störande moment när två ungdomar med tydliga förmaningsambitioner kom fram till mig och uttryckte att jag inte talat i enlighet med Guds ord när jag gett avlösning i "Faderns och Sonens och den Helige Andes namn". "Det står ingenstans i bibeln att vi ska förlåta med de orden", typ. "I Jesu namn och blod" ska det vara givetvis.
 
När samtalet också började glida över i "man blir inte Guds barn genom dopet" då får jag erkänna att jag helt sonika gick därifrån. Några andra fortsatte samtalet som sedan förflyttade sig från kyrkans sakristiedörr till bönhusets entre med ytterligare deltagare.  Ännu efter en knapp timme då jag både hunnit ordna upp allt i kyrkan och dricka kaffe och samtala en god stund med vänner i bönhuset, pågick samtalet utanför bönhusdörren.
 
Jo, både att diskutera och samtala brukar jag normalt uppskatta men jag får erkänna att det hör till det jag får frossa av i laestadianismen när det händer att man tilltalas som i praktiken mindre vetande i tydligt förmanande ordalag av småungar som inte ens var påtänkta när man själv kom till tro.
 
Vad ska man säga? Tills någon ger mig ett bättre ord säger jag: väx upp, pojkar och mogna lite innan ni ikläder er förmanarens roll.

Kommentarer
Postat av: s

Men du brukar ju utöver Faderns o sonens...säga så fint något i stil med "i kraft av Jesu blod...Det har jag hört någon gång iaf. Kunde de inte höra det? Man får lite frossa av det där faktiskt.

Svar: Jo ibland brukar jag utöver de kyrkliga orden lägga till något med Jesu namn och blod. Och i enskild bikt gör jag det nog genomgående. De orden har ju blivit dyrbara även för mig. Känns lite mer personliga faktiskt. Övervägde det även i kvällens mässa men kände i stunden att jag ska hålla mig till kyrkans ordning. Jag har som sagt inget emot "Jesu namn och blod" men påståendet att förlåtelse given i "Faderns och Sonens och den Helige Andes namn" skulle strida mot Skriften... det får vara någon måtta på laestadianfundamentalismen.
Torbjörn Lindahl

2014-08-30 @ 23:14:57
Postat av: Hannes

Jag tror att just en sådan inställning kommer att göra det svårt för rörelsen på sikt..oavsett hur mycket ungt folk det kommer nerifrån.
Man blir så besatt på 'små saker' att det i princip blir en checklista på allt man måste göra eller säga rätt... Evangeliet tappar sin befrielse och blir en enda kravlista.. Jag tror att man ibland bara kan känna sig som kristen när man uppfyller alla 'ska' och inte genom att har fått sina synder förlåtna och bekännelse till JC som Guds son.. Men är har man då sin tro i hjärtat eller i 'ska' listan?
Spännande dock att du fortfarande får förtroende att leda högmässan, med tanke på att du är aktiv i OAS, kör mc och tar ett glas rött ibland ! :-)

Svar: Ja det är mycket spännande i livet. Så länge jag får förtroende så är jag väl med. Men skulle någons förtroende för mig svikta pga något av de skäl du räknar upp så kommer jag inte att ändra mig för att återvinna det. I min ålder har man nog funnit den grund man står på och står ganska stadigt.
Torbjörn Lindahl

2014-08-30 @ 23:34:13
Postat av: Maria, Skonummer 39

Glömmer aldrig när jag var bjuden på ett bröllop för ett par från en av riktningarna inom "rörelsen". Hamnade i samma bord som några ynglingar som, vad jag kunde se, inte drog på mun en enda gång under den (ganska roliga) bröllopsfesten i kapellet. I samma bord satt en 70-årig tant och hon skrattade mycket och hade uppenbarligen fattat detta med glädje och fest. Ynglingarna kanske trodde att man gör Gud en tjänst genom att vara jätteallvarlig och religiös i alla sammanhang. Och de ynglingar du beskriver tror säkert att de gick i väldigt heliga ärenden. Är det inte lite kul att man kan missuppfatta det hela så kapitalt.

Svar: Till helgen ska jag på bröllop. Om de ansvariga för festen hittar på några lustigheter så kommer jag skratta helt utan dåligt samvete.
Torbjörn Lindahl

2014-08-31 @ 13:13:41
Postat av: Håkan Kero

För ett år sedan skrev jag om detta på min blogg. Vill någon läsa det finns det på
http://hkankerosblogg.blogg.se/2013/august/blodets-rost.html#comment

Svar: Vi synes ju vara överens om att " i Jesu namn och blod" är en formulering vi lärt oss uppskatta och håller kär, men att existensen av ett sant evangelium inte kan bindas till just den formuleringen.
Torbjörn Lindahl

2014-08-31 @ 13:57:50
URL: http://hkankerosblogg.blogg.se
Postat av: Andreas Holmberg

"Låt ingen förakta dej för din ungdoms skull", skriver ju Paulus. Jag får väl säga att jag finner åldern mindre relevant ("av barn och dårar får man höra sanningen") även om de här ungdomarna väl borde ha lärt sej av samme apostel att "en äldre man må du inte tillrättavisa med hårda ord; du bör tala till honom såsom till en fader."

Nå, både det första och det sista Paulus-citatet handlar förvisso om en ung man som faktiskt har fått det särskilda förmaningens Ämbete på sin lott, så det är väl inte utan vidare tillämpbart på unga förmanare i allmänhet. Snyggare hade väl varit att som lekmannen C S Lewis i "Att sila mygg och svälja kameler" framställa sej som ett bräkande får som bara måste få delge herden en undran...

Jag minns när jag själv var i besserwisser-åldern (tyvärr har det nog inte alldeles gått över ;o) och försökte övertyga EFS-predikanten och sionisten Josef Stenlund om att Luther i huvudsak såg Kyrkan som det nya Israel liksom om att läran om en allmän rättfärdiggörelsen inte var så främmande för Luther, Arndt och Nohrborg (eller Paulus i Rom. 5) som Josef i en småskrift försökt påskina. Jag fick mej en verbal avhyvling kan man nog säga (ungefär att jag borde vänta tills jag var torr bakom öronen och hade läst typ Luthers samlade skrifter, vilket nog väldigt få har gjort), men han var inte ondsint eller långsint på mej för det.

Nå, i sak gällde väl den nu aktuella kritiken en liturgisk fråga - även om ungdomarna inte vill kalla den så - och förtjänar väl som sådan en viss respekt? I varje fall av alla oss som menar att liturgin och dess formuleringar är av betydelse för både nuvarande och kommande generationer. (Men visst är det bekymmersamt om påstått läromedveten luthersk ungdom förnekar dopets karaktär av "nya födelsens bad"...)

Svar: Roligt med folk som har självkännedom, tänker jag (med ett leende) när du skriver att du kanske inte helt kommit ur besserwisser-åldern.
Torbjörn Lindahl

2014-08-31 @ 22:00:44
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: Yngve Kalin


Joh 20:19–23
På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid åt er alla.« Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.« Sedan andades han på dem och sade: »Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.«
Den helige Ande är den uppståndne Herrens första gåva. Tillsammans erbjuder Fadern och hans ende, uppståndne Son vid hans högra sida sin allra största gåva: det eviga kärleksbandet mellan dem – Anden. Anden symboliseras av ande- dräkten, livets andning som kommer från vårt in- nersta, så som Anden strömmar fram ur hjärtat av det liv som Fadern och Sonen delar med varandra. Därför förkunnar den uppståndne Herren sin »frid« , sin »shalôm« – den är syndernas förlåtelse. Fadern och den uppståndne Frälsaren.

Det upplysnings- och renhållningsarbetare du utför är viktigare för framtiden än du tror och anar. Just därför är och blir det välsignat!
//Yngve

2014-09-01 @ 02:12:09
Postat av: suppleanten

Jag funderar ibland på det sätt på vilket formuleringen "Jesu namn och blod" används i vår kära väckelserörelse. För orden är ju som sagt för många av oss så förknippade med det starkaste av upplevelser, nämligen den då vi personligen har fått evangeliet förkunnat för oss. Det är nästan så att huden knottrar sig när Guds ord om syndernas förlåtelse går in genom ens öron och landar i hjärtat. Evangelium ÄR verkligen en Guds kraft, som aposteln Paulus säger (1Kor.1:18). Ibland hör vi i laestadianska sammanhang att "blodets röst" måste höras i en predikan. Absolut, säger jag, om man med "blodets röst" menar evangeliet om Kristus som syndernas förlåtelse, liv och salighet (som Luther lärt oss). Men då är frågan, måste evangeliet om Kristus nödvändigtvis förmedlas just med orden "i Jesu namn och blod" för att äga giltighet?

Det är här det blir problem, anser jag, för om vissa ord eller en formulering blir avgörande för evangeliets giltighet, då är vi på en farlig väg. På något sätt tangerar det schamanism om vissa ord blir "magiska" och måste till för att en viss sak ska ske. I en del naturreligioner förekommer ett liknande tankesätt, där människan använder ordens magi i syfte att försöka bemästra en gud. Detta är osunt och jag har svårt att se det som klassisk kristen tro. För vi kan inte bemästra vår Gud, den levande. Det är Han som är HERREN. Vi kan inte förfoga över Gud och hans rike, utan det är alltid Han som förfogar över oss.

Däremot har Han anförtrott sig åt oss och gett Kyrkan, Guds församling, och i förlängningen alla kristna gåvor och uppgifter. Och den största gåvan och uppgiften är som sagt, att vittna och predika om Guds son, Jesus Kristus! Gud har anförtrott oss evangeliet och befallt oss att predika omvändelse och syndernas förlåtelse "i hans namn" för alla folk (Luk.24:46-47). "I hans namn" betyder att Jesus själv- han som är ett med evangeliet- faktiskt själv agerar här på jorden. Han låter sig förmedlas till människor genom mänskliga läppar som bär fram Guds ord. Tanken är svindlande, men Gud bevisar verkligen sin storhet genom att göra sig så liten att till och med det minsta Guds barn kan få gå den Mäktiges ärenden. Samtidigt som det är viktigt att poängtera att det inte är vissa ord och formuleringar som är viktiga utan Jesus Kristus! För vi blir inte saliga för att de enda rätta orden eller formuleringen har blivit förkunnade för oss, utan att vi faktiskt tror på Kristus. Ord och formuleringar frälser inte oss men Kristus gör det! Det är därför aposteln säger: "Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till frälsning" (Rom.10:10).

Däremot kan vissa invanda ord och bekanta formuleringar de facto hjälpa oss att tillägna evangeliets predikan om syndernas förlåtelse, liv och salighet genom förtröstan på Kristus. Men det är en annan sak.


Svar: Så är det.
Torbjörn Lindahl

2014-09-01 @ 21:19:21
Postat av: Anonym

Det är inte första gången dessa killar förmanar. Man får väl ha tålamod, dom handlar ju i brist på bättre vetande.
Förvånande dock att du som en erfaren präst tycks ha kommit ur gängorna så tillsynes lätt, det av ungdomar. Står du så stadigt som du skrev så ska ju inte två ungdomar, vad än dom kommer med, kunna störa dig.
Dom här ungdomarna behöver ju coachning och pedagogisk tillrättavisning, för någon har ju fått dom att tro att dom är utvalda förmanare.

Svar: Tålamod var ordet.Men det som gör att jag kanske upplevs reagera mer än den enskilda händelsen motiverar är ju att detta handlingssätt inte uppstår i ett vakum. Det är ju en framfostrad attityd och andlighet. Därför bör den en aning kunna sättas under lupp.
Torbjörn Lindahl

2014-09-02 @ 17:54:29
Postat av: Hans Ahlskog

Ungdomar av den typen ser åtminstone till att den laestadianska högortodoxin lever vidare åtminstone en generation till. Själv har jag ibland förvånat mig över att ingen av dem som nitiskt driver det där med den enda rätta formeln har bemödat sig om att se efter vilken formulering den i mångt och mycket åberopade lärofadern Luther använder sig i av i sin lilla katekes: http://www.logosmappen.net/bekskrifter/lillakat/lk.html#bikten (28).

2014-09-05 @ 23:39:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0