OAS-helg i Malmberget

har det varit i helgen.
 
Jag åkte upp på fredag afton och kom precis i tid till första offentliga gudstjänsten kl 21. Avsikten var nog att fara tidigare men div försenade mig. Ni noterar att jag "åkte" upp, då förstår ni fordonet! Bil. Min avsikt var nog också att "köra" motorcykel - hade varit oerhört skönt i det ytterst vackra vädret - men då jag är lite i sista minuten vill jag aldrig köra MC. Stress och jäkt hör inte ihop med motorcykelkörning. Då är det lätt att man börjar "åka" MC. Då kan man lätt hamna på näsan och det vill man inte.
 
En OAS-helg i det mindre formatet. Huvudtalare Hans Weichbrodt. Hade varit ett perfekt tillfälle för sådana som är lite undrande inför OAS och som bara vill "testa" lite. Allt på riktigt men bara i mindre format. Nu har det varit försommar-OAS i Malmberget två år i rad. Det är definitivt en etablerad tradition. Ser fram mot nästa år.
 
Undrar hur vädret blir då. Vid fredagsnattens bönestund för land och rike på lokala fjället Dundret var det ljuvligt skönt. Förra året hade det varit istort sett minusgrader och blåst.
 
Förutom tre offentliga predikningar av Hans W + högmässa hölls även ett par seminarier. Noterar att alla seminarieledare också finns med på en eller flera av Frimodig Kyrkas valsedlar till höstens kyrkoval.* Själv höll jag seminarium om nattvarden. Mest diskussioner blev det om en del teologiska spetsfundigheter. Lite orolig och konfunderad blev jag när en deltagare påstod att både biskop Stiglund och ärkebiskopen på direkt fråga svarat att svenska kyrkan inte tror att det konsekrerade brödet förblir Kristi kropp efter mässans slut. Detta måste kollas. En ÄB som, enligt Dag Sandahl, har rötter i Missionsförbundet må väl vara, men min egen biskop!
Hmmm!
 
När jag efter mina två seminarier (ett + repris) ytterligare i min ensamhet betänkte vad jag sagt och reflekterade över min faktiska upplevelse av mässan så inser jag att vi i vår mässa de facto har det som vi lutheraner brukar ta avstånd från, (i alla fall som särskild gudstjänst) nämligen sakramentstillbedjan. Tänk när prästen, hållande patenen med de konsekrerade bröden, tilltalar församlingen med orden "Herrens frid" och församlingen svarar "O, Guds Lamm..." ett tilltal till Lammet (OBS!) inte en sång om Lammet. Då är det väl inte bara det Lamm som en gång vandrade på jorden som vi vördar och inte heller bara det förhärligade Lammet på Faderns högra sida, utan just det Lamm som vilar på patenen i prästens händer. Tänk er (den helt hypotetiska) möjligheten att prästen efter nattvardsbönen skulle bära ut brödet och vinet i sakristian och vi skulle sjunga " O,Guds Lamm" i en sakramentstom kyrka; skulle det vara samma sak? Skulle det bli samma tillbedjan?
 
På söndagen var det dock en kyrka med sakrament. Fyra präster fick vi vara tillsammans vid altaret. Mer och mer börjar man se vad det faktiskt betyder när "bröder är endräktigt tillsammans" och vilken andlig styrka det ger. Fin predikan av Hans W också.
 
Efter gudstjänsten fick jag och en annan ur OAS-ledarskapet som också fanns på plats, be för Hans på det sätt man alltid gör i OAS-sammanhang. Ber att talaren nu ska kunna fara i frid och frihet, utan oro för vad som sagts och inte sagts, och ev borde sagts. "Gud tar ansvar för sitt eget ord och är den som svarar för dess framtida frukt". Det är en oerhörd förmån (vet jag av egen erfarenhet) att som predikant få gå från sin predikan efter en sådan förbön. Vid något enstaka tillfälle har jag på eget initiativ bett så även för laestadianska predikanter och i något sammanhang förslagit att man även där borde göra det till en vana. Men då är kanske den stora laestadianska frågan: "kan något gott (som vi har anledning lära oss) komma från OAS-rörelsen?"
 
Hemfärd med bil. Med sällskap denna gång så god vän slapp ta tåget. Ytterst intressanta teologiska samtal hela vägen. Fika i kyrkstugan med yngre dottern gjorde dagen komplett.

* torde betyda att jag inte ljuger när jag i ett svar till Irene Gustafsson, (s) Boden, i NSD-debatt (som jag just jobbar med) avser skriva att en skillnad som kan bli om Frimodig Kyrka skulle få mandat i Bodens pastorat kan vara den attitydförnyelsen att om OAS vill komma igen till Boden så skulle FK:s representanter hälsa det med glädje - inte demonstrera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0