Och biskopen stod vid sitt ord

när vi möttes idag igen. Han går gärna på hockey. Men jag ska inte klandra honom om det i praktiken visar sig svårt att hitta en kväll som passar oss båda. Det är tanken som räknas.
 
Visitationen fortsatte alltså idag. Första halvan av förmiddagen samtalade vi med representanter för de olika samfunden i Luleå. Nå, alla var inte representerade, men kanske de flesta. Vi konstaterade att den breda "ekumeniken" (i organiserad form) nu mest är en årlig engångshändelse under vinterveckan i januari. Sedan finns div samarbete mellan olika församlingar, men mitt intryck var att de flesta på något sätt tycker att ekumeniken är på sparlåga och att den rätta glöden saknas. Lite samtal blev det också om en diskussion som förevarit under senaste två somrarna angående kyrkornas arbete under Lulekalaset/Hamnfestivalen. Det handlade om hur offentligt man ska erbjuda förbön. Ska man ha en bönefåtölj synligt på gatan eller erbjuda förbön inne i ett bönetält - tror jag det handlade om. Givetvis måste man finna former så det hela sker på ett värdigt sätt men i grunden tycker jag att vi som kristna måste våga demonstrera vår tro mer offentligt om det ska bli något vittnesbörd. Jag tror att förbön i dylika offentliga miljöer snarare bör betraktas som evangelisation än som själavård. Tänker jag nu, jag sa inget i samtalet idag då jag inte varit inblandad i saken.
 
Andra halvan av förmiddagen fick vi träffa representanter för olika samhällsaktörer: skolan, polisen, föreningslivet, äldreomsorgen mm och diskutera hur desamma relatarade till kyrkan. Intressant var särskilt närvarande polismans vittnesbörd om vilken hjälp det anses vara när präster tex är med vid dödsbud. Detsamma säger jag till polisen. Under mina första prästår gick jag ofta ensam på dödbud efter telefonkontakt från polisen. På senare år har man alltid gått tillsammans med polis. Det är bättre tycker jag att polisen får ge själva budet men att prästen är med - och kan stanna - som stöd.
 
Lunch blev det sedan på äldreboendet Örnen. Så vi vänjer oss innan vi hamnar där, skojade vi med varandra vid mitt bord. Efter lite avslutande sammanfattande samtal var dagen slut. Men sista delen var givande. Det blev bl a ett samtal - som några av oss fortsatte vid kaffebordet - om hur man leder människor till tro/vidare på trons väg, särskilt vid dödsbäddar. Riktigt fint och innerligt samtal. Rent kristerligt - i svenska kyrkan!
 
Men det var ju på basplanet, inte på kyrkans "nationella nivå"!
 
Intrycket kvarstår: den bästa biskopsvisitation jag varit med om hittills.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0