Torbjörn Lindahl

blev det i helgen.

 

Igår var jag, som jag redan berättat, i Kustkyrkan i Jävre söder om Piteå och var med i ett samtal om OAS-möte på Storstrand till sommaren. Kustkyrkan är en "ekumenisk" kyrka, en sammanslagning mellan en EFS-förening och en frikyrkoförsamling. Jag samtalade med två av medlemmarna, vilka jag ofta mötte för några år sedan i samband med förberedelserna för OAS-mötena på Pite havsbad 2003 och 2004. De berättade lite om den fleråriga process som kunde leda fram till sammanslagningen av de två församlingsgemenskaperna. Riktigt exakt hur dom klarat ut de läromässiga olikheterna fick jag väl inte klart för mig. Jag noterade dock att gudstjänstlokalen hade dopgrav, men ingen (synlig) dopfunt. Tvingas väl erkänna min allmänt kyrkliga konservatism. Hur trevligt det än är och hur mycket gemenskap vi än kan känna inför predikan, undervisning, lovsång och förbön så skulle det nog för mig vara svårt att kontinuerligt vara med i en gemensam församling av dylik typ. Jag fruktar att det som jag värderar i ämbetet och sakramenten skulle få stryka på foten.

 

Dock var det glädjande få lyssna till två föredrag av Berit Simonsson.

 

Idag blev det dock mer sakramentalt när jag firade högmässa i Hertsökyrkan. Kollegan Bosse predikade. Riktigt roligt få vara två präster tillsammans.

 

Eftermiddagen avslutade jag med att själv predika i bönhuset tillsammans med en av de nyinsatta yngre bröderna. Roligt höra honom och roligt att själv få tala där.

 

Men ska jag till slut försöka bestämma vilken bit ur påsen med gott och blandat som var godast, så får jag nog säga att en fullständig högmässa med predikan, bön och nattvard är det som numera fyller mig med mest verklig andlig mättnadskänsla. Inget fel i de andra alternativen, men inget går upp mot en riktig tre-rätters andlig måltid.