Nu är det dags berätta lite vad som timat sedan sist.
Det ramlade in lite brev och SMS i förra veckan med anledning av högtidsdag. Min tvillingbror uttryckte i sitt grattis-SMS att nu har han t o m ett "småsyskon" som är 60. Oj, så mycket yngre jag plötsligt blev, tänkte jag. För mig kommer det att dröja nästan fem år innan jag har ett småsyskon som är 60. Ett kort var just från fem år yngre systern o svåger i Borås. Dom har varit i Tyskland. Tydligen även på någon Lutheraanknuten ort. Svågern (som också är präst) kunde alltså leverera div Lutherscitat.
Man kan inte bara tjäna Gud med arbete utan också med firande och vila.
Så sant som det är sagt. Alltså firade jag i lördags med en trevlig fest tillsammans med släkt och vänner. Men på fredag tog jag motorcyklen till Töre och hälsade på svärfar en stund. Vi hann också sjunga psdalmen "Jag kan inte räkna dem alla" som vara stående födelsedagspsalm i mitt föräldrahem. Väl hemma gick mamma och jag ut och åt en bit på trevlig restaurang. Det var den egentliga högtidsdagen men det stora firandet fick anstå.
På lördagen kom mina två bröder med fruar upp och vi hade ett gemensamt firande hos mamma. Yngre broderns hustru fyller också samma dag som vi tvillingbröder så det blev ett rejält gemensamt firande under några timmar.
Men på kvällen hade jag min egen riktiga fest för div släkt och vänner. Roligt träffa alla, men roligast var givetvis att se äldsta dotterns alltmer synliga tecken på ankomsten av en lilleman. Återstår bara att öva sig att bli lika tokig som andra far- och morföräldrar i bekantskapskretsen.
Tur att svågern i Borås skickat ytterligare ett Luthercitat:
Jag äter och dricker vad jag vill och dör när Gud vill.
Alltså åt och drack vi gott i lördags med gott samvete. En luthersk präst kan ju inte handla mot lärofaderns anvisningar. Ej heller mot Skriftens ord "ett gott vin ger glädje åt hjärtat." Kristligt sinnade läsare kan dock vara helt lugna. Ingen bröt mot den apostoliska förmaningen i Ef 5:18.
Söndagen ägnade jag o syskon o svägerskor åt att städa festlokalen och sedan for vi hem till mig och åt upp (delar av) resterna. Äldre syrran som hade flyg först om aftonen var kvar under eftermiddagen så vi fick prata en stund, bl a om gamla minnen från vår barndom i Jämtland. Vi funderade bl a över varför vi växte upp med känslan att vissa familjer i grannskapet betraktades som en aning skumma. Var det kanske för att dom vara socialdemokrater?
Syskonens och svägerskornas idoga insats räckte dock inte för att göra av med alla rester av mat och tårta så på kvällen efter Bosses mässa i Hertsökyrkan kunde jag bjuda in ett nytt gäng på liten trevlig kvällsupé med kaffe och tårta. Och jag har fortfarande mat och tårta kvar! Tårtan till kalaset har f ö bakats av en ung invandrarkvinna i Skellefteå som vi lärt känna. Tårtan Var fantastiskt god och vacker. Så jag var helt nöjd trots att min normala tårtbakerska befinner sig i Israel. Någon av gästerna skickar nog ett kort på tårtan som jag kan lägga ut på bloggen.
Nu försöker jag återhämta mig efter en ytterst trevlig helg. Återstår att ta hand om presenterna; köpa nåt nyttigt på Intersport, ta del av ett äventyr, läsa böcker, bygga en legomotorcykel, dricka upp lite gott vin och vattna blommor och sätta in pengar på OAS-rörelsens och Martyrkyrkans Vänners konton.
Stort tack till alla som bidrog till att göra det till en glädjedag för mig.
