19:e sönd e Tref

Jag firade högmässa i Hertsökyrkan som vanligt. Inte riktigt lika många deltagare som förra söndagen men snudd på. Kollegan Bosse ställde upp och koncelebrerade och distribuerade. Alltid roligt med en god broder vid sin sida. Inget kyrkkaffe i kyrkan men god vän bjöd hem mig och ett gäng andra goda vänner. Jag faschineras alltid av folk som alltid har fikabröd hemma så dom nästan hur enkelt som helst oplanerat kan bjuda hem ett gäng. Jag har aldrig fikabröd hemma och om jag hade det skulle jag frestas äta upp det så då skulle jag ändå inte ha något.
 
Nå, trevligt var det som alltid, men samtalen blir nu allt allvarligare. Hur blir framtiden i svenska kyrkan? Är vi överhuvudtaget längre ett med det som officiellt exponeras i svenska kyrkans namn? Nej. Likväl känner man sig på djupet fortfarande så totalt ett med det som man just på djupet uppfattar som svenskkyrkligt andligt arv. Hur ska man lösa denna konflikt? När det känns som att rövare kidnappat det svenskkyrkliga. Vart ska man ta vägen på sikt?
 
Efter kyrkkaffet promenerade jag till bönhus. Dock inte det östlaestadianska som jag oftast går till som ligger mer västerut i församlingen utan till det västlaestadianska som ligger mer österut i församlingen bara några hundra meter från Hertsökyrkan. Inte så remarkabelt många deltagare (drygt 60) men som alltid trevligt. Träffade bl a vänner som jag känt ända sedan begynnelsen av min prästtid i Nederluleå för 34 år sedan.
 
Lite MC har det också blivit i helgen. Tog hojen igår då jag skulle sammanträffa med kvinnlig kollega* i församlingen för att planera en samtalsinledning som vi gemensamt ska ha vid biskopsvisitationen till veckan. I samtalet framgick även att kollegan tyckte det var "hädelse" när man i någon nattvardsbön som understundom används i kyrkan kallar Jungfru Maria en "vanlig kvinna". Givetvis är det så. Maria var alls inte vanlig. Sannolikt "framfostrad" i generationers verk av den helige Ande för att kunna bli den som säger sitt "ja" till Guds kallelse genom ängeln Gabriel. Uppmuntrad av denna glädje tog jag en lite längre MC-tur, men bara lite, i alla fall över älven med färjan och hem via Bälinge - Gäddvik.
 
Även idag tog jag motorcykeln till kyrkan. Dock var det lite regn när jag körde hem, men bara lite. Väl hemma såg jag att grannar tänt på den stora rishög, typ majbrasa, som legat i utkanten av av radhusområdet i flera år och som pga blöta bara delvis kunde nedbrännas vid valborgsmässofirandet tidigare i år. Nu var det bara en glödhög kvar och jag passade på slänga lite ris jag hade nedanför gården. Vackert med eld och glöd i mörkret.
* särskilt Irene Gustafsson (s) i Boden borde notera detta samarbete :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0