När inget händer
* ur minnet men inte exakt ordagrant
Amen!
I Svanstein fanns en plats tom , men i övrigt nästan fullt, ca 120 pers på inledande mötet!
Folk från när och fjärran , och bra undervisning, sitter nu och väntar på seminarium om gatumission med Matias Gädda!
Vore intressant att höra Anna Sophia Bonde kommentera detta! F.ö. är vi väl överens om att det behövs goda kvinnliga teologer? Eller är även teologiskt (ut-) bildade kvinnor ett hot mot den ortodoxa läran? Och på något sätt måste väl dessa kvinnor få förmedla sin kunskap i Skriften och kyrkoläran? Barn- och ungdomsundervisning, mission - men på vilket sätt uppträder t.ex. en församlingspedagog INTE som lärare i församlingen? Mycket behöver utredas även på den "konservativa" flanken.
F.ö. har John Vikströms herdabrev Trots allt (dagtecknat på Martin Luthers 500-årsdag!) sina poänger - t.ex. att ur Luthers perspektiv är vi nog ALLA svikare när vi inte förkunnar kvinnors generella underordning och har släppt fram kvinnor på ledande positioner i både kyrka och stat. (En annan sak är att kvinnoprästreformen nu verkar ha lett till såväl det könsneutrala äktenskapet som det könsneutrala könsbegreppet - som stinker gnosticism lång väg, vad vi än tror om Anders Nygrens luktsinne. Vestigia terrent - men var exakt urspårningen skedde kan man nog diskutera. För inte var det väl när kvinnor bereddes tillträde till högre studier på 1800-talet eller när allmän rösträtt - och valbarhet - för kvinnor infördes i början av 1900-talet?
Kan mycket väl förstå det återkommande behovet att hänvisa till biskop Nygrens ord men tyvärr utgör de en besvärande koppling till hans tankevärld som knappast låter sig förenas med i alla fall de andliga traditioner som utgått från L L L. / Magnus Olsson
Jag hänvisar till min uppsats, "Moder och modern?: Svenskkyrklig mariologi och synen på kön och kyrka 1920-2010" där bl a dessa frågor behandlas mer ingående. Därutöver vill jag tillägga några reflektioner. Feministteologin gör kyrkan en otjänst menar jag och i synnerhet kvinnor inom den, då den ifrågasätter traditionella dogmer, t ex jungfrufödseln, utifrån en feministisk tolkningsram. Förutom att kyrkans trovärdighet naggas i kanten av att den inte kan tala med en tunga genom tid och rum om trons sanningar, minskar det vanliga kyrkfolkets förtroende för prästernas undervisning och då dessvärre i synnerhet de kvinnliga prästernas. Slutsatsen att dessa inte borde ha varit präster ligger då nära till hands. Ändå är jag inte beredd att ge dig rätt hela vägen: Du säger själv att mycket ställs på huvudet "de sista ska bli de första" osv. När surdegen har genomsyrat hela degen bör till och med det att kvinnor kan bli präster kunna inträffa. För Gud är inget omöjligt och vi är alla ett folk av präster strängt taget. Frågan är då: Är tiden mogen här i tiden eller hör det den nya skapelsen till? Ser man kvinnor i prästämbetet som en kyrkans gestaltning av Guds rike där det i Kristus varken är "man eller kvinna" kan kontinuiteten med traditionen hållas obruten, fastän Gud kallas Fader,Sonens och apostlarnas särställning och manlighet bejakas och kvinnans underordning ses som en av Gud given god ordning i en fallen skapelse. Står det inte skrivet hos profeten Joel: "I de sista dagarna ska jag gjuta min ande över allt kött, era söner och döttrar ska profetera" etc. Det går alltså inte menar jag att så självklart avvisa kvinnor i prästämbetet - även om jag håller med om att beslutet i fallet Sv k fattades på felaktiga grunder, utifrån ett rättighetstänkande och med sin grund i politisk ideologi. Tyvärr är det väl så att kvinnor i ämbetet också har utnyttjats politiskt för att genomdriva en försvagning av detsamma och en liberalisering av teologin, som knappast kan sägas sitta i könet eftersom t ex Anna-Sophia Bonde finns. Däremot kan den historiska situationen och motståndet säkert ha lett till en snedrekrytering av kvinnor till ämbetet där de teologiskt konservativa kvinnorna tagit det säkra före det osäkra eftersom de tongivande förespråkarna har argumenterat utifrån politiska rättighetsargument som man inte har kunnat känna igen sig i. De ekumeniska aspekterna är en annan försvårande omständighet. Det är naturligtvis omöjligt att ägna sig åt kontrafaktisk historieskrivning men det finns i världen andra kyrkor som inte har samma feministteologiska dominans bland de tongivande prästvigda kvinnorna. Kanske borde dessa undersökas närmare: Vad bär ett prästämbete öppet för kvinnor för frukt där? Övriga förutsättningar; historik, politisering och feministteologi, kan ha skämt frukten i Sv k, det måste inte bero på att kvinnor får vara präster!
Detta med kvinnliga/manliga präster, könsmaktsordning, underordning, jämlikhet, förhållandet man/kvinna i kristna (och andra) familjer och i samhället är som att balansera på slak lina.
Hur man än gör blir det lite fel någonstans.
Herrar Torbjörn och andra personer (inklusive jag själv) ska nog inte slå sig för hårt på bröstet- självrannsakan och ödmjukhet är på sin plats även i dessa frågor. Sådeså.