Torbjörn Lindahl

For till yngre  brodern i Umeå i fredags eftermiddag. Följde med bror och svägerska på deras varannan-vecka-fredag-lindyhop-dans i ett hus som tillhör någon nykterhetsförening. Trevlig kväll med trevlig musik och trevliga människor.

 

Om lördagen for brodern och jag på en utflykt till trakten kring Baggböle herrgård. Där finns ett mycket fint naturområde att vandra i. Stigar och vägar kring den gamla numera till dels torrlagda älvfåran. Och det är nu trauma-bearbetningen börjar. Den antydda förändringen av Umeälven beror ju på Stornorrfors kraftstation soml igger en bit upp efter älven och den tillhörande regleringsdammen som ligger ytterligare en bit bort.

 

Och detta är traumat för varje norrbottning som gick i skolan under 1960-talet - särskilt för alla som  bor vid Luleälven. Vi bor vid landets mest utbyggda älv som dessutom hade det största vattenkraftverket, Harsprånget, färdigbyggt 1952 med en kapacitet av 330MW. Men när Stornorrfors var färdigställt 1958 med en ännu större kapacitet så blev Harsprånget bara näst störst.

 

Jag minns i skolans hembygds- och geografiundervisning att detta var något som uppenbarligen var svårhanterligt i Lulebygden. Vi fick ju lära oss alla kraftverk från Boden och upp till Porjus (eller var det från Porjus och ner till Boden?) och med stolthet lärde vi oss att Harsprånget var det största. Sveriges största - hade det varit ! Men lite så där skamset konstaterades att nu i de yttersta av dagar hade det visst byggts något någonstans (ofattbart och totalt ointressant långt bort) nere i Umeälven som hette Stornorrfors som visst var större. Men det var t o m som att lärarna inte riktigt förmådde förmedla den hemska sanningen.

 

Nu har jag alltså - återigen,för jag har varit där förr - sett den torrlagda älvfåran, dammen och själva kraftstationen. Sakta börjar traumat bearbetas. Kanske ska jag en gång lyckas komma över att vi Luleälvare en gång förlorade Sveriges största vattenkraftverk. Att sedan Harsprånget återigen blev det största när det på 70-talet fick ytterliagre två aggregat och nu har en sammanlagd kapacitet på 977 MW, det är något som aldrig på allvar kunnat ta över den skamliga skolupplevelsen att veta att vi inte har största vattenkraftverket i landet.

 

Tur att vi fick Suorvadammen. Den är störst. Och kommer förmodligen alltid att vara det. Men år andra sidan dränks hela sta'n om den brister! Men den dagen den sorgen. Nu ska jag jobba vidare med kraftverkstraumat. För ett litet trauma finns kvar: Stornorrfors är, trots att det bara är tvåa i storlek, likväl det kraftverk i landet som producerar mest el under ett år.

 

Aldrig får man vara riktigt glad.