Möte med nya handboksförslget
* ja, jag vet, det finns en inofficiell debattregel som säger att den som försöker stärka sin argumentation genom att hänvisa till eller jämföra med nazisttiden, den har redan förlorat debatten. Det struntar jag i. Jag är van att höra till förlorarna.
En ren musiksynpunkt: Som verksam i ett landskap med handskrifter med medeltida mässmusik (Högs- resp. Bjuråkershandskriften från 1500-talet) känner jag särskilt starkt att vi måste kunna behålla fyra serier av Kyrie, Sanctus och O Guds Lamm där det bästa sjungits i vår kyrka redan före reformationen, ibland ända sedan kristnandet. (Det finns några goda inslag från 18-1900-tal, men det allra mesta är slitstarka medeltida melodier).
I psalmval och postludieval kan moderna tider gärna göra sej gällande, men liturgins tidlöshet och internationalitet uttrycks bäst i klassiska former av t.ex. Kyrie och Agnus Dei, tycker jag. Tror inte ett ögonblick att det nykomponerade är mycket mer lättillgängligt - däremot borde vi öva de medeltida låtarna tillsammans med församlingen mer än vi gör (särskilt serie I-III). Åtminstone lika mycket som "försöksmelodierna". Går man inte i kyrkan regelbundet (alltså varje söndag) missar man lätt djupinlärningen av faste- och påskseriernas vackra alternativ. Får jag tid ska jag försöka att i anslutning till svps1986.blogspot.com lägga in de fyra seriernas mässmusik.
Saknade dig i Haparanda under helgen. Om du läst min blogg om kyrkan, så förstår du säkert att jag undrar hur väckelsen och andra Guds ords förkämpar kan få vara kvar i kyrkan om vi envisas med att tala och sjunga om Jesus. Hur blir det när ni frimodiga präster går pension? Vem ska då bistå tex väckelsen med bla sakramenten?
Inte är det väl svårsjunget? Jag har då inga problem med det (haha, nu var jag rolig)
När jag gick igenom förslaget upptäckte jag att jag kunde välja bland alternativen så att jag kunde fira den (hög-)mässa jag ville. så jag kände mig till en början nöjd. Men så slog det mig att så kunde ju alla andra präster också tänka och göra. Och det är ju detta som är det stora problemet med hbf.
Förslaget är som lego. Man kan bygga "som det var uttänkt", men också något efter eget huvud.
Upptäckte dessutom att jag tyckte hbf2000, det refuserade, hade kvaliteer; det hade jag nog aldrig trott...
Tjäder ledde distributionen Karl Erik Innala höll skriftetalet. Ett par lekmän hjälpte till plus Vesa Pöyhräri, Anders Alapää och ett par präster jag inte vet namnet på. 1450 nattvardsgäster.
Problemet med väckelsens yngre generationer är att vi inte är uppfostrade till att ge nattvarden den högaktning nattvarden är värd. Kyrkan har fjärmat sig från väckelsen och då vi inte har lärt oss att vara ofta till nattvarden, så har nattvarden hört ihop med kyrkan och därmed hamnat på sidan om för de yngre generationerna i väckelsen om man bortser från stormöten. Man brukar säga att du är det du äter och tallriken har tydligen inte varit helt komplett andligt sett i väckelsens moderna historia.
Som teolog trodde jag att det var formuleringarna i hbf som skulle skava mest men efter att ha firat mässa enl serie E så kan jag konstatera att det värsta faktiskt var att det medeltida tonspråket i liturgin bytts ut mot någon slags popmelodi. Det var då jag blev känslomässigt övertygad om att jag var i en helt annan kyrka än den jag lärt känna. Jag riktigt studsade till i bänken. Inget ont om tonsättaren och dess arbete men mässmusiken är också en del av kyrkans tradition som man inte ostraffat kastar ut tror jag. Vi blir rotlösa när vi inte känner igen tonspråket både i historien och ekumeniskt. Jag kände mig mer hemma i den grekiskortodoxa mässa jag gick i när jag var i Grekland, trots att jag nästan inte förstod ett ord, än i detta "lättbegripliga" som severades på folkspråket.
